Som ni vet brukar vi fira familjesabbater hemma hos oss med skärmfri, fokuserad familjetid mellan middagen på fredagen och middagen på lördagen. Men efter att ha spenderat Väldigt Mycket Tid tillsammans som just familj under de senaste dryga två månaderna – för ja, det är nu över TVÅ MÅNADER sedan vi gick på jullov – så kan man väl säga att behovet är typ det motsatta. Jag vill bara sitta ifred med min egen skärm och vara avskärmad från familjen. Alltså, det är så klart inte så att jag inte tycker om att vara med min familj men tydligen finns det gränser för exakt hur mycket man* orkar?
Den här veckan är första veckan sedan starten av VT-16 som barnen har varit på förskolan hela veckan. Backar vi bandet så har vi haft så många sjukor och vabbdagar att jag inte kan hålla räkningen på dom längre. Vi har varit på minisemester i Dalarna och innan dess var det ett låååångt jullov som vi spenderade tillsammans. Och ja … det har väl helt enkelt lett till att jag är lite mätt på att medla i konflikter, svara på tusen frågor i minuten, försöka få barnen att förstå att jag inte är en fullt så gammal människa att dom behöver skrika för att jag ska höra dom. Sånt.
Och idag hehe, skiter vi i den skärmfria familjetiden. As I blog sitter barnen med varsin telefon och allt är så lugnt och stilla. I LOVE IT! Och dessutom ska jag snart iväg för att träffa Jenny som är en älskling sen gammalt (som svek mig och vår vänskap när hon flyttade till Kalmar för några år sedan). Vi ska äta lunch på Taverna Brillo (of course) och prata om allt annat än huruvida astronauter äter sten och/eller om vi kan köpa den senaste Barbietidningen. JAG VILL TACKA LIVET! som min svärfar alltid brukar sjunga när han är hemma hos oss. Oklart varför han gör det, men mycket klart är det att det är vad jag känner just nu, just idag.
* man = jag. As always.
4 comments
Yes… älsklingen har varit sjuk med feber sammanlagt tio dagar senaste tvâ veckorna. Han har varit mycket tröttare och mycket argare än vanligt. God morgon, har du sovit gott. NEJ. Nu ska vi äta. Maten är ÄCKLIG. Krockar med dörren… Mamma ÄR DUM (gnäller och sparkar mig pâ smalbenet)! Och han har definitivt haft 90 minuters skärmtid varje dag. Vi har inte kunnat vara ute mer än ett par timmar varje dag och inte velat hänga pâ alltför offentliga platser när vi varit sjuka och är livrädda för att bli sjukare… Alla leksaker vi äger har vi lekt med och pysslat oss igenom tre pysselböcker… Thank God for movies? Vi är ganska trötta pâ familjelivet som det är? ;o) Men charmig och gullig är han fortfarande och faktiskt mesta delen av tiden egentligen! MEN vi hoppas han ska bli frisk sâ han kan gâ i förskolan nästa vecka för intensivt är det……. Min hjärna är sâ trött av att bli avbruten hela tiden? Hjälp :o)
Så på pricken fångat hörru! Det är så INTENSIVT hela heeeela tiden att man blir lite galen. Tur att det under varje dag finns passager som är mycket fina, och tur att hjärnan är funtad så att dom passagerna gör att man faktiskt står ut med allt det andra. Älskar hjärnan på det viset.
Ps. Håller tummarna för friska dagar och förskola så att livet får återgå till det lite mer normala.
Älskar Olofs frilla! Himlans fin.
Visst är hans hår drömmigt! Nyfriserad dessutom jojo :)))