Så vi bjöd upp till årets pepparkaksbak i söndags.

Och som det bakades!

Årets uppsättning av bagare bestod bland annat av min guddotter Moa som gjort sig så extra fin med en gran på toppen. Megadorable.

Pojken med luggen var också med.

Och hans syster Gretchen.

Greta tyckte att det var toppen att hantera mjölet så efter en stund såg hennes pepparkaksdeghög ut så här.

Men vi andra kavlade på och stansade ut figurer och gräddade och hade oss. Och alltså. Den doften som sprider sig när pepparkaksdeg är i farten va. Den doften! Den gör mig galen på ett bra sätt.

Vi hade det så där fint som vi alltid brukar ha det, jag och min Katarina och våra barn och Ulf när vi är tillsammans.

Och medan vi började närma oss sista rundan av bakningen.

Hade även Greta nått vägs ände när det kom till att tömma skålen med mjöl.

Efter lite fika var det dags för rond två. Kristyrronden. Och det skulle visa sig att Olof inte bara var grym på att baka ut pepparkakor utan att han också hade en naturlig fallenhet för det där med att hantera en sprits.

Vid bordet fanns det proffs.

Och … ja, andra.

Greta var också så HIMLA FIN när hon spritsade ut kristyren på den lilla granen. Så koncentrerad.

Exakt vad jag håller på med här är inte helt klart men jag kanske kände mig rätt klar? Greta hade i alla fall upptäckt att man kunde slicka bort kristyren så det var vad som sysselsatte henne fortsatt.

Och sen upptäckte även Olof att man kunde äta allt det där som vi skulle använda som pynt och då vek han resten av pysselstunden åt det.

Här är i alla fall resultatet av vårt bak och jag älskar allt med det här.

Söndagen avslutade vi med middag i skenet från stjärnor och juleljusen och jag är så oerhört tacksam över att dom här människorna är det gäng som jag får kalla mitt.