När vi åkte ut till Ekeröarna så åkte vi också till Rosenhill som är ett café, musteri och way of living ute på Ekerö.

Även det är ett ställe dit och jag och Ulf har åkt tusen gånger tusen gånger innan barnen kom till oss. Det här var Gretas och Olofs premiär.

Stället är väldigt mysigt och väldigt nere med jorden/naturen. Här finns massvis med platser där man kan sitta för en fika eller kanske bara tänka lite. Förut, då innan barnen, så kallade vi den flumgården. Alla som jobbade här kändes som sökare med trassligt hår och barn som sprang runt nakna. Nu när vi var på återbesök kändes allt väldigt samtida. Hållbart. Eko. Närodlat. (Plus: Södermalm och hipster kanske?) Tiden har hunnit ikapp kullen.

Anyho. I ett av växthusen har dom ställt i ordning bord och stolar.

Men vi började med att gå upp till själva gården.

I den byggnad där det förut var mest skräp och sen en gratisloppis hade dom nu gjort i ordning en butik som säljer allt möjligt fint. Närproducerat och/eller eko som sagt. Eller loppis som den här fina spegeln som jag tror skulle ha blivit ursnygg ute på landet.

Vi gick till serveringen för det hade nämligen blivit dags för lunch.

På vägen dit har dom försäljning av sånt som är moget i deras trädgård och friland. Härligt för oss som inte har en egen trädgård.

Vi åt en sallad med surkål, blandade salladsblad, fetaost och massor av olika nötter och frön. Och så en dressing till det. Den var smarr men jag saknar ändå dom mackor som dom hade här förut: med en helt sagolik hummus. Men det var säkert fem år sedan vi var här sist och åt dom smörgåsarna. Gud, låter jag gnällig och nostalgisk? Det gör jag va. Fy fan. Det är inte meningen för vi hade en väldigt bra utflykt hit ut.

Det var en varm men blåsig dag och trots att Olof tyckte att det var kallt så ville han ändå äta glass. Det tycks inte finnas något väder där glass inte passar. Och glass under filt = så gulligt så jag dånar.

Vi gick vidare och tittade oss omkring.

Barnen hittade en rutschkana.

Och vi tittade ut över deras odlingar.

Vi gick vidare och hittade ett gammalt hönshus.

Och en husvagn där det fanns kycklingar.

Vi hittade hönor och en tupp.

Och en gammal traktor.

Efter önskemål från juniorsektionen i familjen drog jag runt dom ett tag i en skrinda.

Det var en smått magisk sommardag ute i idyllen.

Under ett träd hittade barnen en leksaksspis.

Och jag satte mig i skuggan under ett äppelträd och skrev semesterdagbok.

Bredvid mig fanns en studsmatta som barnen älskade.

SOM DOM HOPPADE!

Efter en liten stund fick Oggi sällskap av en liten tjej som hette Vera som dom lekte med en lång stund. Ett tag tänkte jag att vi skulle göra ett experiment och vara kvar på Rosenhill så länge som barnen ville, men jag insåg att vi aldrig någonsin i hela livet skulle komma oss hem om vi lät Oggi bestämma. Så efter jag vet inte hur många timmar bestämde vi oss för att åka vidare. Och så gjorde vi det.

Men Rosenhill va, ett himla prima utflyktsmål en sommardag i Stockholm.