
Så här enkelt är det: jag älskar listor och jag älskar att läsa. Så här kommer därför en lista med alla dom böcker som jag har läst i år. I kronologisk ordning dessutom. Seriöst, vem ÄR jag? Hehe, precis just nu är jag så förtjust i mig själv och min påhittighet. Det är en påhittighet som jag också vill kalla bokexperimentet 2015. Här kommer finalen av det:
Till att börja med. Första boken jag läste i år var Kärlekens historia av Nicole Krauss. Den var så knäckande bra att jag hade svårt att förstå hur jag någonsin skulle kunna ta mig vidare i mitt läsande efter den. Ni vet vad jag menar, inte sant? När man läser en bok som är så bra att man känner att man lika gärna kan sluta upp här och nu. Det här var en sån bok. Den var så vacker att det gjorde ont när den tog slut. Jag var tvungen att läsa första kapitlet igen direkt när den tog slut för att försöka mildra allt. Det hjälpte inte det minsta.
Det var en gång en pojke. Han bodde i en by som inte längre existerar, i ett hus som inte längre existerar, i utkanten av ett fält som inte längre existerar, ett fält där allt upptäcktes och där allt var möjligt. En pinne kunde vara ett svärd. En sten kunde vara en diamant. Ett träd ett slott. Det var en gång en pojke som bodde i ett hus mitt emot det hus på andra sidan fältet där det bodde en flicka som inte längre existerar. De hittade på tusentals lekar. Hon var drottning och han var kung. Hennes hår lyste som en krona i höstljuset. De samlade världen i småportioner. När himlen mörknade skildes de åt med löv i håret. Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara.

Men jag tog mig vidare så klart. Och i den här bokhyllan som jag har på väggen i vårt sovrum samlade jag sedan alla böcker som jag läste under året. Dom ligger och står i den där lådan längst ner. Jag placerade in dom i ordning, och det är på så vis som jag vet kronologin. Att samla alla böcker från 2015 på ett och samma ställe var den andra delen av mitt experiment. Den första delen var att jag ville läsa fler kvinnliga än manliga författare under året. Hur tror ni att det gick? I slutet av detta inlägg vet vi.

Den andra och tredje boken under året var Kunskapens frukt av Liv Strömquist och Not that kind of girl av Lena Dunham. Här vill jag verkligen, som alltid, rekommendera Liv Strömquists bok.

Sedan läste jag pastorn Tomas Sjödins bok Ett brustet halleluja. Jag träffade honom på en lunch i december året innan och blev svept iväg av hans person. Det ena (lunchen) ledde till det andra (att jag önskade mig en av hans böcker i julklapp) som ledde till det tredje och fjärde (att jag fick den och att jag läste den). Jag tyckte mycket om den här boken som handlar om hans nördiga intresse för kyrkklockor och hur trösterika dom kan vara om man bara så vill.

På bokrean hittade jag barnboksklassikern Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe och sedan läste jag den andra boken som jag fått i julklapp: Blekingegatan 32 av Lena Einhorn som handlar om Greta Garbos liv innan hon blivit stor filmstjärna i USA.
Eftersom jag gillade Tomas Sjödin så mycket så läste jag hans bok Det händer när du vilar. Det var i och med den boken som mina tankar och idéer om familjesabbaten väcktes.

Först nu kände jag mig redo att ta mig an en skönlitterär bok igen. Jag började med storsäljaren En man som heter Ove av Fredrik Backman och i och med den började mitt mycket olyckliga och inte alls planerade (eller önskade) läsande av böcker med självmordstema. Glaskupan av Sylvia Plath följde (för övrigt en mycket bra bok). Och sedan ytterligare en bok: Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E Samuelson som handlade om den så kallade Haijbyaffären dvs om Kurt Haijbys homosexuella relation med kung Gustaf V och allt drama som det ledde till.

Årets bästa bok läste jag sedan. Skymningsflickan av Katarina Wennstam. Ja, jag kanske är partisk men jag är också mycket smart, skarp och pålitlig. Glöm inte det.

