Sedan vi kom hem från Mallorca har vi spenderat nästan hela vår sommar ute i vår stuga i Hummelviken. För ett tag sedan skrev jag om hur vi har haft det under den första halvan av juli. Här kommer fortsättningen:

Livet i viken handlar väldigt mycket om mat och ätande. Jag älskar att laga mat och jag älskar att äta mat. Kommer ni ihåg den här smultronsirapen jag gjorde? En dag stekte vi plättar som vi åt den med och HERREGUD så gott det var. Sommar på en burk, jag svär.

En annan dag åt vi en helt heavenly god sillunch. Den ska jag blogga lite mer detaljerat om vid tillfälle. (Kanske först nästa sommar dock? Det känns ju som att sillsäsongen är över slut finito.)

Lunchen fick ett kort avbrott när en lastbil kom och lämnade oss med sex ton grus.

Sex ton ser inte så mycket ut när det ligger så där på gårdsplanen men för barnen blev det ett berg av möjligheter. Och. Sex ton grus är ganska mycket när man ska kratta ut det runt ett helt hus.

Hela den här tiden hade vi gäster i viken. Min mamma och pappa hjälpte oss med allt annars hade vi nog inte fått så mycket gjort.
Här är det min pappas födelsedag och vi åkte på en kort dagskryssning till Åland.

Från Kapellskär, som ligger bara några kilometer från vår stuga, går det färjor som är ute i cirka fyra timmar. Det är en mycket lagom och behaglig längd på en båttur. Och vacker, skulle det visa sig.

Efter att vi kryssat klart åkte vi tillbaka till stugan. Min bror och hans familj plus min syster var också med.

Vi dukade upp långbord.

Och hade den här sommarens finaste middag tror jag? Det är en sån lyx att ha ett ställe där man kan samla alla på det här viset.

Och kusinerna hade det fint tillsammans.

Det var i den här vevan som Olof fick ärva min brors favorittröja från när han var liten. Olof älskar den och jag älskar att min barndom än en gång får vävas ihop med mina barns.

Och på tal om att älska saker så älskar jag ju även mina crazypants. Det här har varit min sommars uniform. Lagom svala och, inte minst, lagom varma hehe.

Greta är liksom jag mest förtjust i att befinna sig i skuggan.

Om hon inte är ute på gräsmattan och jagar såpbubblor vill säga.

Även om vädret varit lite si-så-där så har vi faktiskt haft väldigt många stunder med sol. Det är väl det som är den absoluta perken med att ha en stuga vid kusten? Här är vi nere på vår vanligaste brygga och spanar efter fiskar.

Längsmed stigen som går utmed vår vik finns det miljarders med blåbär så ja, under juli månad har vi har ätit en hel del blåbär.

Och Greta har halvbadat så fort möjligheten har öppnats för henne. Det är inte varmt i havet men det är tydligen inget hinder om man är nästan tre och tokig i att bada.
Snart kommer fortsättningen på våra juliveckor i viken.