Vi tog en kort paus från stuglivet och åkte in till stan på kvällen i förrgår. Och igår, i sin tur, åkte vi på en familjeutflykt till Moderna Museet. Vi började med att gå till ArkDes lekrum.
Sen till restaurangen.
Barnen hade nummer 49 som synes. Dom ville inte äta av buffén utan ha pasta med köttfärssås. Jag undrar hur mycket pasta dom har ätit den här sommaren? Det här livet? Pasta byggde mina barns kroppar. Så kan man verkligen säga.
Det var en mycket härlig dag som pågick igår ska jag säga.
Greta gillade dagen och maten så mycket att det fick bli en puss i ett hjärta. Det är inte illa det.
Sen gick vi på utställningen, som ju var hela anledningen till val av museum. Barnen gick på prickjakt.
Jag blev tydligen helt maniskt glad över pastan i några av verken? Så som jag minns det så var det barnen som blev det men ja ja. Bilden talar ju sitt tydliga språk.
Vi letade prickar och tittade på Yayoi och hennes olika verk.
Vi tog bra selfies inne i hennes huvud.
Och tittade ännu längre in i hennes hjärna.
Vi ansträngde oss verkligen för att inte röra vid något.
Sen gick vi in i mitt favoritrum på hela utställningen.
Och tog cirka hundra familjefies.
Jag sparade bara tre så ni kan vara lugna. Det här är den sista.
Men alltså: hur mäktigt rum? Som ni kunnat notera så växlar bollarna färg och så allt mot blanka ytor av vatten och spelar.
Till sist hade vi fyllt i hela korsordet, hittat alla prickar på prickjakten och Greta var så nöjd.
Belöningen som dom fick för sin prickjakt var helt ärligt sådär (ett rätt vuxet vykort får jag väl säga om jag ska vara diplomatisk) så vi gick ut till innergården och bättrade på stämningen i barnparken med lite glass. Och hallonnektar! till oss vuxna. Och ps. notera träden. SÅ FINA!
Bäst när vi satt där kom Rita som är en förskolekompis till Oggi. Hon och barnen drog med oss föräldrar in till lekrummet och därmed slutade vårt besök så som det började.
Allt som allt. En jättefin och asgrym utflykt (för att citera barnen) till Moderna museet.
För några dagar sedan var vi och badade på utebadet i Hörnefors.
Barnen åkte vattenrutschkana med pappan.
Och fick kallsupar när de kom ner till slutet.
När deras läppar blev blåa av badandet fick dom som alltid värma sig i min famn och jag tänkte så mycket på att det här var att återuppleva mina barndoms somrar. Då, när jag var liten, brukade vi gå till utebadet, jag, mamma, pappa, min lillebror och lillasyster.
För att få upp värmen lite lekte dom i klätterställningar och jag förvånas hela tiden över hur mycket längre dom tar sig, hur mycket modigare dom blir för var dag som går.
Sen hängde dom i plasken lite. Där upptäckte dom att dom kunde springa under vatten strålarna och att dom också kunde stoppa vattnet genom att hålla för hålen där vattnet sprutar ut. Dom gjorde helt enkelt alla dom där upptäckterna som så många barn har gjort innan dom, och som så många barn efter dom kommer att göra.
Och den här simtekniken – kommer ni ihåg den? När jag var liten så var jag så övertygad om att andra skulle tro att jag simmade när jag gick runt så där med händerna på botten.
Om ni av någon händelse firar semester om sommaren i Umeåtrakten så kan jag verkligen rekommendera utebadet (Vallabadet som det tydligen heter nu för tiden) i Hörnefors. Kommer man rätt tidigt ser det ut så här. Men bara någon timme senare är här fullt med folk. Rätt okej ändå.
Vi är alltså i Norrland nu hos mina föräldrar och precis som alltid när vi åker upp så stannade vi till i Sundsvall för en övernattning.
Den här lördagskvällen var helt magisk. Ljumma vindar och festlig stämning i hela staden. Det var Sundsvall Pride och det bidrog till den allmänna feststämningen tror jag.
Vi satte oss på en uteservering mittemot vårt hotell och insöp atmosfär. Det vill säga: Olof läste sin medhavda bok om ormar och Greta målade i en målarbok som jag lånade från hotellet.
Jag åt en laxtartar med pancetta och ramslöksemulsion som var urgod. Inte så stor, men det där löste sig som så ofta genom att jag åt upp det som barnen inte ville ha av sina pastor med kyckling.
Sen kom kvällens höjdpunkt. Enligt barnen. Det här lekrummet va. Bästa som hänt dom i livet typ.
Och jag. Ja, jag. Vad ska jag säga om detta? Jag hade tid att sitta och tänka i alla fall. Så kan vi säga.
Sen ville vi ta en trappbild.
Är man i en av världens snyggaste trappor så vill man ju det inte sant. Det blev en hel serie. Håll till godo:
Sen gick vi upp till vårt hotellrum, som väl var mer av en svit. Så kan det bli när man är sent ute med att göra en rumsbokning. Men vi klagade inte. Så klart. Och det blev faktiskt inte så värst mycket dyrare heller, just på grund av att vi gjorde bokningen i sista minuten.
