Vi har åkt upp till Norrland till mina föräldrar, eller mormorn och morfarn, som dom ju också kallas. Snart ska jag och Ulf dra ut och springa i det spår som går genom skogen strax bortom mina föräldrars hus. Det är första löprundan på jag vet inte hur länge så vi får se hur det här går. Men det var inte det jag ville skriva om den här gången.
Trots att det är en månad kvar tills att barnen fyller fyra så har vi köpt nya bilbarnstolar och vänt på barnen i bilen. Fram tills att barn är fyra ska dom nämligen sitta bakåtvända i bilar. Det har med deras säkerhet att göra och anledningen till att dom ska vara fyra år (och att det inte handlar om hur långa eller hur mycket barnen väger) först när man vänder på stolarna har med deras nackmuskulatur att göra. Och här tänkte vi att en månad hit eller dit nog inte spelar någon roll. Barnen har inte klagat på att åka bakvända trots att Olof har fått sitta i skräddarställning mer eller mindre det senaste året. Men med en sån här lång resa som det innebär att åka upp till mina föräldrar så kändes timingen rätt. Och, helt ärligt, så var jag sugen på att vända på dem för att låta dom få se bilåkarvärlden från vårt perspektiv. Framåt. Och barnen älskade det. När vi visade baksätet så var det som att dom inte trodde att det var sant! Skulle dom få sitta framåt? Hela tiden? Med riktigt säkerhetsbälte?
Greta tyckte först att hon hamnade lite långt ner, men när jag frågade om hon saknade sin gamla stol så svarade hon ”nej!” så snabbt att jag inte ens han sätta ut frågetecknet efter min fråga. Hon ÄLSKAR att sitta vänd framåt. Det är så stort, så rymligt. Och stolen går att fälla en aning när dom ska sova. ”Det känns så skönt som en säng mamma!” utbrast hon när hon blev trött och ville sova en stund under färden norrut. Och Olof känner sig så stor. Han har vuxit flera meter av att vända på stolen. Och han ser så stor ut när jag tittar bak mellan sätena. Ja, det är verkligen två stora barn som sitter i vårt baksäte nu.
Och det här borde jag ju ha kunnat räkna ut i förväg men det här vändandet av stolar har satt igång en livskris hos mig. Igen. För nu blev det så tydligt hur stora dom verkligen har blivit våra två barn. Det blev tydligt hur ofattbart snabbt tiden går. Om ett år har vi två snart femåringar där bak. När dom kommer tillbaka till förskolan efter sommaren har dom bara två år kvar där innan dom börjar förskoleklass. TIDEN SPRINGER! Och jag får panik.
Hela familjen sover i samma sovrum när vi är här hos mina föräldrar. I morse vaknade jag innan resten av familjen. Jag kröp närmare Gretas varma lilla kropp och borrade in näsan i hennes hår och kämpade med klumpen i halsen som tänker på en framtid när jag inte kommer att få ligga så här nära min dotter något mer. Jag vet att det är några år dit men jag saknar det redan nu. Krampaktigt håller jag mig fast vid mina två barn. Kramar. Pussar. Säger att jag älskar dom. Andas in doften av dom från toppen av deras mjuka hår. Jag håller dom i min famn och njuter av varje minut. För minuterna går fort. Dom blir till månader som blir till år. Som blir till tid som vi lämnar bakom oss. Och som aldrig kommer åter.
13 comments
Åh vilken lycka att kunna sitta framåtvända!
Du skriver så fint att jag själv sitter här med klumpen i halsen och nosar på ettåringen som sover i min famn.
Får jag liv att fråga vad det var för stolar ni köpte till Oggi? Är också strax i begrepp att vända på E, men vet inte om vi ska vända på vår ganska klumpiga bakåtvända stil eller om vi ska satsa på en ny istället?
