God kväll!
Det här är ett tidsinställt inlägg just in case barnen har svårt för att somna. Det har nämligen blivit allt vanligare nu när kvällarna är så ljusa. Hur som helst: välkomna till Böcker kan berikas sjätte bokklubbskväll! Nu ska vi diskutera Inte helt hundra av Caroline Hainer. Frågorna är dom vanliga, och dom ligger nedan.
Vilken vår nästa bok blir bestämmer Åsa från Göteborg som står näst i tur på vår nya medlemslista. Om Åsa inte kan så är det Kristin på Kungsholmens tur, osv. Åsa, du kan väl maila mig bokval och motivering så skriver jag ett inlägg under helgen? YAY!
Okej. Nu kör vi!
Frågorna:
1. Karaktärerna i boken. Hur uppfattar du huvudpersonerna? Vad är det hos dem som du gillar/ogillar? Vilka drivkrafter ligger bakom deras agerande?
2. Bokens teman. Vad tycker du att boken handlar om? Vilka teman tar boken upp? Finns det några underteman?
3. Författarens syfte med boken. Varför har författaren skrivit den här boken? Är boken optimistisk, pessimistisk, humoristisk, ironisk, en profetia om framtiden, samhällskritisk? Är boken trovärdig?
4. Språket. Vad tycker du om språket i boken? Har du en favoritmening och/eller stycke?
5. Mottagandet. Vad tyckte du om boken? Vilka känslor väckte den? Vad var det bästa och det sämsta med den? Hur relaterar du till boken?
6. Ditt slutbetyg. Vad tyckte du? Är det en bok du skulle rekommendera?
Varsågoda att börja tycka till!
54 comments
Hoho! Här var det lite ensamt? Jag glömde att skicka ut det gamla vanliga ängslo-meddelandet ”hej hej vi ses väl ikväll?” både på Fejan och här och det kanske är nödvändigt? Att det behövs en påminnelselapp alltså …
Jag är här och tittar in men har faktiskt inte hunnit med att läsa boken den här gången tråkigt nog.
Men hej hej i alla fall! Fint att du kunde komma och fika :) Så gör alltid min kompis Jocke: han läser ALDRIG bokklubbsboken men fikar ALLTID på träffarna. Geni!
Obs: menar inte att du är en sån. Behagade skämta men sånt kan ju vara lite svårt att läsa av i ett kommentarsfält? :)
Haha, genialiskt av honom ja! Men efter att ha läst lite om era tankar så känner jag att man nog iallafall ska ha läst lite av boken för att hänga med. Får hoppas på bättre tid med nästa bok. :)
Hans strategi passar nog bättre till en irl-träff där det finns riktigt fika och inte bara en låtsasbuffé av diverse godsaker :)
En lite knepig bok detta. Eller nej, inte knepig, men tudelad. Å ena sidan sträckläste jag den, och var nånstans nyfiken på att veta vad som skulle hända. Å andra sidan är det inte en bok jag skulle rekommendera vidare, helt enkelt för att jag inte ”kände nåt”. Jag blev inte speciellt berörd, den fick mig inte att skratta, och den gav mig ingen ”aha”-upplevelse.
Och jag var även tudelad inför huvudkaraktären. Jag fick liksom aldrig grepp om Caroline. Å ena sidan framstår hon som ensam och som att hon knappt har vänner, å andra sidan var det så mycket folk på hennes födelsedag så att hon inte ens kom ihåg vilka som var där. Å ena sidan är hon så stark i sig själv att hon vågar känna efter hur en relation faktiskt känns, och avsluta den om det behövs. Å andra sidan söker hon sig till situationer där hon blir totalt trampad på, och bara blir nån sorts trånsjuk hundvalp. Och förvisso är det väl så vi människor är, att vi har flera sidor. Men i boken gjorde ”motsättningarna” att jag aldrig fick grepp om henne.
Jag läste den för ett år sedan … ett _par_ år sedan (HJÄLP! TIDEN!!) och kom mig aldrig för att läsa om den nu till träffen. Jag tror att du kanske ringar in anledningen till detta: att den är lite motsägelsefull och motig att läsa.
