Greta älskar att packa saker just nu. När vi pratade om det med en av pedagogerna på förskolan så sa hon att det här är en vanlig fas i utvecklingen och jag finner allt sånt här så fascinerande: Hur packandet kan vara en del i vår utveckling. Det måste jag ta reda på mer om. Hur som helst. Greta älskar att packa saker. Hon har väskor som hon fyller. Hon tar hjälp av Olof och så fyller dom vagnen, fåtöljerna, sofforna med saker. Det är div som hamnar där. Dockor, gosedjur, kuddar, kläder, bilar, tåg, tallrikar och bestick.

Här om kvällen blev soffan till en båt. Med ett paraply som skydd skådade hon horisonten genom en hushållspappersrulle. Och nedanför, i floden, simmade pirayor, krokodiler och hajar.

Jag och Ulf stod i köket och släppte inte skådespelet för ett ögonblick ens med våra medvetanden. Det var en sån där stund i livet som jag gärna hade stannat i för evigt.