Vi var och tittade på ett så fint hus i söndags. Festligt nog träffade vi ett par vänner där och jag tänker att det är så den nya umgängesformen kommer att se ut nu? Man går på visning, man träffar vänner, man hänger lite i random trädgårdar och pratar galen bostadsmarknad. Jag är så TRÖTT på att prata om Stockholms galna bostadsmarknad men det är som att det här inte går att stoppa. Och det är väl inte så konstigt egentligen? Det handlar om så vansinnigt mycket pengar att boendet och alla turer runt det blir till ens liv liksom.
Hur som helst. Det här fina huset som vi tittade på låg i ett område som är totalt genomdrömmigt. Husen där brukar bli rätt dyra och så blev det även den här gången. Budgivningen hamnade utanför vår budget och även om det känns segt att vi inte får komma oss vidare – från dröm till verklighet så att säga – så känns det ändå okej. Det var ett hus med rätt mycket renovering av både praktiskt slag (dränering, fukt i källare, fukt på vinden, murket trä i fasad och runt fönster osv) och sen av rent personligt slag (vi hade tex velat lägga in fiskbensparkett och flyttat på köket förutom all ommålning och slipning av golv etc). Och även om jag och Ulf är sugna på att få göra ett hus till vårt hem så är vi osäkra på exakt hur mycket kraft vi har egentligen.
Hur som helst. Här är det senaste huset som alltså inte kommer att bli vårt:
Denna arkitektpärla från 1963 var till salu för ett par helger sedan.
Och man kan väl säga att stilen var något som förpliktigade? Och lockade. Missa inte garageporten (lätt hänt annars med en sån bil in front of it).
Vi börjar med köket.
Med drömutsikt över tallar. Jag är så svag för tallar.
Ett även i övrigt mycket stilfullt kök tycker jag. Såna här vita kök kan ju bli tråkiga men inte detta. Icke.
Köket gick sedan över i en vardagsrumsdel …
… som säljarna säkerligen kallade lounge.
En snabb sprint genom hela huset och vi kommer till det som dom kanske kallade vardagsrum? TV-rum? Äh, andra rummet med soffa-rummet. Och alltså. KOLLA på väggen. Hörnet! Eller snarare, avsaknaden av ett.
Från det andra så kallade soffrummet kommer man så till ett av dom fyra sovrummen.
Ett.
Två.
Tre.
Och fyra.
Ett badrum som också tjusar mig med sin utsikt mot tallar.
Och gästtoalett med ett turkost porslin. Jag visste inte att jag var så förtjust i blekt turkost porslin. Jag kan verkligen se Don Draper sitta på den här toaletten. Eller, ja, ni fattar vad jag menar. (Vad är det jag säger här egentligen? Är det porslinet jag gillar eller någon slags kinky tanke om att Don Draper ska sitta på den? SÅ VAG NU VA?)
Tvättstugan då. Tvättstugan! Med tallar, naturligtvis, och en utomordentligt piffig idé att låta kaklet fortsätta som en list längsmed golvet. Hade för övrigt en aning om att jag älskade just den här färgen på kakel.
Och så. Hallen. Så många URTJUSIGA arkitektdetaljer i det här huset va? 