Jättekonstig bok (och jag valde den…) men jag blev glad när jag efter att sträckläst den under förra veckans semester och insåg vikten av att vara ärlig. Daten som sa – det känns inte helt hundra, släpp det då. Häng inte kvar (har allt för mycket sånt i bagaget och bekantskapskretsen…)
Åh ja, vikten av att vara ärlig – mot andra och mot sig själv! Och att våga vara det i både med- och motgång, upp och ner – inte sant?
Just så, ärlig mot sig själv och partnern. Inte bara låte det glida undan och hoppas att det löser sig.
Jag håller med om mycket, även om jag både skruvade obekvämt på mig och skrockade lite på slutet. Jag kanske har fler tveksamma relationsbeslut bakom mig att relatera till? För det var väldigt beskrivande situationer och känslor tycker jag.
Precis så för mig med. Mår lite dåligt över mitt förflutna – hur jag inte varit tydlig i tid :(
Du sätter fingret påmin känsla inför boken som jag också sträckläste utan att hitta något djup för även om den handlar och känslor och relationer så uppfattar jag sällan eller aldrig någon genuin känsla i det som skrivs. Lite ”lame”.
Jag är här! Och har för en gångs skull läst boken, helt sjukt lättläst? Men känns just nu lite svårdiskuterad, såhär straight from the barnrum. Ska samla mig.
<3<3<3 så FINT att du har hunnit läsa! Tänker att det säger något om tider som kan spenderas för sig själv nu för tiden. Det är bra det Jenny F!
Jaa, men vilken lågvattenperiod i form av egenprioritering som varit. Fy tusan. Men så oerhört rart av dig att vara så peppande. Hjärtahjärta!
Hej! Jag har ca 100 sidor kvar men känner lite som Laura – dvs ingenting. Men jag ska läsa ut den i alla fall. Knepig och svåranalyserad känner jag…
Jag läste den som sagt för ett par år sedan när jag var på en semester och jag sträckläste den också för att jag väl var nyfiken på hur det skulle gå och vad hon skulle komma fram till med sitt relationsförbud. Men nu minns jag inte mycket från den … och det säger kanske egentligen inte så mycket eftersom jag inte minns så mycket överhuvudtaget från och med att tvillingarna föddes hehe
Jag har inte heller läst ut, boken har verkligen inte engagerat mig alls men ska väl försöka läsa ut den. Svåranalyserad håller jag verkligen med om!
Det som var en aning nedslående var kanske just den där bristen av aha, eller nåt jättelustigt, eller jättetragiskt? Det var ju bara…dåligt. På olika sätt. Sen blev det bra? Av fyra månaders ickerelation?
Eller nä, det var väl även pga erfarenheter av det dåliga men ändå. Jag kan väl känna att jag saknade lite bergochdalbanekänsla, för ett bättre (lyckligt) slut.
Ah, jag önskar att jag hade läst boken igen så att vi hade kunnat diskutera den bättre för mina minnesbilder är så vaga. Men om det jag minns stämmer så tror jag att jag uppfattade boken som rätt självbiografisk och att den är rätt självutlämnande? Är det någon av er som läst/läser hennes blogg?
FINNS DET EN BLOGG? Blir genast sugen för ja, den känns väldigt självupplevd. Och väl beskriven, det tycker jag faktiskt.
ja visst! jazzhands heter den.
Åh My! Det var goda nyheter, skall söka upp…
Paralelläser just nu, delvis för att inte ta över kommentarstråd med enbart blaj.
Jag började läsa den i tron att den var självbiografisk, lite som en lång krönika nästan. Efter halva boken fick jag kolla baksidan på boken för att se om det verkligen var en självbiografisk bok, och då uppfattade jag det inte så längre. Jag vet inte, det kändes nästan för stereotypt att vara sant i vissa fall.
Men – jag tror att en av grejerna som ”förstörde” för mig var Amelias baksidestext på pocketversionen som säger ”Stockholms svar på Sex & The City? Inte helt hundra har all minus skorna…” För en som ÄLSKAR Sex & The City så blev ju besvikelsen rätt stor när det var nåt sånt jag väntat mig ;-)
Haha, åh. Jag har sedan länge en regel om att ALDRIG läsa baksidetexten. I 8 fall av 10 BERÄTTAR DEN JU HELA BOKEN?? Och i övriga fall ger den falska förhoppningar.
Ja, nej, jag kan inte heller se satc-kopplingen. Men jag tror att den är självupplevd i ganska stor utsträckning men det kan vara något som jag bara hittar på också? Förlåt Caroline i så fall!
