Älskade Greta och Olof,

för en vecka sedan firade vi er halvårsdag. Vi åkte till Fotografiska museet för jag hade läst att de skulle ha en utställning med Lennart Nilssons foton om hur ett barn blir till och utvecklas i en mammas mage. Ni tyckte inte alls om besöket och sa det också högt och tydligt. Flera flera gånger. Vi försökte äta och fika lite i restaurangen men även det blev bara till en stökig tjatfest så vi bestämde oss rätt snabbt för att lämna stället. (Ps. Lennart Nilssonutställningen bestod av typ åtta bilder så den var ju rätt snabbt överstökad). En sån upplevelse kan man som vuxen ta emot på lite olika sätt, och så här är hur jag och er pappa gjorde: Vi använde besöket som en slags reality check. Okej, ni är för små för vuxenställen och också för stora för att bara hänga med. För att vi som vuxna ska trivas måste ni också trivas och eftersom vi gärna vill göra utflykter med er så satte vi oss ner och gjorde en lista med utflyktsmål tillsammans. Jag återkommer till den. När vi kom hem hade vi det fint tillsammans, vi åt räkor och pasta med tomatsås och ni lekte med de leksaker som ni fått i halvårspresent. Och allt som allt tyckte ni att vi hade haft en toppendag (även om ”Moderna museet är ett mycket bättre museum” enligt er eftersom det finns en lekplats där).

Nu har ni alltså blivit fyra och ett halvt år och det har blivit dags för mig att skriva lite till er om er utveckling och hur jag uppfattar att ni har det.

Pratet.
Precis som för ett halvår sedan pratar ni båda två väldigt mycket. Både med oss, med varandra och med andra. Och ni är så ROLIGA att prata med. Ni funderar på saker och försöker förstå hur livet och hela alltet hänger ihop. Ni vill och önskar saker. Vi har till exempel gjort en lista med 16 utflykter som ni vill göra. Att skriva den var så fint. Vi satt vid matbordet och alla vi i familjen fick säga var sin sak i tur och ordning. Jag började med att föreslå Kaknästornet och sedan sa du Olof: ”Vem här runt bordet vill följa med mig till Aquaria vattenmuseum då?” Vi räckte alla upp våra händer och sa ”JA!” och lyckan sken från dig. Lite mindre glad blev du senare när vi kontrolläste listan (som innehåller helt rimliga utflykter som Judarskogen, badhuset, biblioteket, bio, Moderna museet osv) och ”Resan till Egypten” inte fanns med. Det här med Egypten har potential att bli din nya hangup. För är det något som kännetecknar dig Olof så är det hangups. I det senaste har det varit halloween och två böcker: en om livet under havsytan och en om olika dataspelskaraktärer, som mycket cirklat runt. Och nu tycks alltså Egypten bli en ny utmanare.

Du Greta kämpar på med att få ordning på hela alfabetet. Eller, det är bara R och S som är dina motståndare. Du säger fortfarande L ibland istället för R och ibland använder du ett R som känns mer stockholmskt/amerikanskt. S följt av en vokal har aldrig varit några problem men med en konsonant efter ett S har satt stopp, eller ‘topp som du skulle ha sagt det. Men nu säger du se’topp istället och det är så RASANDE GULLIGT att jag får hålla i mig allt vad jag kan för att inte pussa dig prick hela tiden. ”Jag hetel Gleta Se’tland och jag tyckel om se’kor, se’pela se’pel och jag älse’kar min familj”.

Och apropå bokstäver så kan ni skriva flera ord nu, förutom era namn. Du Greta kan skriva vad som helst om vi bokstaverar och du Olof har blivit inspirerad av Gretas framfart bland bokstäverna och har många funderingar runt ord och bokstäver. Ni försöker ljuda er till saker så känslan är att ni snart kommer att knäcka den där koden snart, om ert intresse håller i sig vill säga. Det här inget vi pushar men vi försöker uppmuntra er så gott vi kan.

Maten.
Maten är fortfarande en utmaning för oss. Vissa veckor vill ni inte äta något och tycker att allt det vi erbjuder är blä. Andra veckor, som de två senaste, har ni båda två varit både matglada och matintresserade så det här går väl upp och ner. På det stora hela följer ni samma mönster som tidigare. Det vill säga, du Greta är glad och nyfiken på mat medan du Olof är rätt skeptisk till det mesta.

