Vi är i viken och fåglarna kvittrar som aldrig förr. Jag är bakis eftersom jag var på fest igår. Jag går aldrig på fest nu för tiden (okej, uppenbart ljug med tanke på att jag var på fest igår men ni fattar). Och jag tänker att jag aldrig bör gå på fest heller. Det är ju så jävulens segt med dagen efter. Mitt huvud är tungt och jag är så trött att jag bara bara letar efter krypin där jag kan somna. Tyvärr hittar barnen mig på en gång och väcker mig. Inte kan man sova mitt på blanka dagen heller! kvittar dom som ena riktiga tonårsmorsor. Och min röst! Haha! Jag låter som Barry White. Detta inlägg bör därför läsas med den rösten i huvudet. Ågud. Nu förstår ni vilket schletet vrak jag är idag.

Men barnen är gulliga. Olof packade sin ryggsäck full med diverse djur innan vi åkte från stan och har nu förlagt sitt förhistoriska museum till trallen på baksidan. Han har ställt ut ett cirka tusental vedträn på högkant och placerat ut sina djur och dinosaurier på dom. Utställningsföremålen. Det är mycket imponerade.

I övrigt har vi plockat granskott. Greta visade sig vara en fena på det så det gick rasande fort att få ihop en acceptabel skörd. Så nu har jag en burk med granskottssirap på gång och ett par burkar med picklade granskott. Jag hittade ett urenkelt recept där man bara kokar en 1-2-3-lag och häller över. Det passade mig perfekt en dag som denna.

Det som stör mig mest med att vara bakis är att det är som att jag inte kan tänka längre. Det är liksom helt stiltje där uppe. Lite skönt på sitt sätt men också hemskt tråkigt. Jag gillar att tänka nämligen.

Aja. Snart ska vi grilla. Jag har gjort en brasa och sträckt ut mig och aaahat så allt det där är i alla fall under kontroll. Men mest av allt längtar jag till att få gå och lägga mig och sova. Fy vad bra det kommer att bli. Så länge går jag nog en promenad ner till havet. Det känns som ett bra sällskap för mig idag. Och alla dagar iofs. Amen det är just det hör jag menar: det är verkligen som att jag inte kan tänka en enda redig tanke nu. *muttrar*