Nä verkligen inte som satc! Hade också blivit besviken om jag förväntat mig det! Jag tog för givet att den var självbiografisk men nu när jag tänker efter vet jag inte vad jag baserar det på? Har läst (eller påbörjat snarare) den som e-bok så har ingen baksidetext att kolla på.
För mig är Ahat att man måste ta ansvar, säg ifrån – jag mår apa, vill mer, etc alltså man måste ta ansvar för en fungerande relation, alt avluta en ickefunger, eller anstränga sig för att den skall fungera…
Ja, visst. Det kanske bara inte är ett aha eftersom jag roddat igenom crappy versioner av relationer och är rätt på det klara med det? (OBS! Låter det drygt? Ej menat så.) Det enda jag minns jag nickade samhörigt med var partiet om vardagen och de små detaljerna. ”Alla dessa bilskjutser, inte visste jag att det var förhållandet.”
Jag hatar mig själv lite för att jag skriver det här, men om man jämför med exempelvis Bridget Jones så vinner ju den karaktären på den plågsamma pinsamhetsnivån (OERHÖRT otippat att den gör det bättre än nåt annat, men nu tänker jag det och då skriver jag det.), och känslan av en nära inre krets att älta med. (Notera vilken roll jag tar i obekväma tystnader…)
hahaha <3
Men det kanske är det som gör den lite svårplacerad? Att den velar mellan insugande självbiografisk och rå, och bridget-jones-personig?
Caroline är ju pinsamheten själv, jag lider med henne och hennes partners. De tär ju på varandra. Jag ville skaka om dem allesammans.
Ja, verkligen. Men jag menar att man liksom ligger mellan ytlighetsläsande (bridget) och djupt insatt (självbiografi)? Så det blir lite svårt att veta hur man ska ta sig an allt det jobbiga.
Jag vet inte precis varför – ni kanske kan hjälpa mig – men jag tänker på Ester också. Är det bara för att boken handlar om (plågsamma) relationer?
C skulle kunna vara Es lilla syster. Vill så mycket och så gärna men har inte pejl på objektets inställning till förhållande. Sällskapsdam / kk eller partner
Jamen ja! Det är ju samma obegripliga, sega, felval. Anpassandet efter nån som inte ens erbjuder nåt man vill ha. Väldigt obekvämt att läsa om.
Ja vad är det för personligheter? Man blir lite nere pga deras personligheter
Oh ja, det gjorde jag med. Men en inte lika dramatisk och ”svulstig” Ester bara. Men absolut en hel del av de där självutplånande dragen där Caroline accepterar och accepterar (alltså konstnärssnubben och hans äckliga lägenhet och beteende…skjut mig…)
Hatade honom så innerligt.
Oj jag som valde att gå med och tänkte att nu finns tid och ork… Har inte fått ändan ur vagnen att skaffa boken och därmed inte läst den. Vilket jag både ångrar och inte ångrar när jag läser era kommentarer om boken.
Jag satsar nu på nästa träff och tänker se till att skaffa boken på en gång denna gång… Så även jag kan vara med och diskutera vid nästa träff.
Yay Annie! Det är rätt tänkt och rätt planerat. Jag känner exakt samma. Nästa gång ska jag vara med mer på riktigt!
Alltså, jag hatade den? Blev tvungen att snabbläsa klart den bara för att komma igenom. Karaktärerna, storyn, allt. Urk! Mogen recension känner jag… 😂
Haha! Jag skulle snarare säga rak & tydlig recension ;-)
Jag rundar av här. Nästa bok ska jag ha läst ordentligt för det blir ju så mycket roligare att bokklubba då. Hoppas att Åsa hör av sig med en ny bok snart – annars bollar jag upp frågan i vår Facebookgrupp, om vem som ska välja nästa bok alltså! (alltså vi följer ju turordningen så klart men jag tror att jag styr över själva administrerandet av vem som ska välja bok till fejjan).
Kram alla ni! Ni är dom bästa!
Attans, missade kvällens diskussion pga föräldramöte inför höstens skolstart för lillasyster. Nu när jag äntligen läst boken!
