Tittar: Chef’s Table

09. chefs table

Eftersom vi firar familjetid nu (lex nya traditionen mobil/skärmfri tid från fredag kväll till lördag kväll) så är det här ett tips som kommer från dåtiden //insert: mystisk musik//. Nej, det är inte så mystiskt. Det är bara ett tidsinställt inlägg.

Serien Chef’s Table på Netflix är inte ny direkt men jag måste ändå tipsa om den om någon nu skulle ha råkat missa? Det är en serie i sex delar där man besöker sex av världens just nu främsta kockar i deras restaurangkök. Förutom att serien är helt sinnessjukt snyggt filmad så ger den oss som tittar den där inblicken i restaurangköken som man bara drömmer om. Eftersom det är några av världens främsta kockar som serien cirkulerar kring så är den kulinariska nivån svinhög. Det gör också att fokus egentligen inte är så mycket på mat och tillagning sett utifrån recept. Frågan som varje avsnitt försöker besvara är snarare: hur kommer det sig att just den här kocken anses vara en av världens främsta? Vad har hen för drivkrafter? Vilken filosofi bygger hela verksamheten på?

Alla avsnitt är intressanta på olika sätt men det är två avsnitt som jag vill rekommendera lite extra. Det första är så vackert att jag nästan grät. Det handlar om Massimo Bottura som driver Osteria Francescana i Modena i Italien. Hans historia är lika mycket en kärlekshistoria till maten som till sin familj. Bölfint jag svär. Sen ÄLSKADE jag avsnittet med den enda kvinnliga kocken Niki Nakayama som har restaurangen N/Naka i Los Angeles i USA. Föga förvånande är temat i hennes avsnitt att hon är en kvinna i en mansdominerad bransch men det är intressant och drivet berättat. Jag gillar också avsnittet med svenska Magnus Nilsson så klart (hey, som swede blir man ju stolt!) och amerikanen Dan Barbers hela filosofi om hur han driver sina krogar ur ett hållbarhetsperspektiv.

Det som är tråkigt är att det ibland blir lite väl macho och att några av dom verkar vara ena riktiga douches. Kocken från Buenos Aires fick mig att vilja sluta titta på serien men jag tog mig vidare och det är jag glad för.

Favoritscener är bland annat när en av restaurangerna serverar tre sorters smör med den enda skillnaden att smöret kommer från tre olika kor. Det hade jag liksom aldrig reflekterat över: att smör naturligtvis smakar annorlunda beroende på vilken ko mjölken kommer från. En annan favoritscen är den pilgrimsmussla som en av krogarna serverar: den kommer direkt från fjorden på förmiddagen och tillagas sedan över en öppen rök där de lagt enris från skogen utanför  huset typ. That’s it. Sältan kommer från havsvattnet. Jag skulle SÅ GÄRNA äta den pilgrimsmusslan va.

Dagens tips är alltså: Chef’s Table.

Nu kommer min fråga: har ni några tips att bidra med från Netflix eller Viaplay? Det är dom två tjänsterna vi har här hemma och nu med skärmfria fredagskvällar (och bara faktumet att vi är inne i någon slag höst) så har behovet av bra saker att titta på förstärkts. Vilka filmer eller serier har ni kollat på och verkligen gillat den senaste tiden? Låt oss hjälpas åt att skapa en lista som vi kan luta oss mot under HT-15.

Läser: Hanna Fahl och annat viktigt

09. Hanna Fahl

Vi prenumererar på DN här hemma och varje dag som Hanna Fahl skriver i tiden är det som att mitt liv blir tusen procent bättre. ”Får jag läsa högt Ulf?” frågar jag titt som tätt vid frukostbordet och alltid (nästan alltid) är det Hanna är avsändare. Hon kan vara oerhört rolig och är alltid skarp. Precis så som hon var i P3 Populär om ni kommer ihåg och lyssnade på min gamla P3-kollega? Älskade henne redan då.