Vi köpte nya stolar för dom två som vi hade inte gick att vända – det är ju inte alla som det går att göra så med. Vi köpte Maxi Cosi RodiFix eftersom 1. det är ett känt och välrenommerat märke, 2. stolen har vunnit olika bäst i test, 3. stolarna är lätta, alltså väger inte så mycket, vilket är bra för oss som reser rätt mycket och vill kunna ta med stolarna överallt, 4. dom hade isofixfunktion och alltså kan häktas fast i vårt baksäte.
Barnen gillar dom och jag gillar att dom inte ”tappar huvudet” när dom somnar. Jag gissar att det är oundvikligt att dom blir stora för det är en stor skillnad: jag försökte sitta mellan dom i baksätet med axlarna får liksom inte plats, och då är jag inte så stor till att börja med. Men jag tänker att vid dom tillfällen som vi ska åka lite längre och vi har ytterligare en passagerare med i bilen så får ett av barnen sitta framme i sin stol. Hittills är vi mycket nöjda med vårt köp!
Det här är absolut inte menat som kritik och ingen shaming till er alls!
Men barns skelett hårdnar inte förrän de kommer till puberteten. Ålder är inte avgörande för att vända bilstolen utan de rekommenderas från NTF att man vänder barnet när han eller hon vuxit ur stolen viktmässigt eller på längden. Jag pratade en gång med en expert från NTF som menade på att egentligen borde barn sitta bakåtvänt bra mycket längre än de 4-5 år som brukar rekommenderas men iom att det är en fråga om utrymmet i stolar och bil så är det inte rimligt. Det florerar så otroligt mycket felinformation ang att åka bakåtvänt (menar inte er utan i allmänhet) och det tycker jag är synd, alla ska fatta sina egna beslut men man ska fatta de på rätt grunder.
Men som sagt. Absolut ingen kritik! Alla gör som de vill och vad man anser vara bäst för sina barn!
Ja, du har rätt med hårdnad av skelett, jag var lite för lättvindig i min förklaring där. Och det stämmer att barn ska sitta i bältesstolar tills att dom är typ 10-12 år – men dom stolarna är ju inte bakvända. Det stämmer också att NTF skriver att man ska byta stol när stolen är urvuxen: dvs när ca 1/3 av huvudet sticker upp ovanför stolens rygg. Men det är också först när barnen är fyra-fem år som nacken och musklerna runt den blivit så stabila att de orkar hålla emot vid en eventuell kollision eller häftig inbromsning: och det är det främsta skälet till att man ska vänta med att vända på barnen.
Jag vet dock inte riktigt om det är informationen som det är fel på utan tänker att det snarare handlar om att folk är väldigt ivriga på att vända på sina barn (som vi väl också är ett exempel på) och att det görs utan att reflektera över varför dom ska sitta bakvända till att börja med. Just det här argumentet att föräldrar tycker att deras barn sitter för trångt, eller hopvikta, känns som ett vanligt argument till att barnen vänds på egentligen för tidigt.
Ps. ändrade även i texten i inlägget till att det har med deras nackmuskulatur att göra.
Tack för att du var framme med rättningspennan!
Vi gjorde likadant. Vi vände vid nyss fyllda 4. Det bästa ur säkerhetssynpunkt är som jag fatatt det absolut att fortsätta med bakâtvänt âkande till 6-ârs âldern eller ja alltsâ sâ lânge man kan fâ plats i en bakâtvänd stol.
Jag och min sambo var oense. Men min sambo tyckte det var smidigare att barnet âkte framâtvänt. (Vi tar inte alltid av skorna längre, han kan klättra i och ur själv sâ vi slipper lyfta honom, det är lättare att fästa bältet, alltsâ det handlade om vâr egen bekvämlighet och jag ville inte höra min sambo muttra längre.) Men vi har testat när vi haft kompisar i bilen och han har fortfarande gott om plats i bakâtvända stolen (han är 110cm lâng och 4,5 âr). Mitt samvete skaver lite, kanske att när vi ska bila mycket pâ motorväg nu under semestern att vi tar gamla stolen ändâ. Barnet verkar trivas lika bra i bägge stolar, lite nyhetens behag, kanske är han nöjdare framâtvänd men ingen stor skillnad. Vi har en Britax Hi-way och Maxi cosi rodifix. Om man installerar framâtvänd stol i framsâtet rekommenderas att koppla ur airbagen innan barnet är 140cm lângt om inte biltillverkaren ger annan information.
