Ni har säkert sett bilden på den lilla pojken i Aleppo som sitter alldeles blodig och nedsmutsad i en ambulans. Fler barn bärs in till honom och det enda jag kan se är Olof och Greta framför mig. Det ÄR liksom Olof som sitter där. Reflektionen av honom i alla fall. Han rör sig så där. Och jag får PANIK. Jag vill ta mig in i bilden och skydda den här pojken. Jag vill krama honom och bära honom till hans föräldrar och göra så att allt blir bra igen. Jag vill ta bort kriget. Bygga upp hans värld och fylla den med lek och solsken och skrattande hopp ner i poolen. Jag vill låta honom få vara fem år och aningslös och fri. Och jag gråter. Som alltid gråter jag. För den här bilden går rakt in. Fy vad den går rakt in i hjärtat, i själen. Det är inte bara Olof som sitter där. Det är orättvisan i världen som sitter där. Hjälplösheten. Känslan av att inte kunna skydda den som är utsatt och värnlös. Att inte kunna skydda och hjälpa dom som är helt oskyldiga. Och det är skammen. För jag skäms. Jag skäms över världen. Jag skäms över våra flyktinglagar. Jag skäms över gränskontroller. Jag skäms över mänsklighetens fulhet och min egen litenhet. Vad kan jag göra?
Snälla världen. Låt det bli fred.
4 comments
❤ kan inte annat än instämma.såg en dokumentär på Netflix om mcCulling och allt som hände i biafra osv kan inte fatta att det händer fortfarande idag. Hur kan man se de barnen och ens tänka tanken på krig? Jag gråter bara jag tänker på det och tänker att alla borde se den. Sen fanns det inga krig.
ja fy farao.. jag har aldrig gratit till nyheter forrens jag sag det har i morse, hjartat brister.. och inget hander.
Vad kan vi göra? Det som du just har gjort: Använda orden. Du har berättat hur du känner och var du står och jag vill bara säga HEJA! Ringar på vattnet etc. Älska demokrati! Sedan måste vi alla använda vår rösträtt. Det påverkar inte läget i Syrien men det är det vi kan göra här. Och jag stödjer Unicef, Unhcr och Läkare utan gränser. Finns ju även tex Röda korset. Känns futtigt i sammanhanget, skänka lite pengar, men det är det jag kan göra och då gör jag det.
Viktigast av allt: Aldrig sluta bry sig. Aldrig bli blassé.
Uppfostra dina barn till civilkurage. Hänsyn, empati, generositet och politiskt engagemang? Att visa barn att man hälsar, tackar, håller upp dörren, pratar vänligt med andra, städar efter sig, hjälpa äldre och småbarn. Att materiella saker och yta inte är viktiga. Att fredsorganisationer är bra. Att skänka pengar till Unicef etc. Att man får vara olika. Berätta och läsa om andra kulturer. Tacksam att man är född i ett av världens rikaste modernaste länder med socialt skyddsnät. Lite måste man ju försöka påverka sina barn hehe…