För nästan ett år sedan vann jag en slott/herrgårdsövernattning – jag vet inte om någon minns detta? Tanken då var att jag och Ulf skulle lyxa till det själva någonstans och uppleva sånt som vi gjorde ofta förr, innan barnen. Då åkte vi till slott och herresäten och åt gott och lyrrade oss kanske en gång varannan månad, jag menar, då var ju mitt egenskapade smeknamn ”Lyxapan”. Men så vet ni hur det blir? Tiden bara går och vips höll det där presentkortet på att gå ut. Vad fasen. Och så var det ju det där med barnvakteriet. Vi har inte lämnat barnen med barnvakt över en natt ännu och som det är nu får vi inte ens till det så att vi kan gå ut och äta en tidig middag tillsammans bara jag och min man. Så, vad göra?

Ja, lösningen var ju lika enkel som genial. Vi tar med oss barnen! Eller? Får man ens det? Är barn välkomna på slott? Jag ringde och frågade ett av ställena och ja visst! Barn var inte bara välkomna utan dom var mer än välkomna att följa med. Så. Så får det bli. Åh jag är så glad! Denna lyxapa har alltså utökat familjen med två lyxapeungar och jag älskar detta nästan i bitar. Fy tusan vad fint vi kommer att ha det.