Därpå följde två boktips som jag fått här av er i bloggen: Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper och Ät mig av Agnés Desarthe. Sen Kära Liv och Caroline av Liv Strömqvist (igen! Andra boken av henne detta år) och Caroline Ringskog Ferrada-Noli, mycket eftersom så många som jag gillar tipsade om den.

Här hände så det bästa under mitt bokår! Jag hittade på att vi skulle ha en bokklubb tillsammans och det blev ju bättre än vad jag någonsin hade vågat drömma om. Vår första bok i bokklubben Böcker kan berika blev Utan personligt ansvar av Lena Andersson. Här kan man läsa vår diskussion om den.

Sedan läste jag Böcker kan berikas andra bok: Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker. Vår diskussion om den kan man läsa här. Och när vi klev in i december läste jag Bara tre kan leka så av Denise Rudberg. Det är hennes tredje bok i serien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff och jag är faktiskt väldigt svag för Denise men det har nog också med hela hennes person att göra.

Bara här om dagen läste jag ut Älskaren av Marguerite Duras och det blev min artonde bok detta år. Av dessa 18 är 12,5 skrivna av kvinnor. Det gillar jag. Och jag gillar blandningen av böcker: det är klassiker och serier och biografier och lättsmält och finkultur i en ljuv blandning. Det jag gillar mest av allt är dock detta: att jag drog igång ett experiment i början av året och som jag sedan har lyckats bibehålla och fullfölja. Yay! Sen, den här djupa känslan av tillfredsställelse som jag känner över denna lista osv kan man ju psykologa friskt om. Men för stunden låter jag bli.
Nåhå jaja. Det här var i alla fall väldigt kul och hemskt enkelt så det här ska jag göra igen nästa år. Ska jag kanske ha några fler utmaningar i mitt läsande? Har ni några idéer? Det ska jag klura på, och så ska jag fortsätta mitt läsande. Ett par böcker till kommer jag nog att hinna med under året, höll jag på att skriva men OBS att det här ju naturligtvis inte handlar om att ”hinna med” eller att läsa ”rekordmånga” böcker. Det här handlar som vanligt bara om mitt inre behov av att skapa någon slags ordning i ett rörigt liv. Så jag klamrar mig fast vid mina listor. Vid min stora kärlek för att lista saker.
7 comments
Jag kommer inte ens ihåg alla böcker jag läst i år! Och inte har jag dem kvar heller, jag slickar dem vidare sen.
Vi är med andra ord raka motsatser här :)
Åh, du måste faktiskt läsa Tomas Sjödins böcker i kronologisk ordning! Sitter här och svettas liksom över folk som börjar mitt i en bokserie. Ja, jag vet att de är fristående men ändå! Läs från början människa! 😄😄
När träden avlövas ser man längre från vårt kök
Den enklaste glädjen
Reservkraft
Eftervärme
Ett brustet halleluja
Det händer när du vilar
Jo jag är ju lite av en Sjödinfantast men de här böckerna har betytt mycket för mig. Jag har hållit dem hårt i handen när det stormat.
Å så är han förresten pastor, inte präst 😊
tack för korrigeringen, det ska jag ändra! och tack för att du tipsade om honom där för typ ett år sedan, för visst var det väl du? <3
och jag måste bara få fråga: har du samma regler för alla författarskap? att du läser alla författares böcker i kronologisk ordning? imponerande och knäppt i en salig blandning i så fall!
Mest knäppt skulle jag säga! När det kommer till Sjödins böcker är det noll tolerans, må-hå-ste läsas i ordning. Övriga böcker kan du få läsa i vilken ordning du vill. *ironisk* 😄 När jag läste boken Sonen av Jo Nesbo för ett par veckor sedan och insåg att jag missat boken innan, Polis, klarade jag nästan inte av att fortsätta läsa, trots att jag läst halva boken redan. Tänkte på det genom h e l a boken. Så ja, knäpp. Men ursäkta att jag sa åt dig hur du ska läsa🙈
Jo Nesbö