Nå. I morgonens tidning har hon skrivit ännu en intelligent text. Det här gången om kraften som finns hos alla oss som inte är rasister, som inte vill stänga några gränser och som vill göra saker för att tillsammans skapa en bättre värld. Läs den och bli upplivad.

Och på tal om att bli upplivad. Hur BRILJANT skulle det inte vara om Jimmie Åkesson fick debattera med Hans Rosling? Hoppas hoppas hoppas är orden som fyller mina tankar.

Och till sist vill jag tipsa om en väldigt bra (om än lite jobbig) text om varför fotografiet på Aylan kan vara början på någonting nytt.

Tittar: Carpool karaoke

08. carpool karaoke

Min syster skickade ett klipp till mig som jag allra helst skulle vilja sitta och titta på på repeat i tusen år ungefär. Inte visste jag att jag ÄLSKAR Rod Stewart så här mycket som mitt hjärta nu säger mig? Alltså, missförstå mig inte, jag älskar Rod (tex lyssnade vi på Roddan när vi åt middag igår med min syster hence mailat klipp) men jag har tänkt så mycket på honom under dagen. Googlat honom, rett ut familjeförhållanden (åtta barn med fem olika kvinnor), snokat efter turnédatum, upptäckt att han kommer att ha sitt residency på Caesars Palace i Vegas under nästa år och helt allvarligt funderat på en resa. Sånt ni vet? Nej, det är klart att ni inte vet. Jag är en galen människa. Nu något fixerad vid Rod.

Men tillbaka till klippet. Det är så genialt i all sin enkelhet. Programledaren för The Late Late Show åker runt med några olika kända musiker och sjunger karaoke i sin bil. Och jag blir så medryckt! Förutom att jag vill titta på dom här klippen på repeat året ut så vill jag också åka bil och sjunga SVINHÖGT. Och göra såna här små filmer själv till något program. Alltså, inte att jag skulle åka runt och sjunga men att låta någon annan åka runt och sjunga och jag skulle producera. Aja. Vi får se hur det blir med den saken. Men för guds skull, titta på klippet. Och på det med Mariah Carey. Och Iggy Azalea! Missa inte det. Också helt oemotståndligt.

Ps. Och det med Justin Bieber som mina två fellow-guilty-pleasure-vänner har tipsat om i kommentarerna. Missa inte det heller.

Efterlysning: boktips!

Jag vet inte hur detta kommer sig men jag har läst så erbarmligt deppiga böcker under semestern. Dom har varit bra men lämnat mig med en något blå sinnesstämning. Jag påverkas väldigt mycket av det jag läser och tidvis har allt känts väldigt ledsamt här ute i vår vik. Men lässuget är intakt och när jag plockade upp nästa bok i högen (Madame Bovary) och läste i förordet att även denna skulle sluta tragiskt kände jag bara nej. Nej, jag orkar inte en gång till. Jag kommer att läsa den men jag måste få något annat där emellan. Så min fråga är nu: har ni några läsupplevelser som ni tycker att jag kan ta mig an? Det behöver inte vara några solskenshistorier (men det får det väl i och för sig också gärna vara). Jag är öppen för allt: biografier, romantiska äventyr, klassiker, ANYTHING som kan svepa iväg mig.

Ps. Böckerna som jag har läst i det senaste är Glaskupan (Sylvia Plath) och Ers Majestäts olycklige Kurt (Lena Ebervall & Per E Samuelson). Båda två var trots tragik och psykisk ohälsa mycket läsvärda.

Ps2. Kanske kan jag få bjuda på mina bästa lästips från de senaste somrarna? Bonjour tristesse (Françoise Sagan), Frukost på Tiffanys (Truman Capote), Emma (Jane Austen), Den allvarsamma leken (Hjalmar Söderberg) och En fest för livet (Ernest Hemingway).

Ps3. Fast mitt ABSOLUT BÄSTA boktips är Katarina Wennstams nya bok Skymningsflickan som kommer nästa vecka. Fy fasen vad bra hon är, hon min darling Katarina.

08. Lastips