Jag vet inte precis vad det är som försiggår inuti våra barn just nu men dom växer. Som dom växer just nu. Mentalt tar dom enorma skutt och det är som att det är nya barn som presenterar sig för oss varje vecka nu. Som jag nämnde tidigare idag har jag och barnen börjat prata om att dom ska sluta med sina nappar. Fram tills läggning idag var prognosen jullovet, när scenen plötsligt ändrades. I samband med kvällssagan sa Greta:
”Jag ska sova utan nappis.”
”Jag ska också sova utan nappis” fyllde Olof i.
”För jag har slutat med nappis.”
”Japp, jag med.”
Jaha. Exakt hur definitivt det här slutandet är vet jag inte för när jag föreslog att vi skulle kasta dom så backade båda barnen (obs att jag inte sa det så brutalt som det kanske kan se ut så här i skrift). Men dom pratade också något om att ”ge bort dom” och ”inte kasta dom” så jag vet inte jag. Kanske har dom snappat upp något någonstans? Greta somnade i alla fall ganska snabbt, ungefär som med napp medan Olof tog god tid på sig. Plötsligt hade han så mycket som han behövde prata om. Vilket var mitt och pappans favoritplan från Planes till exempel? Och vad hette alla dom olika planen från båda filmerna nu igen?
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra imorgon. Det känns som att vi borde ta tillfället i handen här och avsluta det där med napparna en gång för alla … men jag vet inte riktigt hur vi ska gå till väga.
Kan inte ni berätta om hur det gick till när barn i er närhet slutade med napp? Hur gamla var dom, hur gick det till?
13 comments
Hej!
Det verkar ju som om de är redo för att sluta med napp så kör på! Min erfarenhet är att omm man väl börjat prata om det kan man inte backa för då blir nappen helt plötsligt något som man ska bevaka så den inte försvinner. En helt annansak, på senare tid har det dykt upp reklamsnuttar som ligger inbäddade i dina inlägg.
Reklamsnuttarna kör igång automatiskt vilket stör mig väldigt mycket, lägg till att vi delar sovrum med vårt yngsta barn och jag kollar bloggar när jag lagt mig på kvällen. Då är det inte jättekul att det drar igång en film på mobilen helt plötsligt. Detta har gjort att jag nu ofta hoppar över din blogg på min kvällsrunda. Går det att ändra på tror du? Varma hälsningar Charlotte
Hej! Våra tvillingar är nu 2,5 år. O slutade mer eller mindre självmant som ett-åring. Vi har alltid bara haft 1 napp var åt barnen, alltså inte flera att välja mellan. När det så var dags att byta till ny napp gillade han inte den nya och så var det helt enkelt slut med att använda napp för hans del. S slutade några månader senare. Pappan glömde lämna nappen på förskolan på morgonen. Hela dagen liksom vilan gick bra. När jag erbjöd en ny napp på kvällen var det inte intressant och så var hon också klar med nappen! Tilläggas kan dock att storebror var över 3,5 när han slutade. Och det mha av långa förberedelser samt muta i form av ett stooort legopaket:)
Håller förresten med om reklaminslagen so kommenterats om tidigare! Läser ofta din blogg vid läggning av barnen Och då är oönskade ljud inte så välkomna!
Kör på och sluta nu när de själva vill. Jag är förskollärare och har hört många olika varianter. Ett barn fick gå till leksaksaffären och köpa en efterlängtad brandbil och fick ”betala” med sina nappar, utöver vanliga pengar (mamman hade skrivit en lapp till kassörskan som spelade med). Ett annat barn ringde på hos en av grannarna och gav sina nappar till deras bebis som sög på napp. Sedan finns det ju de klassiska sätten som att ge napparna till kattungarna på Skansen eller till tomten.
Det var sätten jag kom på nu. Jag tror att det är viktigt, både psykologiskt och symboliskt, att barnen är med i själva processen, dvs. att få ge bort sina nappar till ngn som ”behöver dem”.
Hej Erika!