Olofs favoritmat: sushi, pasta, hamburgare.

Gretas favoritmat: pizza, pasta, havremjölk med chokladsmak.

Sömnen.
Efter jul satte vi in en våningssäng i ert rum. Innan dess hade ni sovit i vår säng mer eller mindre varje natt sedan sommarsemestern. Nu somnar ni oftast i våningssängen där ni växlar mellan att sova i över- och underslafen. En natt av sju somnar någon av er i vår säng. Fem nätter av sju slutar med att Greta kommer in till vuxensängen. Jag älskar att samsova med er men det är rätt trångt nu när ni har blivit så stora. Ett tag hade vi planer på att köpa en ny, större säng till vårt sovrum men istället vände vi på dubbelsängen så att den blev två meter bred och 1,80 lång. Dom där 20 extra centimeterna gör enormt stor skillnad och de nätter som vi alla fyra samsas i vuxensängen fungerar det förvånansvärt bra. Vi är med er varje kväll tills ni somnar.

Leken.
Ni leker hela tiden. Alltså verkligen HELA TIDEN och det är helt magiskt att lyssna på er när ni leker tillsammans. Ni bygger alltid leken ihop och är så positiva till varandras idéer. Du Olof får en speciell röst, eller ett speciellt tonfall när du driver leken och det fnissar vi föräldrar rätt gott åt. Ni verkar ha så roligt tillsammans och ibland vill ni att vi ska vara med i era lekar men allra oftast är det liksom ni två nu. Ni stärker och peppar varandra men gör också varandra busigare och stökigare under era trotsperioder.

Aktiviteter.
För andra terminen går ni nu på dans på en dansskola vid Fridhemsplan. När ni förstod att Danny brukar (eller i alla fall brukade) dansa där trodde jag att ni skulle svimma. Ni älskar att dansa och ni älskar er danslärare Birgitta. Du Olof älskar henne så mycket att du döpt om din stora mjukishaj efter henne. När du fick den hette den Memo (eftersom det är vad du tror att Nemo heter) men nu heter den alltså Birgitta.
Du Greta gillar också dansen men är ännu mer peppad på att fotbollen ska börja igen. Där är er pappa tränare och det gör dig så stolt.
Ni är generellt väldigt peppad på aktiviteter just nu. Ni frågar om ni kan få gå simskola, Bamsegympa och så vidare. Vi får se hur det blir med den saken.

Övriga rutiner.
Ni borstar tänderna, badar och tar på er kläder och skor utan några direkta konflikter. Ni klär er själva och har båda två egna starka idéer om vad som är era stilar, vad ni gillar och inte gillar att ha på er. Varje kväll läser vi ett par tre böcker innan ni ska sova. Vi går till bibblan varannan vecka ungefär och ni har fått egna lånekort. Andra veckorutiner är att ni dansar på torsdagar och då dricker ni en smoothie i foajén innan vi åker hem och äter take-out sushi. Varje fredag äter ni glass och eventuellt lite snacks eller tryffelsalami. Varje lördag äter ni lördagsgodis. Då går ni med pappan till ICA Maxi och så får ni välja tio godisar var i varsin påse. Någon gång emellanåt får ni också välja en tidning var som ni sedan går hem och läser under stor koncentration.

Er relation till varandra.
Ni har blivit varandras bästa vänner även om det inte är så ni pratar om det. Men det ÄR så. Ni älskar att leka med varandra och SOM ni leker. Även om ni är mycket noga med vad som är tjejgrejer och killgrejer så leker ni lekarna tillsammans, så det där med könsuppdelningen tycks mest vara lingo. Eller så har det blivit ett sätt för er att förklara skillnaden er emellan? Jag tror också att förskolan och den gruppdynamik som finns där spelar in. Då och då frågar jag er vad det betyder det där med tjejsaker och pojksaker och varför det är viktigt men det har ni inte något riktigt svar på. Ni tycks ha full tillgång till varandras världar och värderar inte det ena högre eller lägre. Än så länge verkar ni inte känna några begränsningar när det gäller vad ni får eller inte får göra.

