Så vaknade vi till den sista dagen på vår semester på den Franska Rivieran.
Vi åkte på en utflykt upp i bergen.
Till en pittoresk liten by som heter Gourdon. Dom är bra på pittoreska små byar dom här fransmännen, det må jag säga.
Där inledde vi med en glasspaus.
Olof valde chokladsmak och Greta viol. Jag fick smaka för det här var dom enda två kulor som vi hade råd med. Glassbutiken tog bara kontanter och det fanns inte en uttagsautomat i hela byn, faktiskt inte på några mils avstånd.
Själva byn var ungefär lika stort som ett frimärke och mycket gullig.
Den hade en helt otrolig utsikt. Diset gjorde sitt för att försöka dölja dess skönhet men vi såg nog allt. Allt såg vi.
Vi gick in i en affär som sålde lokalt producerade matvaror.
Jag kunde inte stå emot allt gott så jag köpte med mig marmelader och likörer och pistou.
Sen höll vi aldrig på att komma oss från butiken. Olof hittade ett gäng magneter med olika djur som vi var tvungna att titta på läääääänge. Tjejen som hade butiken lärde honom vad alla djuren hette på franska. Jag minns inte ett enda. Stupid brain.
När vi äntligen lyckades lämna den förra butiken så ramlade vi bara på nästa. I den här affären fanns det cirka en miljard glas- kristall- mässings- porslins etc.osv.mm-djur. Olof ville titta på alla. Vart endaste ett. Vi hade tid så ja, varför inte.
Sen. Åh! Sen. Ser ni den där lilla grusgången mellan vägräckena? Det var ingången till ett ställe som vi blivit tipsade om. Man kan säga att vi körde förbi entrén ett par tre gånger innan vi upptäckte den.
Men ner för en liten stig så kom vi fram till det här.
Det var inte ett stort men ändå: det var ett lavendelfält.
Jag har alltid velat se ett lavendelfält in real life.
Nu fick jag både se och uppleva ett! För det är en hel upplevelse. Det doftar ljuvligt och det låter enormt från alla bin och getingar och humlor som är där och jobbar.
Vinnarkänslorna här va. Vinnarkänslorna.
Efter att ha hämtat ut Olof som trasslat in sig bland ruggarna så gick vi vidare.
Till utsikten.
Som ju även här var helt hisnande fantastisk.
Sen åkte vi hem och åt en sen lunch.
Jag gjorde en så himla god pastasås av det vi hade i kylen: stekte lök, vitlök och bacon. Tärnade ner fyra tomater. Råkade salta pga tänkte inte på att bacon var salt. Försökte rädda upp det hela med något sött … hällde i cirka en deciliter äppeljuice som fick koka in och viola! En ny pastasåsfavorit hade sett dagens ljus.
På kvällen rullade mörka moln in över bergen. Det kändes som att ett åskoväder var på gång.
Men än spelade solens sista strålar i lavendeln på tomten.
Och Olof, han vår lille Olof, han spelade fotbolls-em med pappan. Zlatman gjorde mål och Sverige vann och Olof var gladast av alla.
Och ja, så hade hela vår semester på Franska Rivieran kommit till sitt slut. Från min balkong vinkar jag nu hej då från en helt fantastisk resa. Vi har haft det så himmelens bra. Och nu ska jag sätta mig och läsa igenom alla inlägg som jag har skrivit under resan. Vilken present från mig själv till mig själv va, det här resebloggandet blev. Okej. Au revoir! som man säger där vi var så sent som igår.
Igår bestämde vi oss för att åka ner till havet.
Till Medelhavet. Jag tröttnar aldrig på att påpeka det.
Vi åkte till en beach club som heter Tetou som ligger i Golfe Juan. Där ser stranden ut så här åt ena hållet.
Och så här åt andra. Tittar man noga kan man se mig ligga i skuggan under ett av parasollen här.
Ulf var kittad i sin sprillans nya semesteroutfit. Hatt och soltröja ”så man slipper kladda med solkrämer hela tiden”. Åh, jag är så kär i den här mannen alltså. Se bara så redo han är för stranden.
Ja, jag låg alltså i skuggan under ett parasoll och Greta sov räv bredvid mig.
