Det är första advent och det regnar ute. Barnen och Ulf är på Bamsegympa och jag är hemma själv. Även om jag älskar att vara med min familj så är den här dryga timmen som jag får varje söndag, ensam i mitt eget hem, en av mina bästa under veckan. Jag kan inte riktigt påstå att jag använder tiden till något vettigt men det är också själva tanken. Förut yrde jag runt som ett effektivitetsmonster när jag fick en timme själv: tvättade en tvätt, bäddade alla sängar, städade undan allt stök, gick ut med returgrejer till återvinningsrummet. Sånt. Nu gör jag bara det jag känner för. Läser tidningen kanske? Skriver ett blogginlägg? Kanske lagar jag mat? Om jag känner för det. Allt som jag bör och behöver göra får jag tid till sen. För tiden är inget som tar slut även om det kan kännas så med vår linjära syn på livet med en början och ett slut. Tid är något som det bara kommer mer och mer av, om vi bara tar hand om oss själva och vår värld.

Just idag har jag samlat ihop kläder och leksaker och gosedjur som jag ska åka och lämna på ett asylboende i eftermiddag. Ingen kan göra allt men alla kan göra något och det är så jag förhåller mig till saken just nu. Att hjälpa alla dessa människor som är på flykt är vår tids ödesfråga och jag vill kunna se mina barn i ögonen när dom blir äldre. Jag vill kunna säga till dom att jag gjorde det jag kunde. Och lite mer än så faktiskt. Det är starkt att se mina vänner och medmänniskor som gör så mycket för andra människor. Jag pratade med min faster precis som var nere på Centralen och hjälpte en afghansk familj till ett tåg. Dom skulle till Haparanda med hopp om ett bättre liv.

Igår hade vi thanksgivingmiddag här hemma och det är från förberedelserna till den som bilden kommer ifrån. Det var första gången vi firade den högtiden och det är något som jag vill fortsätta att göra resten av livet tror jag. Att samla familj och vänner och prata om allt det vi har att vara tacksamma för är vad som hjälper mig att hålla mig grundad. För jag har så mycket att vara tacksam över. Jag har en familj som jag älskar. En man som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Jag har vänner, ett hem som ger mig trygghet och ett arbete som känns givande. Jag har verkligen allt jag behöver. Och jag är så tacksam. Så oändligt tacksam.