Våra tjejer slutade med napp alldeles innan sommarlovet i år, de var då 3,5 år. Tsndläkaren hade förstås redan vid deras besök där, när de var 3, predikat att vi måste sluta pga sneda tänder. Alltså ångesten som infann sig hos mig, hur i hela världen skulle detta gå till?! Napparna var deras käraste ägodelar! Men så en dag glömde pappan, på riktigt alltså, nappen på förskolan. Resultatet blev att de fick lov somna utan den på kvällen. Det gick mycket bättre än väntat, visst tog det en stund extra att somna, men inget stordrama som jag trott. Det underlättar ju betydligt när de är så stora att man kan förklara saker för dem. Dagen efter klarade de vilan på dagis utan napp, för nu ”var de stora tjejer!” (deras egna val) På eftermiddagen låtsaedes så pappan glömma mappen igen och de somnade utan problem den kvällen. Morgonen därpå gömde vi napparna bakom klädbacken på dagis (mamman var inte redo att ta bort dem helt än ;-) ) Sedan dess har de knappt frågat efter dem, och jag är fortfarande flera månader senare i fullständig chock över hur lätt det gick! Det var min stora skräck hur det skulle gå till att sluta. Plötsligt hörde vi till och med vad de sa (ja, se hade den himla nappen i JÄMT ) Så jag skulle säga, ta tillfället! När de är med på noterna. Finns der kanske ett sådant här nappträd någonstans i Stockholm? Eller lägg ut dem på balkongen till fåglarnas ungar, så gjorde jag som liten.
Lycka till kära du!
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att dottern skulle få ge napparna till kattungarna på Skansen när hon var 3 men eftersom vi skulle flyga två gånger över Atlanten månaden efter så jobbade jag väl snarare på att hon skulle fortsätta tills det var färdigfluget. När vi kom hem så beslutade hon och pappan att kasta ut nappen från balkongen (vi bor på sjätte våningen så det var lite roligt tyckte hon). På kvällen frågade hon om nappen, vi svarade att hon hade ju kastat ut den från balkongen och det var allt. Hade jag vetat hur enkelt det var så hade jag nog gjort det tidigare. Lycka till!
Vi pratade om nappslut i kanske 2 mânader. Vi tjatade inte om det, men vi nämnde det ibland typ en gâng i veckan. När man är stor behöver man inte napp längre… När tror du att du vill sluta. Ska vi kasta den. Ska vi prova att sova utan. Vi tog bort nappen helt under dagen som ett första steg. Mamma och pappahar bestämt att du klarar att vara utan napp pâ dagen nu (han hade haft den i bilen, pâ flygplan tidigare). Vârt beslut. Sedan väntade vi pâ att barnet skulle bestämma sig ang natten. Men eftersom vi inte sâg nâgra framsteg och gärna ville ha nappslutet under sommarlovet sâ passade jag pâ när barnet sa att han önskade sig en Cars ryggsäck, skor och tröja att han skulle fâ det om han slutade med nappen. Eftersom det fortfarande inte funkade inhandlade jag en Carströja. Visade tröjan för barnet men lade undan den lite halvt synligt och sa att den fâr du när du slutat. Samma kväll kastade han alla sina nappar i soptunnan i köket. Han var jättestolt, det var ingen grât, men visst saknade han sin napp ett par gânger, men efter ett par kvällar paratde han inte om nappen längre. Han var dryga 3,5 âr. Vi hade gärna slutat ungefär exakt vid 3,5 âr dâ värsta trotset tog slut men eftersom andra barn i förskolan hade napp kändes sommarlovet lite mer rättvist.
Hej! Mina pojkar hade inte napp, men dottern som är yngst hade napp ganska länge, och hösten efter hon hade fyllt 3 började vi prata om att hon ju inte var någon bebis längre och inte behövde napp. Vid det laget hade hon den i stort sett bara när hon skulle sova. Vi sa till henne att tomtebebisarna ville ha hennes nappar och om de fick dem skulle hon få en extra fin julklapp som tack. Hon var med på det hela, så på julafton (då var hon 3,5 år) hade vi samlat ihop napparna, gav dem till tomten och så fick hon ett fint dockhus i julklapp. Hon var lite gnölig första kvällen men somnade rätt fort ändå och sedan var det inga problem att vara utan. Jag vågade förstås inte kasta napparna omedelbart utan gömde dem i linneskåpet där jag hittade dem flera år senare :). Olof och Greta verkar ju vara redo, så kör på! Lycka till med nappavvänjandet!
Att ge bort dem istället för att slänga dem är nog mycket lättare. Det är ju det käraste de har, så att slänga dem kan nog kännas tufft? Många går till Lill-Skansen och ger dem till kattungarna, och på vissa ställen finns det träd där traktens barn hänger upp sina nappar. Då blir det lite en ritual också.
Lycka till!!
