Det är dymmelonsdag och alltså smygstarten på påsk. Igår när jag hämtade barnen på förskolan pratade dom mycket om Jesus och att han skulle dö. Greta sa på sitt mycket karaktäristiska sätt ”ja tomme sakna henne, snyft” för är det något Greta gör nu för tiden så är det att sakna saker (samt fäster mycket liten betydelse till kön tydligen?). Det där med Jesus och hela hans historia kändes inte helt enkel att förklara i tamburen till förskolan men jag gjorde så gott jag kunde. Men nu var det inte detta jag ville skriva om. Jag vill skriva om tiden. Så klart. Hur det rusar etc. För HUR I HELA FRIDEN kan det redan vara påsk? Jag fattar verkligen ingenting. För att få något slags grepp har jag tittat tillbaka på mina tre senaste påskar. Dom tre åren då jag firat tillsammans med Oggi. Dom har sett ut så här:

2015 firade vi delar av påsken i Hummelviken. Vi hade ett rätt så strålande väder och grävde i trädgården bland annat. Fikade utomhus, javisst!

Vi åt ursmarriga saker som grillat lamm och potatiskaka med sparris och soltorkade tomater.

Påsken 2015 såg även ut så här utanför Naturhistoriska riksmuseet dit vi åkte med Olof och Greta på annandag påsk.

Barnen var två och ett halvt år gamla och såg ut så här. Var söta så att jag får ont i tänderna det vill säga.

2014 firade vi påsk i Hörnefors hemma hos mina föräldrar. Barnen blev förkylda och hängiga och ville mest av allt vara i våra famnar. Ej så tråkigt det nej. Och mitt hår! Det var JÄTTELÅNGT.

Innan dom blev förkylda hängde vi lite i skogen och som jag minns det hade vi det väldigt fint. Här är dom alltså ett och ett halvt år.

2013 åkte vi upp till mina föräldrar med två åtta månader gamla GULLUNGAR!

Alltså. Gretis, lilla Gretis. Utan tänder (som syns i alla fall för nog hade hon tänder här? Kanske till och med sina vampyrisar, minns ni dom?) men med världens kramigaste lilla ansikte och små fjun till hår.

Påsken 2013 var det snö kvar men bart på gatorna så jag och Ulf gick barnvagnspromenader med våra två jaguarungar sovandes i mammas tvillingvagn (som hon alltså har pga är dagmamma).

Ibland kan jag få för mig att tiden bara går och att jag inte alls hänger med. Men så tittar jag på dom här bilderna och ser så mycket spår. Visst känns det fortfarande som att tiden går fort, men livet är också fyllt av innehåll. Massor av innehåll. Nu är det påsk igen och minnesbanken ska fyllas på.

Förresten. Vad ska ni göra nu i påsk?