Vi bor så till i vår vik att vi liksom kan förstå vilka fantastiska solnedgångar det bjuds på vid havet, men ändå inte se dom precis (mer än att skymta dom mellan grannarnas front row hus). Så hur gör man då om man vill gå ner till havet men har två små barn som har somnat, och som man inte vill lämna ensamma i stugan? (Så avslappnade är vi inte. Än.)

Jo! Man går själv. Det har jag gjort många gånger för i den här familjen är det jag som är en sucker för rosafärgad himmel och hav. Men den här gången hade jag ett sånt lifehack: jag bjöd upp Ulf till date via facetime! Så medan jag gick ner till havet hängde Ulf med i luren.

Och tillsammans kunde vi dela den här solnedgången som ju faktiskt var en jäkel till att vara snygg.

Som vanligt går det ju inte att fånga naturens verkliga skönhet men ändå, åh.

Och så fint det var att ha med mig Ulf ner. Vi aahade tillsammans och nu är jag hemma i vår stuga igen och vi ska titta på ett avsnitt Netflix innan vi går och lägger oss med våra två lejonungar inne i sovrummet. En prima kväll på alla tänkbara sätt som ni förstår.