Jag har visst glömt att berätta hur det gick med oceanblusen. Den BLEV en succé! Först verkade det dock inte så. När Olof såg den drog han efter andan i pur förtjusning så okej, precis i början var allt lovande, men sen sa han: ”Får jag se där bak? … Hum … Får jag se där framme igen. Men mamma, var är djuren?” Ja, för hur mycket han än letade så fanns det ju inte några havsdjur där. Det var lite tungt där ett tag, det ska jag erkänna, men så sa han: ”Mamma, det här är den finaste tröja jag har sett i HELA MITT LIV!”
All good med andra ord och nu ligger den nedpackad i väskan som ska få åka med oss ner till Rivieran. Det gör även mina jeansshorts som jag klippte till i förmiddags. Det var ett par jeans som jag aldrig riktigt har superdiggat och så kom den till mig, idén om att göra shorts av dom. Jag vet, jag är inte unik för att jag har kommit på detta med att byxor kan bli shorts med hjälp av en sax men låt mig smaka på segerns sötma ett litet tag till tack.
När det gäller mig och inköp av kläder så hittade jag för övrigt en sån spot-on mätmetod för ett tag sedan. Jag läste någonstans *bedrägliga minne* att dom bästa köpen är dom som man känner sig ÄNNU gladare över, några dagar efter själva inköpet. För så här är det för mig: det är så många plagg som jag förälskar mig i i butiken men som sen bara ger mig mest olustiga känslor när jag kommit hem: jag kanske känner tvek över stilen, eller kjolen/klänningen/tröjan/etc kanske inte känns helt bekväm på, eller plagget kanske känns för dyrt eller för billigt (där jag tänker på produktionsleden och hur det bara inte går ihop) och det ger mig sån köpångest. Ändå har jag haft så många plagg som har hamnat i någon av de där kategorierna i min garderob. De plaggen hamnar alltid i återbrukskärlen på återvinningscentralen i slutändan och det är ju helt värdelöst. Men så enter: nya mätmetoden. Den är så genial i sin enkelhet. Om jag inte känner mig tusen nöjd-are tre dagar efter köpet så lämnar jag tillbaka plagget. Så enkelt allt kan vara, va, bara man har en smart mätmetod vid sin sida.
8 comments
Bra metod! Borde kanske inkludera den i min lista för ”bra köp” som jag filar på ett blogginlägg för. På ett sätt bättre än mitt ”sova på saken innan köp” för ibland jag väntat och sedan ändå velat ha plagget och så är det slut i min storlek. 😞
Att köpa och ev lämna tillbaka är så GENI! Testa och se om det funkar lika bra för dig som för mig. :)
Ja. Jag tror jag har blivit lite bättre pâ att shoppa som 35-âring. För det första sorterar jag mer och använder upp mina kläder (mindre trendkänslig). Samma vinterkappa i fyra säsonger (fast jag har haft tvâ samtidigt)! Kläder som mest hänger försöker jag använda eller rensa ut. Och att jag försöker köpa mer vardagskläder. Köper favvojeansen i 5 färger. Köper favvotröjan i 4 färger. Köper typ tre modeller trosor som jag älskar, helst i praktiska färger som beige och svart. Nöjer mig med 2 bikini. Köper mindre festkläder för hur ofta gâr jag pâ fest egentligen… Köper mindre smink och smycken eftersom jag redan har ganska mycket. Köper bekväma skor hellre än vackra just att skorna ska vara sköna, som en dröm pâ foten. Och jag brukar tänka vad gâller priset att ”hur mânga gânger ska jag använda plagget”. Ytterplagg och vardagsplagg kan kosta mycket men finklänningar ska helst inte vara svindyra. Väskor har jag haft köpstopp pâ tills jag nött ut en vâska och kan ”ersätta” den. Smink köper jag mest hypade produkter eller gamla favoriter. Och jag försöker inte shoppa online fôr jag tycker passformen är svâr att fâ till. Kanske för att jag är lâng och lite ”kurvig” som det är svârare att shoppa online… Och trots detta, mycket stolt över mig själv, trots det sâ tror jag att shopping av kläder är min största pâverkan pâ miljön. Vad gäller barnkläder försöker jag ocksâ köpa mindre antal plagg sâ att barnet faktiskt vâxer ur och sliter upp sina kläder. Men det gâr väl sâdär. Det är fortfarande lite för roligt att shoppa… men det har blivit lättare att undvika affärer som mamma tycker jag sâ jag känner mig inte beroende som när jag kanske var som yngre. Vi gör mer utflykter och barnet gillar inte att shoppa direkt sâ för mig är det med en nödvândighet än ett nöje nu och det känns bra pâ sätt och vis även om jag ju inte är ett modelejon :o)
Håller med dig helt och hållet! Jag shoppar inte heller särskilt mycket längre och tänker PPA (pris per användande) när jag motiverar mina köp. Jag gillar dessutom att köpa svensk design och eftersom det oftast är lite dyrare så passar jag på att uppdatera garderoben under reor. Jag har en favoritklänning tex från ett svenskt märke som är hemskt dyrt men med 50 % som dom brukar köra med runt jul så blir priserna mer rimliga. Men med barnkläder är det svårt.
Tack för att du delar med dig av dina tankar runt det här!
Vet du, den där oceanblusen, jag föll pladask för den när jag såg den på din blogg, fredagen den 3 juni. Den blir perfekt till sonens student den 9 juni, så jag snokade rätt på den på other stories och beställde. På onsdagen den 8 juni fick jag hämta-smset så den hann komma!
Blev helt perfekt till byxorna som jag hittade på Gudrun Sjödén, men hur jag fick tag på dem är en annan historia.
Men vilken fin historia du delar med dig av! Tack fina du! Och HURRA för att du också känner dig fin i blusen! :)
Ps. Vill också hemskt gärna höra historien om byxorna. Berätta!
Jo, jag tänkte att jag ville ha ett par nya byxor till blusen och gick in på Gudrun Sjödén och hittade ett par blå, pösiga med lite batik. Tyvärr var M slut på webben så jag ringde butiken i Malmö (där dottern bor) och försökte göra mig förstådd (jag har ALS och har svårt att prata), och hon i telefonen gjorde sig verkligen möda att vänligt förstå vad jag sa. De fanns i butiken och dottern köpte dem och tog med sig dem hem. Blev jättefint ihop med blusen!
Vilken succéhistoria även detta blev då! Det var helt enkelt menat att du skulle ha dom – så måste det ju ha varit, eller hur? :D