Vår kväll i Sundsvall slutade med att vi lekte med Anna, Elsa och Iron Man i sängen. Ågud, hur jag än formulerar mig runt detta så låter det så kinky vilket det absolut inte var så klart. Se bild för förtydligande.
Det blev morgon.
Och vi åt hotellfrukost.
Så här såg min frukost ut och jag inser att jag måste bli så mycket bättre på det där med hotellfrukostar. Men jag har så dåligt aptit om mornarna! Snyft, för jag gillar verkligen idén om hotellfrukostar.
Aja. Himmelens tjusig är den ju i alla fall den där frukostmatsalen som dom har i sin spegelsal på Knaust i Sundsvall.
Sen erbjöd sig en kvinna att ta ett kort på hela familjen i trappan och det tackade vi såklart JA! till. Och jag tänker att jag någon dag ska leta fram alla bilder som vi har från den här trappan och göra ett kollage. Men då skulle jag väl bara bli uppmärksam på hur snabbt tiden går och ramla ner i ett hål av kris över tiden som rusar så vi får se hur det blir med den där saken. Men en väldans bra kväll och morgon hade vi i alla fall i Sundsvall. På 
I fredags åkte vi på en Stockholmsutflykt igen.
Vi vuxna hade nämligen bestämt att det var dags för en premiär för familjen Oggers. Gröna Lund-premiären!
Först åkte vi den stilla klassiska karusellen.
Barnen tyckte att den var TOPPEN!
Så mycket tyckte dom om den att dom blev alldeles uppspelta.
Eftersom dom båda bara är tre år fortfarande så åker dom allt gratis. Och allt kostar en biljett för oss vuxna så vi åkte allt vi kunde och var tillåtet för barnen. Vi åkte veteranbilarna. Det var okej.
Och vi åkte tekoppen.
Barnen ÄLSKADE tekoppen.
Och det gjorde jag med. På Olofs initiativ var vi olika tekoppsingredienser under turen. Te, socker, honung, mjölk. Sånt.
Det här var den första karusellen som dom tyckte så mycket om att dom ville åka den en gång till på en gång. Så då gjorde vi det.
Annars var den stilla karusellen den absoluta favoriten.
Den åkte vi tre gånger tillsammas. Sen åkte Greta den ytterligare en gång till.
Men först hade vi en paus för mat. Vi åt på Kryddhyllan som hade spaghetti och köttfärssås (och tacos) på menyn.
Sen fick barnen glass och jag ville ta en bild tillsammans med dom på en bro men dom ville bara smaka av varandras glassar.
Så där ja. Eller nja. Fokus är väl fortfarande ett hundra procent på glassarna. Notera deras blickar och Gretas lilla tumme upp.
Efter lunch och glass åkte vi en sista karusell för den sista biljetten i vuxenhäftet. Olof valde att åka nyckelpigan en gång till, och Greta den där himla karusellen som jag inte vet namnet på. Kanske heter den bara karusell? Jamen så ÄR det! Jag 
Vi kom till Grönan vid halv tolv ungefär och det var knappt några köer alls till dom olika attraktionerna i lilla området där vi ju hängde. Vid tre, när vi drog in klorna och gick till bilen, hade det börjat komma en del människor och köerna byggdes på. Med andra ord: En perfekt tidpunkt att avsluta vår utflykt på. Allt som allt hade vi en succéartad första tur till Grönan. Jag gissar att vi kommer att åka dit fler gånger. MÅNGA fler gånger. Så himla fint ju.
Så vaknade vi till den sista dagen på vår semester på den Franska Rivieran.
Vi åkte på en utflykt upp i bergen.
Till en pittoresk liten by som heter Gourdon. Dom är bra på pittoreska små byar dom här fransmännen, det må jag säga.
Där inledde vi med en glasspaus.
Olof valde chokladsmak och Greta viol. Jag fick smaka för det här var dom enda två kulor som vi hade råd med. Glassbutiken tog bara kontanter och det fanns inte en uttagsautomat i hela byn, faktiskt inte på några mils avstånd.
Själva byn var ungefär lika stort som ett frimärke och mycket gullig.
Den hade en helt otrolig utsikt. Diset gjorde sitt för att försöka dölja dess skönhet men vi såg nog allt. Allt såg vi.
Vi gick in i en affär som sålde lokalt producerade matvaror.
Jag kunde inte stå emot allt gott så jag köpte med mig marmelader och likörer och pistou.
Sen höll vi aldrig på att komma oss från butiken. Olof hittade ett gäng magneter med olika djur som vi var tvungna att titta på läääääänge. Tjejen som hade butiken lärde honom vad alla djuren hette på franska. Jag minns inte ett enda. Stupid brain.
När vi äntligen lyckades lämna den förra butiken så ramlade vi bara på nästa. I den här affären fanns det cirka en miljard glas- kristall- mässings- porslins etc.osv.mm-djur. Olof ville titta på alla. Vart endaste ett. Vi hade tid så ja, varför inte.
