Jag noterar en skiftning. Den här drömkåken som funnits i mina tankar tycks mer och mer bli till drömlägenheten? Men med Hummelviken på en timmes avstånd är det kanske logiskt att allt det här med hus känns lite övermäktigt och stort? Dels har vi alltså närheten till allt som är härligt med hus men vi har också fått smaka på vad det innebär när det kommer till ansvarsbiten och kostnaderna med att ha ett hus. Här om veckan la vi om taket på vår stuga och det var ju inte direkt billigt. Vi frågar oss också: skulle vi mäkta med att ha vår stuga kvar om vi skulle köpa ett hus? Jag vet inte. Det är lite oprocessade tankar som jag ger utrymme för här. Det kan också vara att det inte finns så många hus ute som faller vår kräsna smak på läppen men desto fler lägenheter som ger oss puls? I helgen var vi och tittade på en lägenhet som var helt ljuvlig. Den skulle ha varit helt perfekt för oss om ett par år men än så länge är Olof och Greta lite för små för att allt skulle funka. Det var lite för många saker som skulle bli lite för besvärliga för oss vid en flytt dit men det skadar ju inte att titta på vad det var som jag föll för, eller hur?
Till att börja med. Köket. Så stort och härligt att jag storknar! Jag skulle lägga in ett nytt golv och måla om luckorna men alltså: att ha diskbänken vid fönstret i en lägenhet i stan. Jag orkar inte så bra.
Vardagsrummet var vinkligt och vråigt på ett bra sätt. Och ljusinsläppet va! Ljusinläppet. (Och fiskbensparketten = hjärtan i ögonen.)
Lägenheten låg högt upp med takkupor och åsar som utsikt. Det här rummet paxade Olof förresten.
Och när Greta såg det här rummet kröp hon upp i fåtöljen och sa: ”Här vill jag bo!”
Ps. Även här var utsikten takkupor och åsar. Mmm, jag ryser av välbehag.
Det här skulle ha varit mitt och Ulfs sovrum och alltså utsikten … så stor och vid och himmelsk.
Balkongen låg mot den öppna och stora innergården och jag tyckte mycket om den också. Men som sagt. Lite för mycket som ändå inte skulle funkat för oss här. Sökandet fortsätter.
4 comments
Är du gaaaalen? Det fina köksgolvet! (tycker jag då alltså)…. Nu till det jag egentligen ville. Jag tror precis som du att villa med tomt, källare som skall dräneras och utsida som skall målas kan bli för mycket med ett sommarhus så nära.
Jag bor i ett hyfsat litet radhus med liten trädgård. Det kan jag lämna en månad utan problem. Hade jag haft ett stort hus så hade det troligen inte funkat. Så en riktigt bra lägenhet med terrass eller balkong är en himla bra kompromiss.
Dessutom : man ser inte mycket av sin mysiga tomt från oktober till februari pga mörkret. Det blir väldigt lätt en massa måsten. Det är ju onekligen rätt skönt att dra ner på vardagsstressen.
Jättefint ju! Balkongen ser urmysig ut och vad härligt att kunna öppna upp från sovrummet :)
Jag bor ju iofs själv nu så hela kostnaden med ett hus ensam i Stockholm hade nog bara det fått mig att tänka typ en miljon gånger före ett husköp. MEN, jag bor i en etta på 40 kvm och det finns liksom ingen hejd på hur min bekantskapskrets tycker synd om mig här i Stockholm, att jag måste bo så liiiitet. Jag ÄLSKAR min lägenhet. Byggd i slutet av 50-talet och helt galet bra planerad. Allt är ganska nyrenoverat, målade och tapetserade för så där 7 år sedan så det har jag kommit på att jag vill göra igen i vinter för jag har visst ändrat smaken lite sedan dess, hehe. Stabil förening, 35 år gammal, med mindre skulder än genomsnitts-stockholmaren så jag bor mao jättebilligt! Och det gör att jag har råd med min stuga hemma på Åland, för det är där jag lägger mina pengar istället. Det är så himla mycket värt det att ha stugan, ett stenkast från havet dessutom. När jag nämner det tycker kompisarna lite mindre synd om, då kommer de istället på att de är rätt så avundsjuka på den där stugan jag har vid havet, hehe.
Så vad jag försöker säga är att ni antagligen inte ångrar att ni behåller stugan, för det låter ju helt paradisiskt :-)
Det som är bra med hus när barnen inte är pyttesmå är att de kan gå ut själva och leka. Det kan ju vara svårt i lägenhet, åtminstone i innerstaden. Men det är inte så kul att behöva säga ‘nej vi kan inte åka till landet den här helgen, vi måste vara hemma och klippa gräset’. Det kan bli att man fastnar i ett ständigt underhållsaebete. Beror på vad man är road av att hålla på med också förstås. Det är nog bra att tänka efter noga.