God kväll och välkomna till böcker kan berikas femte bokklubbsträff! Ikväll ska vi prata om Liv efter liv av Kate Atkinson men jag vet redan nu, eftersom vi diskuterat detta i vår facebookgrupp, att vi är många som inte har läst ut boken.
Varför det har blivit så kan man ju spekulera om. För min egen del handlade det till stor del om att jag inte har haft tid eller möjlighet. Barnen har varit så sjuka och sovit med oss att jag inte har kunnat läsa om kvällarna så som jag brukar. Men jag tror också att jag var så pass tagen av vår förra bok att jag hade svårt att kliva in i en ny läsupplevelse. Så har det varit för mig förr också så det här är inget nytt för mig. Vad som ÄR nytt är ju det här att jag så gärna hade velat läsa för att kunna diskutera boken fullt ut. Nu får det bli som det blir. Jag är rätt säker på att jag kommer att läsa ut boken så småningom för det jag har läst har jag gillat, eller, ja, nu går jag visst händelserna i förväg hehe.
Frågorna är dom vanliga:
1. Karaktärerna i boken. Hur uppfattar du huvudpersonerna? Vad är det hos dem som du gillar/ogillar? Vilka drivkrafter ligger bakom deras agerande?
2. Bokens teman. Vad tycker du att boken handlar om? Vilka teman tar boken upp? Finns det några underteman?
3. Författarens syfte med boken. Varför har Kate Atkinson skrivit den här boken? Är boken optimistisk, pessimistisk, humoristisk, ironisk, en profetia om framtiden, samhällskritisk? Är boken trovärdig?
4. Språket. Vad tycker du om språket i boken? Har du en favoritmening och/eller stycke?
5. Mottagandet. Vad tyckte du om boken? Vilka känslor väckte den? Vad var det bästa och det sämsta med den? Hur relaterar du till boken?
6. Ditt slutbetyg. Vad tyckte du? Är det en bok du skulle rekommendera?
NU KÖR VI!
59 comments
Aja, jag börjar väl då. Jag måste erkänna att jag hade/har svårt för berättarstrukturen. Det här att boken startar om och om och om igen. Jag tror att jag är lite på väg att sugas in i det men det har varit en uppförsbacke för mig. Jag tycker också att det är jobbigt att hon dör hela tiden. Jag och döden har en mycket komplicerad relation.
Det är kanske för att jag haft svårt att koncentrera mig på boken när jag läst men jag har först nu, med tvåhundra sidor kvar fattat att det är så… Bättre sent än aldrig ;)
Ja, jag känner som du och jag vill liksom ibland bara veta – hur gick det?!
Och berättarstrukturen ÄR märklig. Eller, det lät negativt, annorlunda? Berättelsen tycker jag känns så lång när den hela tiden börjar om…
Roligt dock på sid 125, där är det som att hon också blivit lite trött på sitt grepp och ba: ”Mörkret, och så vidare”. Då skrattade jag (som att vi hade ett samförstånd) och det var förlösande. Sen hade jag inte riktigt lika svårt för greppet :)
Jag tyckte först att berättarstrukturen var lite jobbig men sen kom jag in i det och tycker det är ett väldigt spännande sätt att visa hur enskida händelser påverkar ett helt liv.
Har ca tvåhundra sidor kvar och börjar först nu komma in i boken faktiskt. Som jag skrev på facebook-sidan så hade jag stora problem med det i början, kanske delvis för att jag har så mycket på jobbet just nu och har svårt att koppla av.
Jag har också haft svårt att koppla av och det här är en lite mer krävande bok. Sen känner jag att det finns något där som lockar mig men det är som att den är lite för … svår är fel ord men hum jo den kräver sin _koncentration_ för att man ska kunna ta den till sig tror jag. Jag gillar egentligen såna böcker men det har inte passat mig just nu.
Känner på pricken likadant!
Jag har inte heller hunnit läsa ut boken och jag tror det beror på att den är rätt mastigt. Det är liksom så mycket att ta in. Samtidigt så gillar jag den. Språket. Att få lära känna en person på så många nivåer liksom, som alla dessa livsöden gör möjligt.
jag gillar språket, och vad boken handlar om – livsöden. Dock märkligt att den utspelar sig i olika tider och miljöer och handlar om samma personer hela tiden.
Jag har varit så förvirrad när jag lyssnat på boken, har flera gånger tänkt men har jag inte hört det här? har jag inte varit koncentrerad, är inspelningen kass. lite rädd för mig själv innan jag kom på att boken var sådan.
haha åh fasen vad jobbigt! men det är inte du, det är boken :)
Kan tänka mig att det är en bok som är svår att lyssna på. I böcker där det är viktigt att se nya kapitel och stycken tycker jag ofta att en ljudbok gör att de försvinner lite. Även om uppläsaren nämner ex ”kapitel 5”.
jag borde läst istället för lyssnat men läget nu kräver att jag använder min cykelpendling för bokintag :-( Här anges inte kapitel alls, utan historien ändras
Ibland är ju en lyssnad bok bättre än inget intag alls.
