Ett annat önskeämne är hur jag hinner allt. ”Jobb, två barn och ibland härliga, lediga dagar på museum med dem, läser böcker, bloggar och lagar massa god mat. Vad är det du INTE gör för att hinna? Vad prioriterar du bort? Slentriansurf på mobilen? TV? Träning? Heltidsjobb? Dina tankar om tid i vardagen hade varit intressant att höra mer om.”
Sanningen är ju att jag inte hinner allt. Men jag hinner mycket och det tror jag beror på några saker:
- Jag jobbar oftast inte heltid.
- Jag jobbar i fria projekt där jag oftast styr över min tid nästan helt själv.
- Jag jobbar hemifrån några dagar i veckan. Det är ovärderligt: jag slipper restid, och kan tvätta medan jag jobbar. Arbetet blir mer effektivt utan möten och kollegor. Jag ÄLSKAR att jag kan jobba hemifrån.
- Jag jobbar med sånt som också är roligt. I mitt jobb ingår att gå på museum, se på film och TV. Hur lyxigt?
- Jag är väldigt effektiv när jag jobbar. Jag skjuter sällan på saker utan försöker göra saker på en gång. På så sätt frigörs tid.
- Jag har ett mål som jag sällan släpper ur sikte: att ha tid över och att göra roliga saker.
- Jag försöker ta ledigt minst en dag i månaden för att kunna göra saker med Oggi. Att åka till badhus eller museum är så otroligt mycket härligare på en vardag än på en helg. Men det här upplägget sker på begränsad tid. Om bara två år har dom skolplikt och då kan vi inte göra så här längre.
- Jag slösurfar mycket sällan. Slötittar på TV = aldrig längre.
- Jag har inte några fritidsintressen eller träning som tar tid från min fritid.
- Jag har gift mig med en jämställd man. Vi delar på allt som har med hem och barn att göra.
Så präktig jag låter. Och så är det nog. Jag är rätt präktig, strukturerad och planerad. Det som allt med det här livet verkligen kostar mig är mina vänskapsrelationer. Jag hinner liksom inte riktigt med det också. Men den saken, vänskaper, återkommer jag till i ett senare inlägg.
En annan sak som jag också prioriterar bort allt oftare är sociala medier och bloggandet. Jag saknar det enormt, framförallt bloggen som alltid har varit en plats där jag kunnat samla mina tankar och som på många sätt har grundat mig. Men mitt stränga jag vill att det jag skriver här ska vara av substans, och formuleringar och tankar kommer inte till mig lika lätt som tidigare. Till exempel tycker jag egentligen att det här inlägget inte håller måttet. Jag tycker att jag bara framstår som präktig och lättvindig i en mycket märklig kombination, medan jag uppfattar min vardag mycket mer komplex än så. Jag tycker också att inlägget saknar en resonerande nivå där det som är jag kommer fram lite mer. Men ska jag hålla på och vara så här sträng mot mig själv så kommer det inte bli något skrivande av alls … Så det här är en bra övning för mig. Att släppa lite på kontrollen. Bara skriva. Bara göra.
2 comments
Jag tycker att det här var jätteintressant att läsa! Och tror faktiskt att en kombination av lättvindighet och präktighet är det som gör att det funkar. Att det sedan också är mer komplext, säger sig lite själv. Framför allt tror jag att det är viktigt att inse att man inte gör allt allt allt, utan att det också finns uppoffringar. Man kan inte hinna allt på hemmaplan OCH slösurfa OCH träna OCH jobba heltid OCH träffa vänner OCH sjunga i tre olika körer OCH SÅ VIDARE. Sedan är det upp till var och en att prioritera, att satsa allt på en grej, eller dutta lite här och var. Men jag tror att det tröstar många att inse att man inte hinner allt.
Åh detta är intressant! Allt handlar väl om att få till balansen i tillvaron, så att man själv blir nöjd. Jag tycker inte alls att det låter präktigt, mer som att du faktiskt får till det. Själv brottas jag med att jag är så motivationsstyrd. Det där att göra saker på en gång låter såå bra, och jag tänker då och då att det är så jag ska göra. Men om det är det minsta lilla tråk i det så gåår det inte. Plus, jag levererar bäst med ett visst mått av press. Måste ha det för att få flow, men avskyr det samtidigt – så knäppt. Så följaktligen har jag konstant en hög med tråk som ligger och stör framför att allt kul jag vill göra. Och, vad vill man egentligen? Ibland vill jag barabarabara vara med barnen, ibland jobba dygnet runt, ibland barabarabara åka skidor (med barnen iofs) eller bara läsa böcker… Det är svårt att få ihop, tar mycket energi att tänka på, och vad är det för slags person, kan man också fundera på. Så, jag tycker att det där planerade och strukturerade låter finemang och eftersträvansvärt!
Mvh Master of Procrastination