Ibland får du Greta för dig att du är yngre än Olof. Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån men jag gissar att det har med er kontakt med andra, utanför familjen, att göra. Det är ju rätt stor storleksskillnad mellan er, och det är många som vid en första blick tror att du är Olofs lillasyster. Det har också blivit din förklaringsmodell Greta till varför du inte kan säga R och S fullt ut: ”Jag är inte lika stor som Olof det är därför. När jag har blivit lika stor kommer jag också kunna säga alla bokstäverna.”

Förskolan.
Ni går fortfarande i en åldersblandad grupp och ni trivs väldigt bra. Framförallt du Greta tycker om de mindre barnen och vill gärna hjälpa dom. Eftersom ni går på en montessoriförskola så innebär det att era fröknar hjälper er att utveckla det ni är intresserade av och just nu är det bokstäver och siffror för hela slanten. Du Greta älskar matte och kan räkna både plus och minus, till och med med stora tal. Du Olof har liksom tjuvlyssnat lite på vårt prat om matte men inte varit riktigt lika uppenbart intresserad. Hur som helst har effekten blivit att du också kan räkna. Ni har många kompisar där och det verkar som att ni kan leka med alla. Ni är på förskolan mellan halv nio och fyra.

Typiskt för er just nu.
Du tänker jättemycket på kärlek, pussar och relationer Greta. Du vill gärna leka lekar där era dockor blir ihop och dansar och du är gärna med på dom lekarna Olof. Du Greta älskar också den playlist som vi har skapat för dig på Spotify. Där lägger vi till låtar som du hör på radion eller lär dig av kompisarna på förskolan. På den finns Markus och Martinus, Dolly Style och en hideous grupp från Melodifestivalen som heter De vet du men också Silvana Iman, Adele och Prince.

Du Olof tänker väldigt mycket på Halloween och den fest du tänker att du ska ha då. Du pratar jättemycket om Star Wars fast du inte riktigt vet vad det är och är oerhört intresserad av tv-spelsfigurer som du läser om varje dag i en bok du lånade på bibblan sist vi var där.

En annan grej som ni också gör rätt ofta nu är att ni leker bebisar. Då kryper ni, kan inte prata och vill bli burna. Jag spelar alltid med för jag tänker att det här beror på att ni känner att ni växer och att ni använder den här tekniken för att få tillgång till hela det som är ni och hela det som är jag, er mamma. När jag vaggar och vyssjar er som när ni var små är det som att vi kopplar upp oss igen och bekräftar att allt som fanns då också finns kvar. Fast ni blir äldre.

Vad ni älskar.
Ni älskar så mycket och många saker. Ni är två väldigt levnadsglada och öppna individer och det är en gåva att få vara er mamma. Just nu är ni väldigt förtjusta i musik och varje dag dansar vi till era favoritlåtar. Jag och pappan värderar inte er musiksmak (så att ni märker det i alla fall) utan försöker bara visa att vi är så glada att ni tycker om musik, rytm och att dansa. Det är så coolt att se dig ta in musik Olof för du tar in den på samma sätt som jag gör. Jag lyssnar alltid på de olika lagren och jag kan se hur du, liksom jag, ibland följer en basgång eller ett beat eller en melodislinga när du dansar.

Jag älskar verkligen allt med er. För några veckor sedan kom ni ut på andra sidan från en ganska lång trotsperiod och det var ju skönt så klart. Jag vet att jag tyckte att det var rätt tufft att vara med er då, med alla era konflikter som ni ständigt sökte, men sanningen är att jag tycker om dom perioderna också. När ni utmanar mig gör det att jag också växer och jag älskar att jag får växa med er. Ni hjälper mig ständigt att hålla fokus på det som är viktigt och det är det vi, det oss, som vi har tillsammans. Jag älskar vår familj och det ni tar med er in i vår konstellation är stjärnstoff.

Jag älskar er så mycket att jag blir snurrig och kommer att fortsätta bära den ära det är att få vara er mamma ytterst. Ni är det bästa som har hänt mig och varje dag gör jag allt jag kan för att ni ska känna er så älskade som ni är.

Hurra för ettan och tvåan som blev fyra år, sex månader och en vecka idag!