Efter att vår kille var på sitt första tandläkarbesök strax innan han fyllde tre i november förra året började vi prata med honom om att sluta med nappen. Jag och mannen var inte helt överens om tillvägagångssätt för detta. Jag hade själv napp tills jag var sex år och kan minnas misslyckade avslutninsförsök och pressen och önskemålen som fanns kring att jag skulle sluta. Det ville jag verkligen inte utsätta Dante för. Nappen har alltid varit hans sätt att somna och det är bara när han ska sova som han haft den. Sen han var 6 månader har vi bara kunnat plugga in nappen och så har han somnat själv. Nappen har liksom varit han somnatecken.
I januari i år hade vi dessutom en liten bebis planerad och det kändes inte som rätt tillfälle att köra nappavslut då. Men vi pratade om det lite då och då. Plötsligt en dag i juni så kommer Dante och säger att han ska skicka sina nappar till ambulansförarna. Han pysslar och donar ett bra tag och stoppar napparna i en kartong som han ritar på och sen ska jag hjälpa honom att skriva Till Ambulansförarna på. Sen vill han lägga paketet i vår brevlåda så brevbäraren kunde ta med det. Så vi körde på go with the flow, vem var vi att hindra honom liksom. Sparade såklart ett par nappar för säkerhetsskull. Natt 1 kämpade han med att komma till ro i två timmar men vart sen ledsen och ville ha nappen så det fick han. Natt 2 ville han till vår förvåning prova igen och lyckades då somna efter 1,5 timme. Flera gånger under natten vaknar han och är liksom arg men vill ändå inte ha nappen. Efter en vecka bestämde vi oss för att inte längre ge han nappen ifall han skulle fråga. Men det har han inte gjort.
Nu har han alltså varit nappfri i snart fem månader och det har INTE varit en rolig historia. Läggningarna gick från att vara mysiga avslappnade stunder till att ta 2 – 2,5 timme där vi fick ligga brevid och alltid sluta med att man fick bli arg. Han hittade inget sätt att komma ner i varv utan for bara omkring. Flera gånger under sommaren har jag gråtit av frustration och velat ge honom nappen igen men sen inte gjort det eftersom han trots allt kämpat så hårt för att sluta och varit så stolt över det. Han hittade på allt möjligt hytt och mytt att göra istället för att suga på en napp: tugga på täcken, kläder, gosedjur, slicka på händerna och armarna, slicka sig runt munnen så han blev röd och eksemig, smacka, sprutta ut saliv osv.
Först NU efter fem månader börjar det ordna upp sig. Läggningarna tar 20-30 minuter och har blivit mycket lugnare. Vi får fortfarande ligga brevid men det är bara mysigt sålänge det går lugnt till.
Så det som folk har beskrivit som ” Ja det var några jobbiga dagar men sen var det som att inget hänt” stämde verkligen inte för oss.
Positivt nu är att tänderna som hade börjat glipa har gått tillbaka, men vilken energikrävande resa det blev! Så här i efterhand vet jag inte om vi borde insisterat på att han skulle ha kvar nappen ett tag till. Hade avslutet blivit annorlunda? Vet inte. Finns nog inget rätt eller fel.
Min yngste slutade i slutet på sommaren och var då lika gamal som dina lejonungar är nu. Vi hade pratat om det över sommaren och att napparna skulle ges bort till kaninbebisarna på Liseberg. Inför dagen så tvättade vi napparna och la dem i en liten påse som han sen fick ha hand om inne på liseberg och ge till en av de utklädda kaninerna. Det gick bra och han har bara frågat nån enstaka gång efter sina nappar efter det. Tror också det kan vara bra att ge bort dem och inte bara kasta dem. Lycka till!
Har läst alla kommentarer med stort intresse och ser fram emot att läsa mer om ert nappavslut. Vår minsta fyller 3 i januari och min tanke är att han borde sluta under julledigheten innan vi ska till tandläkaren på treårskollen, men samtidigt älskar han sina nappar så det är svårt.
Har ni pratat något om att sluta med napp innan eller kom de på det själva?
Jag tror att jag ska skriva ett längre inlägg om det här med hur det gick till att dom slutade med napp snart – som en minnesanteckning till mig själv och till Olof och Greta men kort kan jag säga att vi har pratat om det där med att sluta med napp sedan vi var hos tandläkaren i augusti (eller var det september?). Vi hade dock redan innan läst Eddie och napparna som handlar om att sluta med napp, och begränsat nappanvändandet till enbart insomning. Att de sedan ville sluta självmant var det alltså rätt bäddat för men som sagt: jag återkommer med ett inlägg om alla detaljer … typ till helgen tror jag!