Sånt jag tänkt på idag, vabbdag fem (av denna hittills nio dagar långa termin) :
Hur mycket jag älskar bibliotek. När jag var liten var jag en av dom där barnen som mer eller mindre bodde på bibblan. Som var mycket tjenis med bibliotekarien och som läste alla böcker hon rekommenderade plus tio till. Mina barn har haft en pendlande inställning till just platsen bibliotek men en tydlig kärlek till böcker. Eftersom dom växer som krasse på en fuktig bomullstuss just nu uppstod plötsligt nya-böcker-behovet. En tur till bibblan och arton låneböcker senare är livet i harmoni igen. Böcker är magiska på det sättet.
Hur väldigt märkligt det är att så många är så djupt kränkta av det nya vegetariska matprogrammet på SVT. Googlar man på programnamnet och läser recensioner samt krönikor så är det som att det pågår det ett mindre drev mot programidén och dom här två kvinnorna som är programledare. Nivån på kommentarerna är ofta skrämmande låg och rätt elaka. Jag förstår inte varför? Såna här höga röster har ju inte höjts om varken Pluras eller Morbergs nischade lajfstajliga program men när det är två unga kvinnor som gör ”härliga saker” i snygga miljöer och maten dessutom är tydligt hälsosam då är det som att det brinner i huvudet på alla möjliga där ute. Nej, skärpning samtiden. Men som en flip på det hela så hittade jag i alla fall till Karoline Jönssons blogg och är så-hå-hå nöjd med hur mycket smarr jag hittat där.
Hur intressant det är att se barnen växa och gå igenom alla dom där faserna som man vet att dom ska gå igenom. Greta testar gränser väldigt frekvent nu för tiden och halva tiden är det rätt spännande att hantera men halva tiden är det bara djupt utmattande. Att bryta av stiften på alla pennorna? Varför? Att rita i en av låneböckerna? Varför? Att vägra hänga upp jackan på kroken i hallen etc osv mm. Varför? Jag frågade: ”Gör du dom här sakerna för att du vill få till ett bråk?” Svaret var: ”Ja.”
Hur detox-teer egentligen funkar?
Hur många tv-serier det är som jag skulle vilja titta på men inte hinner så som livet ser ut nu. Jag och Ulf får liksom välja om vi ska titta på tv eller prata och i nio (nåja, kanske åtta) fall av tio vinner prata. Jag älskar att vi pratar så mycket om kvällarna. (Inte ikväll dock. Ikväll jobbar han i rummet intill och jag sitter i soffan med tilltagande nackspärr). Men! Ett tv-serietips som jag fick av mina tre vanligaste lunchkollegor var London Spy som ligger på SVT Play nu. Vi klämde det första avsnittet igår och SOM jag gillade det. Passa på att titta, avsnittet ligger bara tre dagar till innan nästa kommer. Flippen här är att serien bara är fem avsnitt långt. Helt genomförbar tittning med andra ord.
Om jag kommer att ta mig iväg till en bokaffär imorgon så att jag kan köpa Jag heter inte Miriam eller om jag ska lägga en beställning på nätet?
Okej. Nu ska jag gå och lägga mig. Ny läggningstid är 21.30. Det är vad januari gör med mig: jag blir upplivad av vegetariska hälsosamma recept, dricker detox-te, gör upp planer för träning och lägger mig tidigt. Jag älskar januari på det sättet. Så förutsägbar som den är.
8 comments
Det jag undrar nu, är varför du inte passade på att låna Jag heter inte Miriam när du ändå var på biblioteket? 😊 Det har gjort uuuunderverk för min ekonomi att jag har börjat låna böcker igen! Både fysiska och digitala.
Hehe, svaret är mycket enkelt: den fanns inte inne. Just bokköpandet belastar dock inte min ekonomi så hemskt så för min del känns det helt okej att köpa boken!
Såklart. Åh, jag köper SÅ mycket böcker. Fortfarande alltså. Men jag tänker att ska man ha något guilty pleasure så är väl böcker ett ganska bra sådant. Det gäller ju bara att man läser alla också så att ”att läsa högen” inte växer för hög!
Verkligen ett bra guilty pleasure! När jag tänker lite närmare på saken så är det nog också så att jag i många fall _vill äga_ böckerna: för att kunna göra understrykningar och vika in hundöron för att gå tillbaka och läsa. Men jag lånar en del böcker: kokböcker, reseguider, sånt. Så jag älskar fortfarande biblioteken!
”som krasse på en bomullstuss” älskart!!!
Åh den boken, Miriam, var så fantastiskt bra!!
Gullig du är! <3 Och tack för pepp på bokvalet!
I mina vegkretsar hetsar folk upp sig över programmet för att det är det enda vegetariska matlagningsprogrammet som finns och att det då är trendveg som är grejen med smoothies och grönkål i håret som sticker lite i deras ögon. De menar att det här är det första vegprogrammet på TV och att det är tråkigt att sprida en så skev/nischad bild över hur vegmat kan vara och kanske inte lyckas locka in nya personer för att det spär på idealet att en vegetarian är en ”hippie”. Hade det funnits flera olika vegprogram hade det inte hetsats lika mycket, plura och morberg är ju några av många olika programidéer kring generell matlagning. Chipsveganerna protesterar och vill se mer majonäs och gratänger med fett och sånt :) Jag har inte sett själv och kommer inte göra det för att prick alla säger det är olidligt att titta på. To each their own
Ja det är den där kritiken jag också här läst är här och än där och jag tänker att det måste vara ett mission impossible att göra ett första vegoprogram som passar alla? För det ni vegetarianer har gemensamt är egentligen bara att ni inte äter animaliska produkter – i övrigt är ni nog hemskt olika? Med olika smakpreferenser och livsstilar menar jag. Men jag är också rätt säker på att det som provocerar i sin nischning har mycket att göra med att dom är två unga tjejer som gillar hälsosamma grejer och gör det i snygga/urstylade miljöer som skulle göra sig utmärkt i any glossy magasin. Jag tror iofs att du gör rätt i att inte kolla för dom där två brudarna känns inte alls som din kopp te (i ärlighetens namn inte min heller), men kolla upp recepten i alla fall: allt är glutenfritt och jag tror att du skulle gilla en del av det dom lagade.