Barnen är lämnade på förskolan och jag ska iväg och göra ett cellprov. Men först måste jag bara fånga några saker, så som är det är livet precis just nu.

Varje morgon när vi ska ta farväl av varandra, jag och barnen, så sker det efter en mycket viktig puss- och kramrutin. Greta vill alltid, utan undantag, att vi ska pussas tre gånger på munnen, kramas tre gånger och sedan kastar hon tre slängpussar till mig.

*puss på handen – blås* ett, *puss på handen – blås* två,  *puss på handen – blås* TLE! (hon säger inte R än hon vår lilla Greta, hon säger L).

Råkar det bli fel och det blir fyra av något, eller om hon kommer bort sig i sin räkning, så måste vi börja om från början. Den här rutinen kan ta en liten stund men SOM jag tycker om den. Varje morgon vill Olof också pussas, kramas och kasta slängpussar men det är lite mindre organiserat från hans sida.

Oavsett. Bästa starten på dagen, jag svär.

Och jag måste också bara fånga det här som pågår i bilden: Greta har börjat använda ett av sina halsband som diadem, eller hårband om man så vill. Hon har sin alldeles egna stil och jag älskar att hon har det. Hon vill för övrigt också alltid ha en LÅTTSVANS nu för tiden. Inte hästsvans utan EN SÅN SOM HÄNGEL LAKT NEL. En råttsvans som den kallas (eller är det bara något dialektalt från Bästerbotten?). Och så detta med Olofs mantel och Barna Hedenhös. Hela morgonen har han marscherat runt som en gullig Darth i sin rosa mantel med motiv på Roms alla sevärdheter. Efter en stund hittade jag honom inne i deras rum där han satt vid deras lilla bord insvept i nämnda mantel och bläddrade i Barna Hedenhös. En bok som vi plockade fram igår och som blev en omedelbar succé.

Aja. Cellprovtagning var det ja.