Sen. Åh! Sen. Ser ni den där lilla grusgången mellan vägräckena? Det var ingången till ett ställe som vi blivit tipsade om. Man kan säga att vi körde förbi entrén ett par tre gånger innan vi upptäckte den.
Men ner för en liten stig så kom vi fram till det här.
Det var inte ett stort men ändå: det var ett lavendelfält.
Jag har alltid velat se ett lavendelfält in real life.
Nu fick jag både se och uppleva ett! För det är en hel upplevelse. Det doftar ljuvligt och det låter enormt från alla bin och getingar och humlor som är där och jobbar.
Vinnarkänslorna här va. Vinnarkänslorna.
Efter att ha hämtat ut Olof som trasslat in sig bland ruggarna så gick vi vidare.
Till utsikten.
Som ju även här var helt hisnande fantastisk.
Sen åkte vi hem och åt en sen lunch.
Jag gjorde en så himla god pastasås av det vi hade i kylen: stekte lök, vitlök och bacon. Tärnade ner fyra tomater. Råkade salta pga tänkte inte på att bacon var salt. Försökte rädda upp det hela med något sött … hällde i cirka en deciliter äppeljuice som fick koka in och viola! En ny pastasåsfavorit hade sett dagens ljus.
På kvällen rullade mörka moln in över bergen. Det kändes som att ett åskoväder var på gång.
Men än spelade solens sista strålar i lavendeln på tomten.
Och Olof, han vår lille Olof, han spelade fotbolls-em med pappan. Zlatman gjorde mål och Sverige vann och Olof var gladast av alla.
Och ja, så hade hela vår semester på Franska Rivieran kommit till sitt slut. Från min balkong vinkar jag nu hej då från en helt fantastisk resa. Vi har haft det så himmelens bra. Och nu ska jag sätta mig och läsa igenom alla inlägg som jag har skrivit under resan. Vilken present från mig själv till mig själv va, det här resebloggandet blev. Okej. Au revoir! som man säger där vi var så sent som igår.
Igår bestämde vi oss för att åka ner till havet.
Till Medelhavet. Jag tröttnar aldrig på att påpeka det.
Vi åkte till en beach club som heter Tetou som ligger i Golfe Juan. Där ser stranden ut så här åt ena hållet.
Och så här åt andra. Tittar man noga kan man se mig ligga i skuggan under ett av parasollen här.
Ulf var kittad i sin sprillans nya semesteroutfit. Hatt och soltröja ”så man slipper kladda med solkrämer hela tiden”. Åh, jag är så kär i den här mannen alltså. Se bara så redo han är för stranden.
Ja, jag låg alltså i skuggan under ett parasoll och Greta sov räv bredvid mig.
Vi badade och byggde sandslott.
Och när barnens läppar blivit blå fick dom komma upp och värma sig i min famn.
Sen, när det var dags för lunch så åt vi den sittandes i sanden på stranden. Ja, på stolar och så. Men ändå.
Greta åt sin nya favoriträtt: melon och parmaskinka.
Och jag åt en krabbtartar med pommesfrites som var fantastisk.
Hej hej!
Efter att vi hade ätit klart gick vi tillbaka till våra solstolar. Och ja, Olof åt lunchen i sin favoritkostym. Sådär som man kan göra när restaurangen ligger på stranden. I sanden.
Det var min mammas födelsedag och vi firade det med champagne till lunchen och med att bada i ett helt ljuvligt varmt hav.
Sen utnyttjade vi det där att mamma är med på semestern lite genom att bada själva en stund bara jag och Ulf.
Och där någonstans efter lunch vände vinden och det drev in massor med tång och vass och havet blev så skräpigt att det inte var så kul att bada längre. Det ser man där i bakgrunden. Så vi åkte hem. Men först bara: det här är den andra boken som jag har läst på semestern och JA! VILKEN BRA BOK DET HÄR VAR! Älskade den lite. Älskar den fortfarande.
Vi vinkade hejdå till Tetou som var en jädrigt snygg beach club. Tycker ni inte?
Vi åkte hem till poolen och jag älskar att vi har kunnat bada i hav och pool på en och samma dag. Så himmelens lyxigt.
Det var ju som sagt mammas födelsedag så vi firade den med rosa champagne.
Och med ett fat av godsaker som vi valt ut på Boulangeriet längre ner på vår gata.
Och i kvällssolen fick Olof plötsligt ett enormt sug efter att läsa lite om dinosaurier vid poolen. Så då gjorde han det.
Och jag passade på att fotografera vår uteplats och vårt hus som vi har hyrt nu den andra veckan.
Här har vi ätit alla våra måltider till exempel.
På tomten växer det lavendel och Greta har insett att det är en av hennes favoritdofter. Lite då och då har jag sett hur hon har gått bort till en av ruggarna och låtit sina händer dansa över blommor och blad och sedan lagt sina små händer mot näsan för att ta ett djupt andetag.