Isabella Lundgren. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
En av dom saker som jag tycker allra bäst om när det gäller Sommar i P1 och dess val av värdar, är att jag varje år hittar nya spännande människor. Jag är en sån som sätter mig med listan efter presskonferensen och lusläser alla biografier och googlar vidare om det är någon som fångar mitt intresse.
I år är en av dom personerna Isabella Lundgren. Hon är jazzsångerska och jag har inte tillräckligt mycket koll på omvärlden för att veta vem hon är. Eller, nu vet jag ju det, efter att ha läst och googlat henne. Men framförallt har jag lyssnat på henne sjunga. Och nu är det nästan det enda jag skulle vilja göra resten av livet tror jag. Hon är HELT otrolig. Lyssna själva så får ni allt se.
26 juli ska jag också lyssna på henne när hon sommarpratar. Men så länge lyssnar jag på It had to be you med hjärtan fulla ögonen (och öronen, men det låter inte lika poetiskt eller emojiskt).
Förra helgen när vi var i Hummelviken satte vi ihop en humleholk. Just den här holken var en färdigsågad sats som min man aka hummelälskaren numero uno fått i present men sedan gjorde vi en till efter samma mått som man kan få ut om man spetsar ögonen lite.
Ja, sen var det ju bara att skruva ihop delarna.
Innan locket skruvas på behöver man fylla holken med något. Vi fick tipset om mineralull men
Till sist, i med en bit slang/rör som fungerar som entré till holken.
Och sen. Ut med den i naturen.
Vi har placerat vår holk på marken med visst kamouflage för vi försöker locka till oss jordhumlor, men annars kan man placera sin holk på en trädstam eller baksidan av en bod till exempel. Då ska den sitta cirka 50 cm över marken, och inte ha ett sånt här rör utan mer se ut som en vanlig fågelholk (
Nu håller vi tummarna för att vi ska få humlor till vår tomt. Förutom att min man känner någon slags släktskap med dom där osannolika flygarna och att vi alla skulle bli väldigt upplivade av att ha humlor på vår tomt, så är ju humlor värdefulla för all pollinering som måste till nu framöver.
Ja, hej hej, här sitter jag på hemmakontoret och tänker och med risk för att låta flummig men ÄSCH nu kör jag:
Vår ute, vår i sinne, vår inne i vårt vardagsrum. Ett säkert vårtecken här hemma är att den ljusa ryamattan har fått komma fram. Under höst och vinter har vi en orientalisk matta här men nu får tårna åter igen gosa ner sig i allt det once så vita men numer … snyggt gråa, ja, så kan vi säga.
Nytt för den här våren är det här urtjusiga kuddfodralet.
Eller, ska jag säga, kuddfodralen. Två presenter från mig, till mig. Det är som att presentgeniet arbetar lite bättre under våren? Jag tror det.
Ytterligare ett bevis på detta är den här eukalyptusen som jag köpte till mig själv häromdagen. PRECIS en sån som jag önskat mig! Det här presentgeniet är alltid så kusligt mitt i prick. Jag älskar när geniet av presenter är i farten så här. Älskar!
