Åh. Jag hade ett sånt seriöst aaah-moment när jag låg i sängen tidigare i eftermiddags. Barnen kollade på något på tv och Ulf råddade det sista med middagen. En strålande middag btw som jag kommer att återkomma till var så säkra men i alla fall. Att kunna ligga sådär bara rakt upp och ner en liten stund är liksom höjden av lyx. Unheard of even  i det liv man lever med små barn. Men här fick jag alltså till det, och jag tänker att det här är det som borde vara den klassiska fotbilden. Inte vid en pool eller vid ett hav. I en säng. Mitt på eftermiddagen. Det är ju så att man ryser av välbehag, inte sant?

Annars har jag jeans på mig. Det är ju inte så varmt ute längre. Mer rimligt kanske för att vara början av juni? Men nu var det inte det jag ville prata om. Mina jeans har trasiga knän efter att ha blivit utnötta just där. Det är något som händer alla mina byxor nu för tiden. Knäna slits ut. Jag gissar att det har med barnen att göra? Att jag ofta befinner mig på knä för att lösa diverse saker, leka lekar etc.

Dom här hålen i alla fall. Dom har stört mig. Jag har inte kunnat relatera till att vara en kvinna med trasiga byxor. Flera gånger har jag stått med jeansen vid soptunnan men dom är så himmelens sköna och jag gillar hur jag ser ut i dom så dom har fått bli kvar. Planen har naturligtvis varit att laga dom (heh, få någon annan tex min man eller mamma att laga dom) men istället har hålen bara växt. Så den nya planen blev att jag skulle göra shorts av dom. Men så enter: min kollega som ba: ”SNYGGA JEANS!” ”DET ÄR SÅ SNYGGT MED HÅLIGA KNÄN!” och jag kände hur tillfredsställd jag blev i hela kroppen. Mina trasiga jeans blev plötsligt FASHION och det kan jag ju leva med. Kan, det vill jag ju leva med.

Så. Där låg jag under eftermiddagen. Hade ett aaah-moment In Fashion. Och någonstans där peakade väl livet gissar jag? Nä. Skoja bara. Men gött vare.