I boken kommer rubriker med månad och år. Och ibland nytt avsnitt med en sorts överskrift. Som exempel ”Snö” i början. Men kan tänka mig att det är svårt att uppfatta det som kapitelindelningar när man lyssnar.
Ja kan inte vara en lätt bok att lyssna på! Tänkte faktiskt på det när jag läste, att det var en bok som gjorde sig väldigt bra som ”riktig” bok för jag fick bläddra fram och tillbaka hela tiden!
Jag har hundra sidor kvar. Har intensivläst de två senaste kvällarna för att komma igenom så mycket som möjligt och känner att det är lite tråkigt att stressa läsandet av den här boken. För jag tycker den är superbra!
Hade, liksom ni andra, lite svårt att komma in i den men tyckte att jag hajjade strukturen med omstartningar rätt snabbt och när jag väl vant mig så var det lugnt. Nu tycker jag det bara är spännande att se hur olika liv hon får beroende på de små eller stora valen hon gör. Och hur vissa personer och händelser återkommer oavsett hennes val längs vägen. Som om det verkligen var förutbestämt att de skulle ses/hända.
Hmm, så mycket har jag verkligen inte fattat – tror jag måste läsa om den, det där låter ju spännande!
Sliding doors, fast mycket mer!
Ja! Det har jag också hunnit snappa upp och när jag läser det du skriver blir jag ännu mer sugen på att läsa vidare. Tack!
det är ett intressant tankeexperiment – att utfallet kan bli så olika beroende på val en gör. Livet bjuder ju på en del möjligheter att välja att göra eller inte göra.
Tur att en inte vet vad en missar! :)
Kanske det, eller att man anstränger sig att välja vad EN verkligen vill… inte väljer det man förväntas välja.
Men jag gillar språket. Tycker flera beskrivningar är så målande.
Jag är också väldigt förtjust i språket. Det är på något vis väldigt härligt att läsa boken eftersom den är så vackert skriven.
Tycker att karaktärerna är svåra att få grepp om, de presenteras inte ordentligt t ex. De där som verkar jobba som ”tjänstefolk” åt familjen, de känns väldigt oklara på något sätt.
Håller med. Och det är ju lite synd eftersom de ändå är en stor del av familjen/Ursulas liv.
Jag tycker nog att karaktärerna presenteras ganska bra, det blir lite djupare för varje ”omstart”. Jag gillar att det dyker upp några detaljer i taget. Men kan delvis hålla med om tjänstefolket men tänker att det är just för att de är tjänstefolk och inte var riktigt lika viktiga för Ursula som resten av familjen (förutom Maurice då kanske).
Alltså döden. Någonstans är det fascinerande hur karaktärerna i boken gång på gång återuppväcks och hämtas tillbaka ur dödens käftar. De föds på nytt och får en ny chans att leva. Livet tar vid var det ”slutade”. Jag tänker på alla tänkbara och otänkbara scenarier som framtiden gömmer. Tyvärr har jag inte hunnit läsa ut boken men nu när jag kommit in i den finner jag den tänkvärd.
Jag har läst ut boken men det tog sin tid. Tyckte dock väldigt mycket om den! Har alltid varit svag för England under den här tidsepoken och älskar miljöbeskrivningarna och detaljerna. Tycker även om att karaktärerna presenteras lite i taget och att man får se deras reaktioner på en mängd olika händelser. Sen blir det lite segt ibland, vissa händelser upprepas någon gång för mycket.
Jag ser så mycket fram mot att få läsa den här boken klart och tänker att det ska få ske i sin takt – kanske i viken i sommar? För jag, liksom du, är så svag så svag för England under den här tidsperioden.
Bra idé, får läsa om och klart den i sommar i hängmattan!
Ja, i början när hon hela tiden föddes på nytt blev jag lite trött ett tag. Och nu är jag i delen där det är nya perspektiv på andra världskriget hela tiden och börjar återigen känna att det blir lite för mycket.
Jag tycket första delen gjorde mig nyfiken, scenen med vapnet i restaurangen… Och den hänger fortfarande kvar som en liten morot och får mig att fortsätta läsa när det känns tungt.
Eller snarare segt, än tungt. Är det temat döden som får mig formulera mig lite deppigt? :)
hehe döden döden DÖDEN!
Just det. Den scenen har jag nästan glömt! Jag brukar ofta glömma början när jag läser en bok första gången. Nu blir jag ännu mer nyfiken på att läsa de sista sidorna jag har kvar :)
Har någon av er läst något av Atkinson tidigare? Vad tycker ni isf i jämförelse?
Jag har läst flera stycken faktiskt, gillar hennes språk och berättarstil. Den här är helt klart en av de bättre!
Åh, nu blev jag nyfiken! Tror inte jag råkat på Atkinson tidigare…
Var tvungen att googla lite och det finns en efterföljare som handlar om Ursulas bror Teddy. Får nog skrivas upp på listan över böcker att läsa.
