Det är så mycket under en dag, en vecka, ett liv som bara handlar om att ta sig igenom skiten. Eller skiten, det behöver inte vara dåligt, men för mig handlar så mycket om att bara ta sig igenom saker. En förändring skedde i och med att jag fick tvillingar. Och det här är nog det som var det bästa för mig med att få två barn samtidigt: jag hade liksom inget annat val än att vara i situationen. I alla fall inte om jag ville att livet ska vara det minsta njutbart. Och det vill jag ju. Verkligen. Och det här har fortsatt. Barnen är visserligen inte lika beroende av mig som de var under de första två åren men själva upplevelsen av att jag kunde påverka grundsynen på mitt liv har jag valt att försöka bibehålla. Och nu försöker jag påminna mig själv om hur lycklig jag ska vara över det liv som jag har skapat för mig själv. Det kan vara en sån sak som att jag kan jobba hemifrån vissa dagar. Eller att jag får uppleva lyckan i att höra mina barn somna om kvällarna. Eller lyxen i att jag får skratta så mycket med mina kollegor. Att jag har en varm famn att vila i när jag behöver det. En klok vän att dryfta problem med. När såna saker händer så uttalar jag dom högt, för mig själv eller för den jag är med. För jag vill tro att positiv förstärkning leder mig in på vägen till ännu mer lycka och välmående.

En angränsande sak som jag har börjat göra är att skapa aaah-moments. Jag läste om det här i en bok när jag var på semester och det kändes så rimligt och fint. Att skapa en stund av aaah för sig själv varje dag behöver inte vara så svårt. För mig händer det till exempel efter att jag har gjort ett yogapass och jag ligger på mattan och sträcker ut mig: då har jag ett aaah-moment. Eller bara det att jag sträcker på mig: ett aaah-moment. Eller när jag dricker ett glas vin och känner hur hela kroppen liksom landar: ett aaah-moment. När jag lägger mig i sängen på kvällen och plockar fram min bok men ändå bara ligger och tittar rakt ut i luften: ett aaaah-moment. När jag har gjort en brasa i viken och jag hör hur den knastrar och sprakar: ett aaah-moment. För mig ger det en djup tillfredsställelse att känna att jag är snäll mot mig själv. Att jag liksom belönar mig själv genom att uppmärksamma mig själv om belöningen. Den handlar inte om shopping eller om utseende. Aldrig om shopping eller utseende. Det handlar om att låta det som är gott, och det som gör mig gott, ta plats och växa.

Hm. Jag känner att jag blir lite av en livscoach här men jaja. Det är en sida hos mig som legat latent ett tag och som nu känner ett behov av att komma ut och luftas tydligen? Ah, det har med livskrisen att göra – så klart – så man kanske kan se det som att det är livskrisens livscoach som får utrymme här? Hej hej.

Ps. Bilden. Vilket aaah-moment det där var va ute i viken förra sommaren. Aaah.