Förra helgen spenderade i viken. Bland annat med att äta den här middagen.

Jag tror att jag älskar den. Kräftor med kryddost, brieost, aioli.

Och en stor sallad med äpple, morot och paprika bland annat. LYCKOS MIG!

Som synes hade vi en riktig pangkväll.

Lite senare tittade vi lite på tv och hon vår lilla Gretsky va. Som mitt hjärta bultar för den där lilla bönan.

Nästa morgon när vi vaknade var det rimfrost överallt. Greta blev lite besviken när hon förstod att det där ”frost” inte alls var vad hon hade föreställt sig när hon hörde oss vuxna prata om det vid frukostbordet.

Vi gick i alla fall ut i rimfrosten och in i skogen. Ganska snabbt hittade vi trattisar. Dessa behövde vi dokumentera, naturligtvis.

Vi hittade faktiskt så pass mycket svamp att vi fick lov att göra om en mössa till svampkorg.

Efter ett tag (egentligen en minikinistund) orkade Greta inte gå längre. Det har blivit hemskt vanligt under den senaste tiden. ”Bär mig!” säger hon och gör sig liten. Ibland får hon åka konkarygg som min mamma och pappa sa när jag var liten.

Nå. Hon åkte i alla fall konkarygg hela vägen hem och in i stugan igen.

Sen var det dags för utflykt igen.

Vi hittade spännande saker på marken (ludna larver).

Och såg otroliga saker i trädtopparna.

Utflykten tog oss till utsiktsplatsen på höga klipporna.

Vi hade med oss varm choklad.

Allt var väldigt festligt faktiskt.

Vi såg vår vik från andra hållet.

Och vi hade det väldigt väldigt fint.

Bildbevis på fint liv ett.

Bildbevis på fint liv två. <3<3<3

På vägen tillbaka hem till stugan noterade vi att vår stenkastarbrygga var upptagen ur vattnet. Ett mycket bekymmersamt faktum för somliga i familjen.

Vi noterade också hur hela viken skiftat färg mot något lite mer höstigt.

Vår helt strålande helg avrundade vi med kantarelltoast så klart. Tänk att vi får ha det så här. Vilken lycka det är. Vilken lycka.