I veckan hade vi treårskontroll med barnen. Olof hade lite panik och ville absolut inte vara med på någon slags undersökning alls (det här tycks vara något trauma som han återupplever så fort ord som ”läkare” och ”doktor” och så vidare dyker upp. Jag kopplar det mot när Greta bröt nyckelbenet och allt blev väldigt trassligt för honom inne i huvudet. Plus att vi har tagit två vaccinationssprutor mot TBE den här sommaren. Mycket traumatiskt. Återkommer till den storyn någon dag. Jisses.). Men Greta var taggad. För att förbereda henne (och Olof) på hela bvc-besöket hade vi tittat mycket på Doktor McStuffins som är ett väldigt fint barnprogram som handlar om en liten tjej som är doktor och undersöker, ställer diagnos och helar olika leksaker och gosedjur. Med en entusiasm som jag nästan inte riktigt kände igen gjorde Greta allt som vår sköterska Laine bad henne om. Hon pekade ut saker på bilder, hoppade, sparkade boll, ritade och konverserade. Allt medan Olof truligt men också väldigt nyfiket hängde över min axel och ropade ut svar på sådant som Laine frågade Greta om.

När det var Olofs tur sa han först att han inte ville men suget att peka ut sakerna på bilderna blev till sist för stort så han satte sig vid det lilla bordet. På stolen han skulle sätta sig på fanns en stolsdyna med en katt på och Olof sa:
”Jag ÄLSKAR katter!”
”Gör du?” sa Laine.
”Jaa!”
”Har ni kanske en katt hemma?”
”Ja.”
”Jaha, vad heter den?”
”Em, den heter Misse.”
”Vad fint, så ni har en katt som heter Misse där hemma?”
”Japp.”
”Gillar du kanske också hundar?”
”Ja!”
”Har ni en hund också?”
”Um, ja.”
”En hund också! Vad heter den?”
”Em … nej, hehe, vi har inte en hund hemma.”
”Men ni har en katt?” Laine tittade på mig som skakade på huvudet för nej, vi har ju inte någon katt.
”Japp. Misse.”

Mycket gulligt och också nu tydligen mycket vanligt med detta glidande på sanningen i barnparken (”barnet slog mig mamma!” ”Nej, nu såg ju jag att det var du som slog barnet”. Sånt.) Nå. Båda barnen klarade kontrollen med bravur och den här malligheten som jag sett hos mina vänner tidigare kan jag nu relatera till till ett hundra TUSEN procent.

Sedan vägde vi och mätte vi barnen och dom följer sina kurvor som dom ska. Men det är ju inte klokt hur stora dom har blivit. Och storleksskillnaden som bara blir större och större. Olof är nästan en decimeter längre än Greta.

Dagens vikt och längd när barnen är ganska så precis 3 år:
Olof är 98 cm och väger 16,5 kg.
Greta är 90,5 cm och väger 12, 5 kg.

Alltså treårskontroll. Ännu en sak jag kan checka av på listan över minnesvärda saker här i livet.