Vi badade och byggde sandslott.
Och när barnens läppar blivit blå fick dom komma upp och värma sig i min famn.
Sen, när det var dags för lunch så åt vi den sittandes i sanden på stranden. Ja, på stolar och så. Men ändå.
Greta åt sin nya favoriträtt: melon och parmaskinka.
Och jag åt en krabbtartar med pommesfrites som var fantastisk.
Hej hej!
Efter att vi hade ätit klart gick vi tillbaka till våra solstolar. Och ja, Olof åt lunchen i sin favoritkostym. Sådär som man kan göra när restaurangen ligger på stranden. I sanden.
Det var min mammas födelsedag och vi firade det med champagne till lunchen och med att bada i ett helt ljuvligt varmt hav.
Sen utnyttjade vi det där att mamma är med på semestern lite genom att bada själva en stund bara jag och Ulf.
Och där någonstans efter lunch vände vinden och det drev in massor med tång och vass och havet blev så skräpigt att det inte var så kul att bada längre. Det ser man där i bakgrunden. Så vi åkte hem. Men först bara: det här är den andra boken som jag har läst på semestern och JA! VILKEN BRA BOK DET HÄR VAR! Älskade den lite. Älskar den fortfarande.
Vi vinkade hejdå till Tetou som var en jädrigt snygg beach club. Tycker ni inte?
Vi åkte hem till poolen och jag älskar att vi har kunnat bada i hav och pool på en och samma dag. Så himmelens lyxigt.
Det var ju som sagt mammas födelsedag så vi firade den med rosa champagne.
Och med ett fat av godsaker som vi valt ut på Boulangeriet längre ner på vår gata.
Och i kvällssolen fick Olof plötsligt ett enormt sug efter att läsa lite om dinosaurier vid poolen. Så då gjorde han det.
Och jag passade på att fotografera vår uteplats och vårt hus som vi har hyrt nu den andra veckan.
Här har vi ätit alla våra måltider till exempel.
På tomten växer det lavendel och Greta har insett att det är en av hennes favoritdofter. Lite då och då har jag sett hur hon har gått bort till en av ruggarna och låtit sina händer dansa över blommor och blad och sedan lagt sina små händer mot näsan för att ta ett djupt andetag.
Igår var det min och Ulfs bröllopsdag. Det är nu 17 år sedan vi sa ”I do” till varandra i en nedcabbad Ford Mustang i Las Vegas. I det här paketet låg det en jättefin ring. Den får ni se en annan dag för jag glömde visst att fota den.
Vi bestämde oss för att åka en sväng.
Så här ser vyn ut från framsidan av vårt hus. Jag orkar inte hur snyggt allt är här.
I alla fall. Vi åkte ner till kusten. Så här ser det ut på Cap d’Antibes.
Och så här. Alltså. HUR FINT?
Vi hade tänkt ta ett dopp i havet men barnen somnade och det ena ledde till det andra. Det vill säga att vi bara åkte en runda istället. När vi kom hem var det dags för lunch, som jag ordnade, och under tiden som jag stod i köket gick dom andra på en liten promenad.
Och sen hamnade dom i poolen.
Jag lagade en italiensk brödsallad med bröd, tomater och kapris. Å så några goda ostar till det.
Vi åt lunch i skuggan på vår uteplats.
Och sen hade vi fruktstund i skuggan på vår … ja, det här är ju också vår uteplats.
Eftermiddagen spenderade vi hemma i poolen. Där blåstes det upp ballonger.
Som sprack! Greta älskade leken men Olof blev lite ledsen för att ballongen gick sönder hela tiden. Gullisen.
Eftermiddagen förflöt och sen blev det kväll och Olof kom på att han behövde städa poolen lite.
Och det Olof gör, vill också Greta göra.
Sen bloggade jag lite och hade klistermärken med olika havsmotiv klistrade i pannan. Ni vet så där som det blir ibland? Nähä. Jaja.
Åh! Sedan hände något alldeles fantastiskt. Jag hällde upp karamellpopcorn i en skål och det ska jag säga att jag var väldans skeptisk när Ulf plockade på sig den däringa påsen inne i affären. Men nu. NU! NU HAR JAG ETT NYTT FAVORITSNACKS I HELA VÄRLDEN.