Men vad kul! Den vill jag också läsa!
Ok, jag tar alt på en gång… 1. Karaktärerna i boken. Ursula ändrar identitet och hennes öde ändras hela tiden, svårt att få en riktig bild av hennes olika personligheter. Ogillar nog mest den som er ihop med han som misshandlar henne.
2. Bokens teman. Tja, det är ju lite svårt…om at man aldri kan veta hur ens liv, eller ens barns liv kommer att bli. At det beror på så mycket i omgivningen, ödet…
3. Författarens syfte med boken. Varför har Kate Atkinson skrivit den här boken? För att visa hur man kan göra som författare.Eller för att hon aldrig riktigt kom i gång med en hel historia…och blev tvungen att skriva den så här för att få nog antall sidor…(lite elakt ? För att skriva något annorlunda, Tycker är ganska neutral, underfundig humor dåoch då. Trovärdig…nei,
4. Språket. Vad tycker du om språket i boken? Har du en favoritmening och/eller stycke?
5. Mottagandet. I början mycket svårläst. Kom inte ihåg vilket liv det nu var hon levde, vem som var vem etc. Känns som at man borde ha sträckläst den för at klara av att hålla översikten över alla olika tidsperioder och personer. Blev lite bättre mot
6. Ditt slutbetyg. Vad tyckte du? Är det en bok du skulle rekommendera? Nei, egentlig inte en bok jag vill rekommendera. Lite för osammanhängande och ointeressant. Känns som at hon inte hinner gå i djupet när hon ska beskriva så många personer på kort tid…
Jag tänkte en del på varför Atkinson valde just den här berättarstrukturen. Hon hade ju kunnat skriva en bok om flera personer istället och på så sätt skildrat olika aspekter av tidsperioden. Men tänker att det här verkligen får boken att sticka ut, händelserna i sig är inte unika, däremot att de händer samma person. Intressant att det är en kvinnas perspektiv också och skildrar vad kvinnor gjorde under kriget.
Häromdagen såg jag att det kommite en bok om brodern Teddy. Tror jag måste läsa för att se om strukturen är den samma,
Jag tror som du att hon valt det för att få ett intressant och ovanligt berättarperspektiv. Sen tänker jag att vi lär ju faktiskt känna Ursula och personerna i hennes närhet rätt så bra. Vilket gör att det inte behövs någon närmare beskrivning av dem när berättelsen tar en ny vändning. Hade det varit ännu fler personer inblandade tror jag det hade blivit lite svårt att hålla isär dem faktiskt.
Nu måste jag avsluta – men tack för ikväll! Ser fram emot nästa bok!
Jag tror som du att hon valt det för att få ett intressant och ovanligt berättarperspektiv. Sen tänker jag att vi lär ju faktiskt känna Ursula och personerna i hennes närhet rätt så bra. Vilket gör att det inte behövs någon närmare beskrivning av dem när berättelsen tar en ny vändning. Hade det varit ännu fler personer inblandade tror jag det hade blivit lite svårt att hålla isär dem faktiskt.
Denna skulle till kommentaren över :P
Vill be om ursäkt för min slappa inställning till bokträffen. Det var helt rätt att ha träffen som planerat även om flera av oss inte lyckats läsa ut boken. Jag ser också fram emot nästa bok. :)
Du behöver inte be om ursäkt! Alla idéer och förslag är alltid välkomna!
Jag slutförde boken och känner mig förundrad – med alla dessa historier, vad var det som hände, som en bok utan slut fast tvärt om.
Jag rundar också av nu och tackar för ikväll. Jag är glad att vi hade vår träff för nu vet jag att jag vill fortsätta läsa boken och att jag har en god läsupplevelse framför mig. Tack!
Tackar också för mig även om jag inte bidragit med så mycket denna gång!
För er som inte läst så långt varnar jag för spoilers. Men jag kan inte låta bli att höra vad ni andra tycker om avsnittet när hon bor med Eva (och Hitler) på berget. Där kan man verkligen snacka om att ha hamnat mitt i händelsernas centrum av en slump. Jag tyckte nästan att det ”livet” var lite för överdrivet. Det kändes nästan lite väl oväntat att hon genom att lyckas få åka utomlands till slut skulle hamna där.
det var det mest osannolika avnittet tycker jag – jag muttrade för mig själv, skulle inte kunna hända.
Tack för ikväll – vi hörs nästa gång :-)
Våra barn somnade NU (fortfarande galet sen sommartiden…). Kul att så många gillade boken, jag gillar den men den är inte en favorit. Har tänkt att berättelsen var som nämnda Sliding Doors, men har just läst om när Ursula gick hos en läkare pga detta och antar att storyn faktiskt är att hon föds om och om och om igen!! I parallella världar fast förskjutna då så att hon kan minnas?? Eller samtidigt fast parallellt?
Jag gillar språket förutom parenteserna som jag av nån anledning stör mig på.