Usch. Sjukorna har verkligen stått på rad för oss det här året och senast ut är vår lilla Greta. På natten efter att vi hade kommit hem från Malaga vaknade hon och klagade på att hon hade ont i örat. På morgonen hörde hon nästan inget på sitt högra öra och dessutom var hon varm av feber. Jag bokade in en tid hos vår husläkare och det konstaterades att hon hade öroninflammation. Tydligen var hon röd som en jordgubbe inne i örat och jag gissar att det inte ska vara så. Hur som helst så fick hon några droppar som vi skulle medicinera henne med morgon och kväll. Hon vägrade, alltså verkligen VÄGRADE och hon kan vara en mycket bestämd liten tjej om hon sätter den sidan till. Men eftersom vi är två very sneaky föräldrar så droppade vi dom där himla dropparna i öronen på henne i alla fall efter att hon hade somnat.
På fredagen mådde hon bra så hon fick gå till förskolan men strax efter lunch ringde dom och sa att hon hade krupit ner och somnat i sandlådan. Så nja, helt kry var hon nog inte. Sedan, på lördag morgon vaknade vi till blod på kudden och blod i örat. Trumhinnan hade brustit och hon hade hög feber och trots att jag trodde att det nog var precis så som öroninflammation kunde utveckla sig så ringde jag till sjukhuset för att stämma av. Under samtalet förstod jag att sköterskan ansträngde sig för att inte oroa mig men vi fick en akuttid omgående. Medan jag försökte hitta någon som kunde komma och vara barnvakt åt Olof för att slippa ha med oss honom till sjukhuset så upptäckte jag att Greta var jättekonstig. Hon var nästan inte kontaktbar och mumlade bara osammanhängande. Vid det här laget var jag så orolig att jag hörde hjärtslagen i mina öron.
Och när min faster, som är en fantastisk person, reagerade på mitt samtal precis så där som man önskar att en person som man frågar: ”kan du komma hit NU så att vi kan åka till sjukhuset med Greta”, dvs sa ”ja, självklart, jag tar en taxi” så brast allt. Gud vad jag grät. Kort effektivt tyst.
På vägen till sjukhuset var det något som vände. Plötsligt klarnade Gretas blick, hon pratade och var som vanligt igen. Läkarbesöket gick fint och igen konstaterades det att hon hade öroninflammation, men nu med ett hål i trumhinnan. Läkaren såg inte nöjd ut över vad han såg. Hon fick en penicillinkur utskriven och tid för ett återbesök om två månader för att se att allt har läkt som det ska och att hennes hörsel inte har blivit påverkad. På vägen hem kom vi överens om att vi ska åka till en leksaksaffär när hon har tagit alla sina doser, och där ska hon få välja vad hon vill.
Trots löften om att till och med få välja en Barbie så har det inte varit lätt att få henne att dricka medicinen. Första kvällen höll vi på i flera timmar. Till sist bröt jag ihop för det är vad jag gör när jag känner mig så maktlös som jag gjorde då. Det går inte att tvinga i en nästan fyraåring medicin om hon inte vill. Men det var som att hon förstod allvaret då, eller så ville hon bara inte göra mig så ledsen, strunt samma, för plötsligt drack hon upp sin lilla kopp med Kåvepenin. Och nu har vi tagit oss igenom ytterligare tre små muggar med det där som smakar som att katten har pruttat rakt ner i flaskan. På ett ark som vi kallar för Gretas medicinschema sitter det nu fyra små Frostklistermärken. När det finns 20 där åker vi till leksaksaffären.
20 comments
Å stackars Greta, och stackars er! Öroninflammation är ju ett sablans skit. Kommer ihåg själv när jag var 6-7 år och skulle äta penicillin hela tiden, de var pyttesmå, blekgula tabletter med e skåra i så de såg ut som huvudet på en skruv. Och de hade en mjölig konsistens som gjorde att de liksom fastnade på tungan och var svåra att svälja. Uaack! Som tur är går det över och jag har i alla fall inga men från övertalningarna om att äta min medicin!
Tack gulliga du för att du skriver så, om att inte ha några men av ”övertalningar” av att ta medicinen. Jag tror också att du har helt rätt och att vår lilla Gretsky förstår att vi ställer dom här konstiga kraven på henne av omsorg om henne. Det är vad jag hoppas!
Vi har precis gått igenom en penicillinkur för öroninflammation här med. Vår 3-åring vägrade så till den grad att jag klarade inte av att försöka få i henne kåvepeninet en dag. Vi bytte till amoxilin (?) Som är lite mindre otäckt och lite mindre mängd, dock 10 istället för 5 dagar… Efter ett par dagar gick det dock superbra och på förskolan var det inget problem över huvud taget ☺ så kramar till er och hoppas att det ”lossnar” inom kort.
Jag tror att det redan har lossnat och TACK GODE GUD för det! Jag var också inne på att försöka byta men att köra en tjugo dagars kur i stället för tio … fy fabian vad tungt det hade varit. Men nu är hon så tapper och cool, hon bara tar sin lilla mugg och sveper den.
Jag vet att rekommendationen är att inte blanda med sylt, fruktpuré eller fruktyoghurt etc, men tvärtom hemma hos ”alla andra” funkade det magiskt hemma hos oss. Tror argumentet är att det smakar precis lika äckligt och blir en ännu ännu större volym och därför är jättedumt att göra. Jag visste inte det, sâ vi blandade med vad vi hade hemma och vi har inte haft minsta pip? Kanske har ett konstigt barn :o) Det andra är ju just att prata innan om varför och vad, ej förhandlingsbart, och förbereda och sedan kanske belöna med liten leksak eller godis eller vad som. Samla stjärnor har funkat super hemma hos oss ocksâ. Det hemskaste, okej kanske inte det är egentligen, vi är lyckligt lottade? men det hemskaste vi varit med om är ju just sjukdomar och dödsfall i familjen. Känns som att ramla ner i svart hâl och skräcken för att inte veta om man kommer ta sig upp. Underbart att kunna ringa till faster. Hoppas ni blir friska nu till sommaren.
