Vi har glidit in i något slags lunk här ute i viken. Sedan en vecka tillbaka har vi varit bara vi och det har varit så skönt. Det är väldigt lyxigt att ha två hem som man kan åka mellan även om vi som vanligt funderar mycket på om och hur vi ska ha kvar vår stuga. Men strunt i det nu. En dag åkte vi in till stan och gick på Moderna museet. En dag var vi väldigt nära att åka till Köpenhamn för att göra en sista grej på semestern. Sen insåg vi att den sista grejen vi behövde på vår semester var en resa till så vi blev kvar. En dag åkte vi in till Norrtälje som har ett nybyggt jättefint badhus. Barnen var lyckliga och det var även jag och Ulf. Både Olof och Greta älskar att bada i pooler, havet är liksom okej, men mer som en plats där man svalkar sig och leker i strandkanten. Vi simmade och jag åkte vattenrutschbana för första gången i hela mitt liv. Jag har aldrig vågat tidigare men nu är jag inte lika harig längre. Och det var ju URKUL! Jag är så glad att jag började ju och inte väntade tio år till. En dag åkte vi till Marholmen på och vägen hem sprang ett rådjur in i vår bil. Vi tror att allt gick bra. Vår hastighet var inte hög och rådjuret skuttade snabbt och smidigt vidare in i snåren, det var mer som en touchning men ändå. Jag ringde polisen för det är vad man ska göra och vi märkte ut platsen noga. Efter någon halvtimme eller så ringde det en äldre man som skulle ut och leta för att se så att rådjuret inte låg skadat någonstans. Han ville bara ha lite mer information innan han åkte iväg och det är så fantastiskt fint att vi har såna lagar som gör att ett sånt här maskineri drar igång när en sån här sak händer. Jag visste inte det. Men nu är jag en erfarenhet rikare och jag är så glad att allt gick bra när vi nu skulle köra på ett vilt djur.

Snart ska vi åka in till stan igen. Imorgon ska Ulfs pappa vara barnvakt så att jag och Ulf kan åka och köpa födelsedagspresenter till Oggi. Dom blir fyra år om prick en vecka och det är fanken inte klokt vad fort tiden går. FYRA ÅR. Det är jättelång tid som ändå bara känns som en blinkning. Sen åker vi ut till viken igen. Till grannens bygge som gnisslar över viken. Till grannens hund Valter som skäller och viftar på svansen när han ser oss. Till abborrarna som vi inte fiskar upp, blåbären vi inte plockar och den jättestora sängen som vi har gjort för oss själva här ute. Det visade sig att det från vägg till vägg går in tre 80’s sängar – typ på millimetern – så vi sover tillsammans i den. I vår megabed som är nästan två och en halv meter bred och som jag älskar så mycket. Att samsova med barnen är en ljuvlig sak om sängen bara är tillräckligt stor.

Alltså herregud vad det har hunnit hända saker den här veckan. När jag satte mig vid min skärm hade jag en känsla av att vi inte hade gjort något och att vi hade glidit in i en stilla lunk. Alltså, det har vi, vi har en stillsamhet här ute som är ljuvlig men vi har ju också varit med om SÅ MÅNGA SAKER. Stora saker. Viltolyckor, övervunna harigheter, byggandet av megasäng. Vi har en vecka kvar av semester och sommarlov. Det känns helt lagom. Tror jag.