Men, håller med om vad många andra skrivit, boken fick mig inte att känna någonting alls. Mer än frustration över huvudpersons stundtals dåliga val då… Och – den fick mig att känna tacksamhet över mina trots allt väldigt dramafria fd förhållande och mitt äktenskap med min stor kärlek. Inte kattskit det trots allt!
Jag kommer starkare tillbaka med nästa bok, väntar i spänning på titel!!
NEEJ!! Jag glömde bort vår träff, trots påminnelse i kalendern och allt! Inte alls likt mig… Spännande dock att läsa kommentarerna efter träffen, håller med om mycket! Speciellt att boken var svårrecenserad. Sen har jag faktiskt antecknat att jag också började tänka på Ester och Olof, som i detta fall ju hette Lukas!
Jag skrev också att jag kände igen mig i en del saker, bl a det där med Champion-tröja, min högstadietids skoluniform. Nostalgi på hög nivå! Träffade dock min man på gymnasiet så känner absolut inte igen mig i relationssynpunkt.
Fler saker jag antecknade var på s 19 om kontrollbehov; ”Du vet att du inte kan ha kontroll över terapins utveckling.” Säkert något en terapeut skulle säga till mig om jag gick i terapi, kontrollfreak som man är…
Jag skrattade högt åt meningen på s 31-32 att soffan var så fläckig att en oskuld skulle bli gravid, även om det ju egentligen var mest tragiskt.
Skulle inte säga att det var en favoritbok men är nog lite mer positiv till den än de flesta verkar vara måste jag säga!
Så var dagens novell skriven och jag längtar efter nästa boksläpp och lovar dyrt och heligt att aldrig missa en bokträff igen!! *skäms*
Åh, jag känner mig helt värdelös. Första boken jag läste så tjuvstartade jag bokklubbsträffen och nu när jag hunnit med att läsa ut bok nummer två i tid, så missar jag träffen som jag verkligen sett fram emot. Men jag försöker svara så gott det går.
1. Fick inget grepp om Caroline, hon kändes som min raka motsats.
2. Våga vara ärlig och att man alltid har ett eget ansvar.
3. Syftet? Inge hopp kanske?
4. Väldigt lättläst vilket passade utmärkt i den här boken.
5. Boken väckte inte så mycket känslor, förutom den sista relationen eftersom jag kände igen mig i hur jag träffade min man, eftersom han inte var ”min typ” så blev det väldigt lätt att prata med honom och plötsligt ville jag dela allt med honom och hans attraktionskraft gick från noll till hundra, eller iaf sjuttiofem.
6. Nej, jag skulle inte rekommendera boken och det är för att jag inte blev så berörd som jag vill bli av en bok. Jag vill känna mycket när jag läser, helst gråta minst ett par gånger eller le igenkännande över något för att jag ska rekommendera till vänner. Den funkar dock väldigt bra som lättsamt tidsfördriv.
Jag missade också träffen med anledning av att jag somnade när jag skulle söva treåringen som vägrade somna utan mamma. Har (sträck)läst boken men blev inte särskilt berörd eftersom jag uppfattade den som ytlig trots att ämnet antydde att den skulle våga gå på djupet och analysera relationernas vara eller inte vara. Det fanns kanske vissa igenkänningsfaktorer men att skriva oss på näsan att vi har ansvar för både val och icke-val det kändes inte som någon ögon-öppnare för mig. Efterlyser att författaren skulle ha vågat syna och fördjupa karaktärerna i all deras mänsklighet istället för att idealisera dem. Med idealisera menar jag att jag tror hon höll tillbaka för att inte såra någon före detta eller för att inte blotta sig själv på riktigt…
Måste bara skryta lite då jag inför denna träff också lyckats läsa ut vår förrabokklubbsbok Liv efter liv (4/5) som jag idag skulle säga låg i en helt annan division än Inte helt hundra som får betyget 2 av 5. Den var lättläst och lite sensationslysten men i min mening inte alls banbrytande eller särskilt välskriven.
Åh missade detta när jag för en gång skull läst boken i tid!
Jag är som flera skrivit kluven. Känns som så många andra böcker i genren att det var väldigt svart/vit och att författaren skulle vunnit på att fördjupa sina karaktärer. Känns också rätt symptomatiskt för hur jag känner för boken att jag nu cirka 1,5 vecka efter att jag läste ut den knappt kan återkalla några av mina känslor inför den eller innehållet.