Här sitter jag och tänker på när vi åt sockerkringlor i viken. På bilden ser man hur blond jag har råkat bli den här sommaren. Det var inte riktigt meningen men leoparden blev en tiger och sen gjorde solen sitt och plötsligt blev jag en väldigt blekt blondin. Det tänker jag också på. Och jag tänker på min lilla Greta som inte tycker att det är särskilt roligt med förskola nu. När jag hämtade henne igår i lekparken brast allt och hon bara grät och grät. Av lycka över att jag kom och hämtade henne. Tårarna gjorde ränder i smutsen på hennes kinder och dom små solvarma barnarmarna runt min hals känner jag fortfarande. Pedagogerna sa att hon hade varit glad under dagen och jag väljer att tro dom. Idag har jag mutat henne med löften om glass. Och det verkar funka, det här att det blir glass efter förskolan idag alltså. Det var med lite lättare steg hon gick in i förskolans lokaler idag men det är tungt det här ändå. Att den som jag bryr mig så mycket om inte har det bäst i hela världen. Det är ju vad jag önskar henne.

När jag frågade Olof igår om hur han tyckte att den första dagen hade varit så svarade han: ”Det var inte så farligt”. Han är rolig han vår lille Olof. Igår hade han och jag ett debacle nere i vårt garage. Det involverade en son som drog iväg upp för en ramp, en dotter som var på väg att fastna i en gång och en moder med kaninpuls och våldsamma svettningar. När jag till sist fick fatt i honom och bar honom till hissen var jag riktigt arg och sa det till honom:
”Nu är jag väldigt arg på dig Olof.”
Olof grät.
”Ja!”
”Men du MÅSTE lyssna på mig när vi är på såna här platser där det kommer mycket bilar.”
”Ja mamma, men jag är Väldigt Ledsen och nu kommer det tårar!”
”Jo, jag ser det men jag är ändå arg på dig.”
”Men mamma dom rinner från mina ögon!”

Han är så kommunikativ med vad han känner just nu. I viken i förra veckan blev han ”superlycklig” när min bror och hans döttrar kom på besök. ”Nu blir jag superlycklig mamma”. Åh, han är så ROLIG nu han vår lille Olof.

Tack förresten för alla era fina kommentarer i det förra inlägget. Att vara förälder är svårt som fasen och det verkar aldrig gå över men tack vare att ni delar med er av era erfarenheter bli vi mindre ensamma. Det är fint.

Exempel på tre bikinis i storlek 92 (dvs för 1,5 till 2-åringar).

Listan på saker som jag aldrig för mitt liv hade kunnat tro skulle kunna bli komplicerade med barnen blir bara längre och längre. Som det här med bikiniöverdelar på småtjejer. Innan Greta var min åsikt lika tvärsäker som självklar: aldrig i livet att min lilla dotter skulle ha en bikiniöverdel. Jag kunde ligga på stranden och muttra. Som att en två-treåring skulle behöva skyla brösten liksom.

Enter: Greta.

Enter: i all hast köpa nya badtrosor till henne på det stora varuhuset.*

Enter: insikten om att det inte saluförs badbyxor till flickor i storlek 92 (på det stora varuhuset).**

Enter: det stora mörkret.

Nå. Jag köpte till sist en badtrosa med tillhörande överdel med planen att kasta den där bikiniöverdelen så snart vi kommit hem. Så här i efterhand önskar jag att jag hade lämnat den i butiken med ett statement om att det är helt sjukt att de säljer bikiniöverdelar i så små storlekar, men det är ju som alla vet lättare att vara politiskt cool i efterhand snarare än i situationen då man står där med två bålgetingar formely known as your children som lyckas både tjata hål i huvudet på en samtidigt som de på något märkligt vis också har förmågan att försvinna (för att prova skor tex). Gud jag får armsvett av att bara tänka på den där situationen. Men ändå. Helt sjukt att det ens finns bikini-BH i storlek 86/92 som alltså var storleken jag köpte. 86/92!

När vi sedan kom hem var jag inte tillräckligt snabb, för innan jag ens han dra ut hemnycklarna ur låset så hade Greta krånglat på sig sin ”batini”. Och hon strålade som solen. Vet ni hur svårt det är att stå emot en liten person som strålar som solen? Och eftersom jag inte heller orkar ta alla konflikter så lät jag just detta med bikiniöverdelen bli en sådan: en konflikt jag inte tog. Och det ska sägas att just denna sommar har ju detta inte behövt bli ett stort problem. Vädret har inte varit så badvänligt och den där himla överdelen har legat i ett skåp. Men så kom badvädret och på något vis lyckades den där bikiniöverdelen hitta sin väg till min dotters kropp och när jag såg henne stå där i vattenbrynet kände jag igen hur fel den kändes. Men hur skulle jag få den att försvinna nu? Det kändes på riktigt som ett stort problem. Med småbarn i livet blir sikten ofta grumlig och tankar hinner sällan tänkas fullt ut och det enda jag hade för ögonen var hur mycket Greta älskade den och att jag inte ville göra henne ledsen.

På kvällen när jag låg i mörkret och lyssnade på barnens djupa andetag kom jag att tänka på en intervju som Kristian Luuk gjorde med Madonna för tusen år sedan i Sen kväll med Luuk. Båda två har barn i samma ålder ungefär och vid den här tiden var dom ganska små. Kristian berättade för superstjärnan om hur svårt han tyckte att det var att hans barn bara ville titta på Pingu hela tiden och han undrade vad han skulle göra? Madonnas svar var koncist: ”Throw. Pingu. Out.” Och jag tänker att det är just så enkelt det är att återta vuxenmakten.

Throw. Bikiniöverdelen. Out.

För vet ni. Det är faktiskt jag som är den vuxna i den här situationen. Jag har fortfarande makten att få den där överdelen att försvinna. Ibland känns det som att jag är så ägd av mina barn men så är det ju inte. Vi äger väl varandra på något vis men det är mitt ansvar som förälder att göra det jag tycker är rätt för mina barn. Och det här fallet är det att låta min dotter vara ett barn så länge som det bara går.

* Varför köpte jag inte bara en baddräkt kanske någon kommer på som ett förslag på lösning? Jag köpte också en baddräkt men badbrallan hänger ihop med uv-skyddströjan som var i acceptabelt skick efter vår semester i klorfyllda pooler. De tillhörande badbyxorna var det inte och alltså behövdes det ett par.

** Varför köpte jag inte bara en badbyxa från pojkavdelningen? För att alla pojkbadbyxor på varuhuset var bedrövligt fula. Blaffiga tryck med tuffa texter. Nej tack.

Till sist ett PS. Jag har inget emot bikinis på tjejer eller kvinnor. Det är dom här små storlekarna som jag stör mig på. Storlek 86/92!