Så jag fann mig själv sittandes vid ett bord på Taverna Brillo igår igen. Det är tydligt hur jag allt mer blir till ett bekvämt vanedjur med åren. Men jag gillar verkligen Brillo och stämningen som råder där. Jag noterade att de inte spelade någon hög klubbmusik där, och spann gott åt det. Dom spelade inte någon musik överhuvudtaget inne i matsalen ska jag kanske tillägga och JAG ÄLSKADE DET.
I alla fall. Vid bordet hade jag två förtjusande kvinnor. Så kompetenta. Så bra. Två gamla kollegor från en period i livet som jag ibland kan se tillbaka på och undra om det verkligen var verkligt somligt som hände? Jo, det hände, det bekräftade vi för varandra igår.
Åh, och igår var en så bra kväll. Det var en sådär kväll som om jag hade sett den som scen i en film så hade jag tänkt: så där vill jag också ha det. Hjärtat sjöng där vid bordet och det var något som vi pratade en del om. Vilken bra måttstock det är ändå: att ha ett sjungande hjärta.
Allt började med att vi pratade om boende och Stockholms bostadsmarknad, för det är ju sånt som vi i Stockholm pratar om. Ann-Sofie sa att hon inte riktigt trivdes i sin relativt nya lägenhet och att hon inte kunde sätta fingret på vad det var. Alla som kommit hem till henne har lovsjungit den och rent objektivt sa hon att hon kan se att den är ett toppobjekt. ”Men”, sa jag, ”det kanske är för dig som för mig: att hjärtat inte sjunger i lägenheten”. För precis så är det. Vi har det bra där vi är, jag till och med älskar vissa saker med vår lägenhet och vårt område men likförbannat sjunger inte mitt hjärta när jag är där.
Och ett vet jag säkert: att jag, Ann-Sofie, du, ja vi alla, förtjänar ett liv där hjärtat sjunger så mycket det bara kan.
4 comments
Gud så fint beskrivet!! Och vad lycklig jag känner mig som faktiskt bor där hjärtat sjunger när jag är hemma!! Jag kan inte se mig bo NÅGON ANNAN STANS!! Hur underbart!? Glömmer bort att vara tacksam för det, men det är ju fantastiskt (drömmer ändå om att bygga ut lite och min man fantiserar om en pool, men men…)
Att fortsätta att drömma är inte någon motsats, det tycker i alla fall inte jag. Jag ser det mer som ett tecken på att man har något som man känner att man vill fortsätta utveckla och fortsätta att älska. Och lyckos dig som bor prick där du vill bo – det är mitt mål för nästa hem. Där ska hjärtat sjunga!
Hur har ni råd att gå ut och äta så ofta och resa och all annan lyx?
Hej Anonym (så klart att du är Anonym),
Vad är det du undrar, eller snarare vill säga, _egentligen_? För hur man har råd att göra än det ena, än det andra är väl inte så himla svårt att klura ut?