I lördags, innan diverse sjukor tog familjen i besittning, åkte vi till Naturhistoriska. I det senaste har barnen pratat en hel del om dinosaurier (säkert beroende på Andys dinosaurieäventyr på Barnkanalen) så valet av museum för en familjeutflykt kändes givet.

Och Olof älskade allt!

Även om utställningen väckte en hel del frågor.

Men det fanns ju så mycket spännande att titta på.

Till exempel dinosaurieungar som var så söta.

Och människobarn som också var så söta. Näha, jaha, det var mest jag som tittade på dom? Okej då.

Det fanns dinosaurier som man kunde klättra på.

Och sitta och få sällskap på. Att gå på museet på en lördag på en lönehelg skulle visa sig vara något av en kollektiv tanke. Herregud vad med folk det var där efter ett tag.

Utställningen var väldans fin och jag gissar att vi kommer att återkomma till den många många gånger.

Vi gick vidare till den nautiska delen av museet.

Bäst där var, förutom håkäringen och brugden (två hajar för den som inte visste), en havskatt som man kunde mata.

Den sa ”nam” om den fick sånt som den gillar så som tex sjöborrar och krabbor. Annars sa den ”blä”. Båda barnen höll typ på att Smälla Av pga att dom tyckte att den var så cool och spännande och rolig.

Vi gick sedan vidare till svenska djur-avdelningen där det klättrades en del på grodan, lyssnades en hel del på mygg som iiiade (”dom suger blooood, vet du det mamma?”) samt lektes bockarna Bruse vid en liten bro.

Och efter en lunch, medan museibesökare fortsatte att välla in, lämnade vi vårt utflyktsmål mycket nöjda med dagen.