Våra gäster har åkt och jag sitter i soffan i stugan. I köket diskar Ulf och lyssnar på jazz och inne i sovrummet sover barnen. Det är helt vindstilla ute och barken på tallarna på grannens tomt glöder i kvällssolen. Jag älskar det liv som vi lever här ute i viken nu. Allt är så enkelt och självklart. Det är inspirerande och fritt att vara här. Och lyxigt för en som jag som älskar allt som har med mat och ätande att göra. Som det här att vi ikväll kunde äta en kantarellsås eftersom Ulf och min mamma varit ute i skogen och plockat några såna igår. Eller att vi åt blåbärsmuffins till eftermiddagsfikat idag av blåbär som mamma plockade medan jag och barnen var nere i viken och kände på vattnet. Eller att jag har en ny omgång smultronsirap som står och drar i kylen. Här är naturen vårt skafferi och vi har den bokstavligen på tomten.

Ibland pratar vi om att sälja vår stuga. Under en stor del av året är vi inte här och det är en stor kostnad att ha ett lantställe som inte har gått i arv i familjen i generationer. Men så är vi här och vi skapar minnen för livet. Det var här som Greta började gå på pottan förra sommaren. Och i år har Olof lärt sig att ta sig fram med springcykeln. Det var hit vi åkte direkt från sjukhuset när vi hade återinfört det som skulle bli Olof och det som skulle bli Greta. Här har jag dessutom lyckats omsätta min idé om att springa till något verkligt och nästan varje dag drar jag iväg en runda. Än så länge är den inte lång MEN den blir av. Kort sagt så gör livet i viken oss gott. Kort sagt är livet i viken livet.

Samtidigt har vi bestämt oss för att vi ska flytta under det kommande året. Vi vill bort från lägenheten med de skeva väggarna och siktet är inställt på hus. Vi vill ha mer av det som vi har här ute i viken även i vår vardag. Vad det blir och var och hur och om vår stuga behöver säljas för att vi ska kunna finansiera vårt framtida permanenta boende återstår att se. Men vi kommer att försöka se till att det ena inte behöver utesluta det andra. Livet här ute är för bra för att vi inte skulle försöka få det att bli så. Livet i viken är ju livet som sagt.