Det finns så många outforskade pärlor i Stockholmsonrådet. För oss alltså. Outforskade för oss. Igår åkte vi till ett sånt ställe som jag inte ens visste att det fanns förrän igår.

Vintervikens trädgård ligger, som det låter, i Vinterviken och det var en makalöst fin plats att vara på. Så mycket att dofta på.

Och så mycket att titta på!

Som fjärilar.

Och dahlior som blommade så att det sjöng om det.

Träden dignade av äpplen.

Det enda kluriga var att låta allt det här vackra vara. Om man är fyra år vill säga. Personligen hade jag inte några problem alls med att låta bli att dra bladen från blommorna.

Vi gick in i sinnenas trädgård och var vi bara tillräckligt tysta och stilla fick vi se fåglar bada.

SÅ MYCKET GOTT ATT SNIFFA PÅ!

Vi gick vidare. Sprang vidare. Sån himla fart på våra virvelvindar till barn emellanåt.

Vi hittade en damm.

Men såg inte några fiskar. Inte ens en enda haj.

Det klättrades.

Och sattes hjärtan i halsgropar.

Och det sprangs som sagt. SOM det sprangs.

Vi hittade en lövkoja där vi samlade ihop oss lite.

Och tog en familjebild.

Det balanserades. Ibland själv.

Och ibland i sällskap av brorsan.

Vi samlade ihop oss en gång till.

Och bestämde oss för att gå och äta.

I serveringen som låg så här fint.

Maten var okej, kön för himla långsam och sånt kan ju ställa till det lite när man har såna med kort tålamod med sig.

Men allt som allt lämnade vi Vintervikens trädgård mycket nöjda med vår utflykt. Hit kommer att vi att återkomma, helt säkert. Varannan vecka framöver ska vi nämligen åka dit och hämta leveranser av grönsaker från olika ekobönder. Så där som det är så lyrrigt att vi kan göra när vi inte har något eget trädgårdsland direkt och har tecknat upp sig för någon slags prenumeration. Aja, en fin dag på ett fint ställe. Det var väl ungefär det jag ville säga.