Det är samma tankar som går här hemma och jag är så glad att ni har kommenterat runt detta så att jag fått fundera på allt ett varv till. Jag tror nog att dom gamla stolarna får komma på plats igen ett tag nu när jag läst på lite igen. Säkerheten är ju så väldigt mycket bättre i de bakåtvända stolarna så för sommarens resterande resor får det nog bli så att barnen får åka i dom.
Jag tror att du kommer att fortsätta att vara lycklig med och tacksam för det du har, alla år framöver. Det är alldeles underbart häftigt och omtumlande att leva nära skolbarn och tonårsbarn också. De kommer att vara samma människor. Du kommer att känna igen dem, den kärna av deras personligheter som har varit densamma sedan spädbarnstiden. Och så en massa nytt och spännande därtill. Kompisrelationer, egna intressen som du får ta del av, utvecklingen. Det är storslaget! Vila tryggt i din sorg över tidens gång, den kommer att skicka dig på stjärnstigen rakt in i lyckan igen när du är redo. Kram!
Alltså, av förstår ju precis vad du menar. Det är de där milstolparna som gör det så påtagligt, utvecklingssprången som är så himla glädjande men som samtidigt markerar att en ny era tar vid och det känns sorgligt också – och ibland lite … otryggt?
Min lilla lärde sig att cykla igår. ”Jag KAN ju!” och så vingel vingel över asfalten med lyckan skinande. Hjärteknipet då.
Men tro mig: Det blir bra! Det nya vet man inget om, man har ju bara sin bild av det man tror sig förlora och vet ännu inget om det man kommer att få i stället. Det som i grunden är detsamma, men med ständigt nya färgskiftningar på diamantens yta.
End of rant ❤️
Åh Sara! Du har ju ett sätt att skriva, och tänka, och dela med dig som gör mig alldeles öm och varm på bästa tänkbara sätt. Tack fina FINA du för att du tar mitt krisande på allvar och kommer med lindring. <3
Låt dom fortsätta åka framåt. Allt här i livet är farligt. Att knöla in dom bakvänt igen gör ingen glad. Försök dock att använda bilkudde så länge det går, minst 10 år. Och som någon skrev barn under 12 år i framsätet framåtvänd, koppla ur airbag.
Det är nu bilbingo, kolla utsikten och allt annat börjar. Å framför allt gul bil jakten. Man ser en gul bil o ska då säga det högt och slå närmast löst på armen. Många gula bilar finns det i detta land…. Å med två tonåringar i baksätet blir man lite blåslagen, ha ha…
Förstår din ångest men NJUT för dom är så små än och så många stunder ni fortfarande har kvar att njuta.
Du har rätt i att det är mycket här i livet som är farligt men skillnaden mellan att åka i en bakåtvänd stol och en framåtvänd är faktiskt väldigt stor. En bakåtvänd stol har en skadereducerande effekt på ungefär 90 procent, jämfört med 60 procent för en framåtvänd kan man läsa på NTF:s hemsida och det är ju siffror man hellre har på sin sida än mot sig. Vi får se hur det går med att byta tillbaka till dom gamla stolarna och så hemskt mycket längre kommer dom nog inte kunna sitta i dom. Det är framför allt Olof som närmar sig gränsen för att hans huvud ska sticka upp för högt och då blir en bakåtvänd stol väl ännu farligare än en framåtvänd kan jag tro. Och vänder vi på Olof så vänder vi också på Greta – hon skulle bli så oerhört förkrossad om bara Olof fick vända på sig.
Och tack för rolig billek! Vi kanske hittar på något annat än just slå till varandra dock – det verkar för farligt på sikt :)