I början av veckan, när det fortfarande kändes som sommar i luften, tog jag min familj i handen och åkte ut till Djurgården till en av mina favoritrestauranger i hela världen.

Inne på Värdshuset Ulla Winbadh väntade min syster som fyllde år och hade starka vinnarkänslor runt detta (och, kanske mest, runt sitt val av mat).

Med var också hennes kille Petrus som är en otroligt begåvad fotograf. Guldbaggebelönad till och med!

Men tillbaka till maten. Jag åt en fantastiskt fin skreitorsk med vit sparris och nässelsås.

Olof åt först plättar och sedan glass och det är så mäktigt att se hur restaurangvana dom har blivit våra barn. Dom vågar beställa saker själva: ”en äppeljuice tack” och sånt säger dom. Plus att Olof som var rätt hungrig när vi kom fram frågade: ”ursäkta, men kommer det bröd?” när servitrisen skulle ta upp vår beställning. Det kom bröd.

Åter till desserterna. Annika tog in en Creme Brulée och det fanns helt klart olika och STARKA tankar om hur man ska ta sig an en sådan. Vi behöver kanske inte älta det här något mer men visst måste man väl ändå börja med att knacka på den med lätt skedhand?

Aja. Hemskt fint och gott och trevligt hade vi det i alla fall.

Ulf åt en Oscar II-bakelse som är en mandel- och smörkrämshistoria utan slut.

När desserten var uppäten (innan glassen åt Greta halstrad lax med potatismos) började dagen ta ut sin rätt på vår lilla Greta. Så mycket tröttspring i benen som gjorde att vi gick fram och tillbaka till toaletten typ tusen gånger. Till sist tog Ulf med henne ut till gräsmattorna utanför.

Men Olof blev kvar inne med oss andra medan vi väntade på notan. Petrus hade ett rätt avancerat och urfint ritprogram i sin padda som Olof fick låna och försvann in i.

Och genom det öppna fönstret strömmade den ljuvliga försommarluften – och Greta – in. Allt som allt hade vi ett mycket fint firande av min syster på Ulla Winbladh.

ps. Och vi fick rätt mäktigt middagssällskap. Vid ett bord innanför oss satte sig nämligen vår statsminister för en ensammiddag. Under hela sin måltid satt han och lusläste en tidning om hockey-VM från pärm till pärm. Så festligt och förståeligt på sitt sätt.