Vet du, att det var precis vad som har funkat här hemma med. Hon vill blanda skiten med lite äppeljuice (och ikväll blandningen äppeljuice och mjölk!) och då sveper hon den lilla muggen. Vad som än funkar tänker jag, vad som än funkar!
Ps. försökte först blanda med päronglass efter att jag googlat fram det ”tipset” i någon blogg/något forum. Det funkade inte kan jag meddela. Greta ba: ”mamma den här glassen smakar precis som medicinen och det är blä” … heh, nej nej, det gick inte att lura den lilla här hemma inte.
Usch och fy! Stackars liten, minns med fasa och ett svagt illamående den rent ut sagt vidriga smaken av flytande kåvepenin. Ibland så undrar en om det verkligen skulle vara så svårt att få bort det värsta av smaken. I övrigt har jag inga tips att ge, förutom att jag var ett öronbarn och trots många minnen av brottningsmatcher och bråk om medicinen så har jag aldrig varit sur på mina föräldrar pga det. Nånstans innerst inne så förstår en även som barn att det inte görs för att vara elak.
Åh, tack även fina du som skriver så! Allt det här som är jobbigt för Greta blir på något sätt mitt trauma det med. Men jag tror (som jag skrev ovan) att hon faktiskt förstår att våra krav och ”konstiga beteenden” är för att vi vill hennes allra bästa.
Men stackars lilla Gretchen! Och hennes ömma moders arma hjärta, för den delen! Så skönt med en akututryckande faster!
Här har vi haft vår beskärda del av öroninflammationer med tillhörande vedervärdig medicin. (Har du smakat? Jag tog yttepytte på pekfingertoppen och smakade, för att veta vad jag utsatte barnet för. Det var på riktigt det värsta jag haft i min mun; gallkräks inkluderat (och mest jämförbart).) Räddningen blev när vår granne frågade om vi inte testat tabletter istället. Det hade vi ju inte gjort, för det kan man väl inte med 3-åringar heller? Men se, det kunde man! Barnet tyckte att det var bra läskigt, men med hjälp av små ”fodral” som man sätter på tabletterna + ansenliga mängder aprikoskräm, lärde han sig svälja de små rackarna! De små fodralen var nog mest psykologiska, så de skippade vi rätt snart. Krämen, däremot, hängde med lite längre.
Krya på dig, Greta!
Ja fy FASEN vad det smakade bittert och riktigt vidrigt! Jag läste också om piller någonstans och tänkte att jag skulle försöka byta till såna dag men det verkar ju som att något har vänt/släppt och vår tappra lilla Gretsky sveper dom där små kopparna nu som ett proffs så jag håller tummarna för att det ska få fortsätta så dom resterande FEMTON doser som är kvar … yikes!
Fy vad jobbigt det låter! Men tjena så pedagogiskt och bra med Frostklistermärken och välja leksak! :)
Det är så gulligt också med dom här frostklistermärkena som ska väljas efter varje dos … för SOM det väljs, med stooor omsorg. Gulliga gulliga lilla Greta.<3
Åh! Hon förstår verkligen hur duktig hon varit som svalt medicinen, antar jag. Gulligt och duktigt! Skönt att ni hittat något som funkar! :)
Men stackars stackars lilla Greta! Krya på henne och lycka till med medicinen! Det känns helt rimligt med nåt riktigt fint från leksaksaffären sen! Kram
Tack fina du! Jag tycker att det ska bli så spännande att se vad hon kommer att välja!
Stackars lilla Greta, och mamman som måste stå bredvid. Be om annan antibiotika nästa gång! Kåvepenin smakar rävgift, det finns andra sorter som smakar bättre för barn. Och så tipsar jag om att hålla för näsan när hon sväljer, direkt efter (fortfarande hålla för näsan) svälja ner någon dricka som hon gillar och sedan får man ta en favoritgodis. Då slipper man mycket av den äckliga smaken. Krya på!
Tack för pepp och fina ord! Nu har hon hittat någon slags variant som funkar för henne – den är helt obegriplig för mig men vad som än funkar, inte sant? Hon vill blanda rävgiftet med lite äppeljuice och mjölk. En mycket MYCKET märklig blandning men hon får som hon vill så klart så länge medicinen slinker ner. :)
Men fy vad läskigt, förstår att du blev rädd. Jag själv bli alltid lite nojig och spak när ungarna blir mer sjuka än vanligt. Och förstår medicinkampen, förutom att jag minns den själv från min barndom (men som tur var inte med agg mot mina föräldrar mer den äckliga smaken och känslan av att man ju måste ändå) så har vi haft den hemma. Vi körde godismuta vilket funkade överkomligt.
Stackars lilla Greta och er! För mina små har all flytande medicin kommit upp igen omedelbart. Tabletter har tack och lov funkat bättre, de har lärt sig att svälja dem hela med en sked sylt eller liknande. Men det låter som att Greta & ni hittat ett riktigt bra knep som funkar för henne och det är ju super! Kämpa på och krya.
Vi fick en spruta till så hon kunde spruta ut set själv i munnen,då blev det lite roligare. Tur hon hittade en variant som funkade! Men visst är det hemskt med sjuka barn? Usch så man lider med dom och så dom kan skrämma vettet ur en!!