Den här veckan blir Oggi tre och ett halvt år gamla. Passande nog infaller deras halvårsdag på alla hjärtans dag och jag kan inte tänka mig ett bättre sammanträffande. Vi kommer att fira deras dag, så klart, för det är liksom vad vi gör. Vi firar allt som går att fira och den här gången blir det med en brunch på Långbro värdshus. Det ska bli kul.
Veckans veckomeny är ett litet experiment kan man säga. Hela veckan lagar vi bara barnens favoriter för att se hur det blir. Oftast lagar vi sånt som vi vuxna är sugna på med barnfavoriter insprängda här och där men under dom senaste veckorna har båda barnen blivit allt mer kräsna med vad dom vill äta och inte. Eller jag vet inte om det handlar så mycket om kräsenhet som om fixa idéer om att bestämma över maten? Det pratas överhuvudtaget oändligt mycket om ”att bestämma” här hemma. Hur som helst så testar vi en Oggivecka när det kommer till maten och det känns väl passande med tanke på att det är deras halvårsdag och allt, ja, det har jag visst redan sagt.
Nå. Här kommer den. Veckans veckomeny för vecka 6:
Veg: Ugnspannkaka
Veg: Oggis favoritgryta med quorn
Veg: Risotto med rödvinskokta champinjoner
Veg: Omelett (med ost och örter till oss vuxna)
Köttbullar och spaghetti (och ket-si-jup som Olof säger)
Panerad lax med potatismos
Spaghettigryta
Råbiff
Ps. Råbiffen, ingen Oggifavorit men någon belöning måste det finnas där i slutet av veckan för oss vuxna också inte sant?
Ps2. Hur gör ni med maten i familjen? Lagar ni 1. vuxenmat och barnmat, 2. barnmat med vuxentillägg eller 3. äter ni alltid samma?
10 comments
Vi har haft tur och fått en tvååring som äter det mesta så vi lagar en och samma mat till alla. Det vi justerat för att anpassa vår mat till hennes är att vi inte lagar fullt lika stark mat längre. Men även där så kan hon äta rätt starkt i förhållande till vad andra barn äter, det här är en tjej som bara vill ha senap på korven, ingen ketchup. Men sedan är det så att vissa dagar äter hon ändå inte maten, men då är det snarare en fix idé än något annat. Oftast äter hon i alla fall något av det vi serverar och då får hon äta bara det om hon vill. I lördags gick hon och önskade köttbullar hela dagen så vi lagade frikadeller som hon fick vara med och rulla men när maten väl stod på bordet så ville hon bara äta pasta. För att nästa dag bara äta frikadellerna:-)
haha precis så är det så ofta hos oss också! att Olof önskar köttbullar just men när dom väl är trillade och klara så vill han bara ha pastan. Annars låter din tjej mycket som vår lilla Greta. Ganska på pricken faktiskt :)
Äter alltid samma mat alla tre. Barnet smakar väl bara en tugga ibland när vi testar nya recept eller igâr hade vi köpt sushi som han bara smakade riset och sojan av och efter det ât han bâde fruktpuré och târta sâ det var ju ingen balanserad mâltid… Men vi har klassiker vi vet att han gillar (och vi själva) som dyker upp varje vecka. Om han inte alls äter brukar det bli en frukt, en liten yoghurt, râa grönsaker eller knäckebröd som komplement beroende lite vad som finns hemma men vi vill gärna att han sitter med vid bordet och väntar en stund först tills vi själva hunnit äta lite varm mat i alla fall. Grönsaker före maten känns bättre än yoghurt efter maten och vi varierar för annars var han smart nog att bara be om knäckebröd med jordnötssmör eller bara be om yoghurt med russin för att bara äta ”efterrätten” sâ dâ försökte vi sluta med efterrâtt eller alternativ men helt enkelt är det ju inte om han inte ätit en smula… Vi vill ju att han ska äta den ”riktiga” maten, men vi vill ha vare sig tjat eller tvâng sâ vi uppmuntrar att smaka lite i alla fall men det är inte heller ett tvâng. Vi tänker baby steps. Att det är bra att han ser ny mat ibland. Sedan har vi även varierat soppor och curry för det är smaker han gillar och det är lättare att smyga in lite fisk eller skaldjur om det är en nâgot bekant smak och olika typer av köttbullar tex. Men vi vill ju inte lura honom egentligen. Inte lätt?
Äsch! JÄTTESMART ju att smyga in nya saker i bekanta smaker! Annars har vi samma filosofi tror jag: dom får äta samma saker som oss eftersom jag så gärna vill att dom ska äta riktig mat (och min dröm är ju att dom ska bli små läckergommar dom där två som jag har i min omsorg, hittills går det si-så). Vi tjatar inte heller och tvingar inte heller dom till att smaka. Men allt oftare har jag börjat förhandla: ”okej, om du vill ha mer pasta så måste du i alla fall ha smakat på såsen/köttbullen/vad det nu är”. Jag VET ju att dom skulle tycka om dom saker som vi serverar men det är som att dom är inne i en period av stor matskepticism just nu. Tydligen helt normalt enligt alla vetenskaper. Det ska bli så spännande att se var vi är om säg … tre år? När dom är sju-ish.
