Igår var det min och Ulfs bröllopsdag. Det är nu 17 år sedan vi sa ”I do” till varandra i en nedcabbad Ford Mustang i Las Vegas. I det här paketet låg det en jättefin ring. Den får ni se en annan dag för jag glömde visst att fota den.

Vi bestämde oss för att åka en sväng.

Så här ser vyn ut från framsidan av vårt hus. Jag orkar inte hur snyggt allt är här.

I alla fall. Vi åkte ner till kusten. Så här ser det ut på Cap d’Antibes.

Och så här. Alltså. HUR FINT?

Vi hade tänkt ta ett dopp i havet men barnen somnade och det ena ledde till det andra. Det vill säga att vi bara åkte en runda istället. När vi kom hem var det dags för lunch, som jag ordnade, och under tiden som jag stod i köket gick dom andra på en liten promenad.

Och sen hamnade dom i poolen.

Jag lagade en italiensk brödsallad med bröd, tomater och kapris. Å så några goda ostar till det.

Vi åt lunch i skuggan på vår uteplats.

Och sen hade vi fruktstund i skuggan på vår … ja, det här är ju också vår uteplats.

Eftermiddagen spenderade vi hemma i poolen. Där blåstes det upp ballonger.

Som sprack! Greta älskade leken men Olof blev lite ledsen för att ballongen gick sönder hela tiden. Gullisen.

Eftermiddagen förflöt och sen blev det kväll och Olof kom på att han behövde städa poolen lite.

Och det Olof gör, vill också Greta göra.

Sen bloggade jag lite och hade klistermärken med olika havsmotiv klistrade i pannan. Ni vet så där som det blir ibland? Nähä. Jaja.

Åh! Sedan hände något alldeles fantastiskt. Jag hällde upp karamellpopcorn i en skål och det ska jag säga att jag var väldans skeptisk när Ulf plockade på sig den däringa påsen inne i affären. Men nu. NU! NU HAR JAG ETT NYTT FAVORITSNACKS I HELA VÄRLDEN.

Huset vi hyr har väldens största och härligaste soffa och här satt vi sedan och tittade på fotboll, diverse annat på diverse olika skärmar, och åt karamelliserade popcorn.

Och sen kom jag liksom på hur fint det var att vi satt där på vår bröllopsdag 17 år senare med de två bästa som vårt liv tillsammans har gett oss. Ett ögonblick som behövde förevigas inte sant. Och så var det med den här mycket lugna och ljuvliga semester slash bröllopsdagen som vi hade i södra Frankrike.