Idag är det vår speciella dag. Det var min kollega Markus som döpte den här dagen till just det när vi började jobba ihop förra året. Och så är det ju. Idag är det min och min familjs speciella dag. Idag är årsdagen då det som skulle bli Olof och det som skulle bli Greta fick ta plats i min livmoder. Det här har jag skrivit om tidigare, varje år sedan dess tror jag rätt bestämt, men det är så speciellt att så på pricken veta vilken dag som är starten till allt. För två dagar och fyra år sedan plockades äggen ut och sedan fick de celler som skulle förändra hela min värld utvecklas på en labbplatta på ett sjukhus. Och för fyra år sedan på morgonen återinfördes alltså två embryon.

För precis fyra år sedan låg jag i soffan i Hummelviken och följde Nobelsändningarna med tårar i ögonen. I år gör jag samma sak fast från en soffa på Kungsholmen och med tårar i ögonen som är av en helt annan sort. Och jag gör det i ett hem som jag och Ulf har skapat tillsammans med dom där två embryona. Dom där två små mikroskopiska grynen som fick bli min son och min dotter. Det är så mäktigt.

Idag kommer vi att titta på (delar av) Nobelprisutdelningen tillsammans. Vi kommer att titta på (delar av) Nobelfesten tillsammans. Vi kommer att äta en god middag tillsammans för att fira vår speciella dag. För att fira det som efter år av längtan till sist fick bli. Fira att vi fick bli en familj.