Vi äter samma mat. Har en 2,5 åring som äter ganska bra av det mesta men är lite tveksam att smaka nya saker. Dock snurrar matsedeln ofta mellan ett antal favoriter med enkla smaker, av gammal vana och för att sambon är lika smakbekväm som barnet. Ena dagen äter hon massa, andra inget. Ibland bara pasta, ibland bara broccoli. Vill hon får hon alltid plocka och testa grejer helt fritt från våra tallrikar.
Så har vi också alltid gjort: att dom får smaka från oss så mycket dom vill men det där intresset har svalnat så drastiskt. Jag gissar att det där är sånt som går upp och ner? Det betyder att vi har ljusare tider att se fram mot här hemma haha
Men hur dags på dagen äter ni? Jag har en ett och ett halvt-åring och han äter middag halv fem om dagarna och det är inte en tid som funkar ihop med att 1. jobba, 2. laga mat efter jobbet och 3. vara vuxenhungrig. Så han äter i ensamt majestät och småäter (storäter) sedan av vår middag ett par timmar senare OCH äter kvällsgröt vid sjusnåret innan läggdags. Det får plats mycket i maggen än så länge.
Jag har svårt att förstå hur vi ska få ihop det när han blir äldre, för det tar ju en stund att laga mat, och att ha den på bordet typ halv sex känns nästan omöjligt.
Jag tror att 1. alla barn är otroligt olika (när det gäller vad och när och hur ofta och hur mycket dom vill äta) och 2. att barn förändrar sitt matbeteende från år till år, kanske till och med från månad till månad ibland (storätare kan bli kräsna, favoriträtter blir blärätter, sånt som aldrig funkat funkar plötsligt osv)? Vi äter oftast vid fem-halv sex på vardagar eftersom vi hämtar barnen vid fyra. Våra jobb tillåter såna dagar. Men på helger äter vi oftast senare och det funkar det också. Men när dagarna blir senare av olika anledningar har jag några olika strategier som jag kan kanske kan tipsa om, om det känns omöjligt? 1. ge en frukt på vägen hem från fsk så håller blodsockret sig i alla fall på godkänd nivå och alt 2. äta matlådor till middag dvs göra mat i förväg som man värmer upp. Kanske kan vara något? Eller så kör ni på som ni gör. Så tror jag också att många gör: låter barnen äta något enkelt när man kommer hem och sedan laga vuxenmiddag. Så gör vi ofta på helgerna. Ett sätt som också funkar för oss för att få barnen att hålla ut en halvtimme/timme extra är att dom får titta på TV/Netflix (plus att vi får matlagningsro då också VINNIS!)
Men hur vi hade det för två år sedan, dvs när barnen var 1,5 år … hum … minns inte. Minnet är en flyktig och tillfällig bekantskap dagar som dessa :)
Med en son som är allergisk mot skaldjur och ägg och jag som har IBS så äter vi alla samma anpassad mat. Man ska alltid smaka men måste inte äta upp. Dock får man inget annat isåfall. Tycker man inte jättemycket om det men äter upp sin portion får man en knäckemacka. Man måste inte äta alla grönsaker men minst en grönsak. Våra äter lunch kl 13 på förskolan och får frukt 15:30 så vi kan äta vid halv sex-sex utan problem. Barnen får kolla TV när någon av oss lagar mat, då börjar de gå ned i varv inför nattningen.
Vi äter alltid samma mat här hemma och barnen gillar faktiskt det mesta. Vi är inte så hårda med att barnen måste äta, dock erbjuds inget annat istället utan gillar en unge t ex inte fisken så får den äta potatis och grönsaker istället. Det faller sig ofta så dessutom att nästa gång vill ovan nämda unge BARA äta fisken så jag tänker att det jämnar ut sig. Sedan tycker jag att det är svårt med maträtter som barnen inte uppskattar så jättemycket men som vi vuxna gillar, och problemet med att lillebror vägrar soppa. Han har hittills i sitt treåriga liv inte accepterat något som är det minsta ”pureeigt/flytande” förutom vatten, och varm choklad som även det satt himla långt inne. Storasyster (och vi vuxna) däremot älskar soppa. Hittills lagar vi ändå soppa en gång i veckan med resultatet att lillebror bara äter bröd till middag. Inte jättebra kanske. Jag hoppas fortfarande att dagen ska komma då han plötsligt bara äter soppan, om vi bara fortsätter att prova.
Vi äter för övrigt sen middag för att vara barnfamilj, någon gång mellan 18 och 19 (oftast 18 eller 18:30). Vi hämtar visserligen kl 16, men bor en bit från fsk och det tar tid att ta oss hem med två små som ska stanna vid ditten eller datten så ofta är vi hemma kl 17. Och så vet jag inte var tiden tar vägen (det tar visserligen tid att laga mat med två små som vill ha hjälp med x eller y, sällkap på toan, vill ha morotstavar etc etc). Vi brukar ha med frukt vid hämtningen och så får de kolla på film/spela tv-spel under matlagningen så det är sällan de klagar på att de vill äta NU.