Förra helgen åkte vi ut till Hummelviken. Ganska så på direkten satte sig Olof vid bordet för att rita lite. Man kan säga att rita har blivit en stor del av vårt liv.

Vi andra uppehöll oss utomhus och städade i ordning på tomten. Utemöbler bars in. Diverse plantor i krukor grävdes ner för vinterförvaring. Sånt.

Efter en ett tag fick vi gäster: min bror, svägerska och brorsdöttrar Juli och Lily.

Vi gick ut i skogen för att leta svamp. Det gick … sådär.

När mörkret föll på gick vi in i stugan igen och ritade lite mer.

Till middagen grillade vi as we do när vi är i viken. Denna halloweenhelg var inget undantag.

Nästa morgon gick vi ut igen.

Vi gick ner till havet. Så klart.

Det kastades macka.

Och lektes.

Vi såg fåglar som flög i streck.

Och vi gick ut på bryggor tomma på båtar.

Även den här helgen hittade vi maneter i vår vik. Den här gången vågade Greta hålla i en och herregud, malligheten hon kände över detta. Det är så fint att få se sina barn växa.

Vi gick en promenad längsmed vattnet och den här gången fick jag bära Olof på min rygg.

På vägen hem till stugan igen träffade vi två mycket gulliga hundar. Dom hette Vera och Kimmie och barnen ÄLSKADE dom. Hundarna (och deras husse och matte) var mycket tålmodiga med knippet överförtjusta ungar som klappade och kelade.

Vips hade en helg passerat och oktober blivit till november. Vi har nu stängt stugan för säsongen men vi får se … kanske åker vi ut en gång till innan året är slut? Längtan ut dit är stor.