Huset vi hyr har väldens största och härligaste soffa och här satt vi sedan och tittade på fotboll, diverse annat på diverse olika skärmar, och åt karamelliserade popcorn.
Och sen kom jag liksom på hur fint det var att vi satt där på vår bröllopsdag 17 år senare med de två bästa som vårt liv tillsammans har gett oss. Ett ögonblick som behövde förevigas inte sant. Och så var det med den här mycket lugna och ljuvliga semester slash bröllopsdagen som vi hade i södra Frankrike.
När vi vaknade till den nionde dagen på vår semester såg det ut så här utanför vårt sovrum.
Eftersom vi bor strax utanför Grasse, som är parfymens huvudstad, bestämde vi oss för att göra ett par utflykter till två av de största parfymhusen.
Vi började hos Galimard där man bland annat kunde köpa cologner med rena dofter, alltså lättare parfymer med bara en enda doftnot.
Där kunde man också göra en egen parfym under ledning av en parfymör. Det gjorde vi inte den här gången, inte med vårt rådande sällskap av två treåringar. Men både Olof och Greta provade var sin barnparfym och luktade sedan jordgubbe samt persika resten av dagen.
Vi åkte vidare till Fragonard.
Det parfymhuset var lite större och innehöll ett museum och lite olika skojiga saker som man kunde göra. Som att pricka in olika dofter i ett blindtest till exempel. Jag hade alla rätt *sniff*.
Man kunde titta in i deras laboratorium.
Och köpa med sig av deras produkter så klart. Dom har så fantastiskt fina förpackningar så det här fyrpacket med tvålar, med motiv från Rivieran, fick följa med oss hem.
Sen var vi nöjda och bestämde oss för att åka vidare.
Vi åkte till en restaurang i närheten av det hus vi hyr. Lou Fassum heter stället som har två bestick i Guide Michelin.
Vi slog oss ner utomhus i skuggan under ett stort träd.
Vi fick dagens meny presenterad för oss.
Och sedan började den stora matfesten.
Så här såg min förrätt ut. Det var någon slags fisk och auberginekaviar och jag bestämde mig där och då för att äta aubergine minst en gång i veckan resten av sommaren.
Greta valde melon och pata negra (och basilika) till förrätt och där och då blev det hennes nya favoriträtt (och något som hon undrade om vi kunde äta en gång i veckan resten av sommaren).
Till huvudrätt åt vi havsabborre med mini zucchinis, potatis och krutonger med saffransaioli.
Vi hade det så himmelens bra.
Min efterrätt var olika röda bär, inkokt aprikos och naturell yoghurt. Allt var så gott att jag skulle vilja åka beställa allt en gång till.
Men vi åkte hem till poolen istället.
Och det var tur att vi inte beställde allt igen för jag var så mätt att det höll i sig resten av dagen.
Barnen badade tills dom var blå om läpparna. Då kom dom upp till uteplatsen och tittade på ett avsnitt av något på paddan.
Innan dom hoppade ner i poolen igen. Och ni ser vart deras vattenmod har tagit dom nu? Greta vågar/kan ha hela huvudet under vattenytan utan att bli rädd och/eller få tusen kallsupar.
Sent på kvällen plockade vi fram lite charkisar och ett par goda ostar. Närmare middag än så här kom vi inte denna dag. Vi var allihopa för himla mätta från brakmåltiden vi hade till lunch.
Ja, så var det med den dagen. Solen gick ner och cikadornas kärlekssång spred sig över berg och dal, och allt var precis så där ljuvligt som man önskar att en kväll i Provence ska vara.
Så hade det blivit dags att säga hejdå till det snygga huset med den fina utsikten. Greta var redo.
Men först. En minnesanteckning bara. Den här leken lekte vi mycket de sista dagarna i huset i Saint-Paul-de-Vence: Olof hade en restaurang som serverade smörgåsar med olika spännande pålägg. Själva brödet var några glasunderlägg som hörde hemma i huset. De flesta av djuren hade Olof tagit med sig från Sverige. Hur som helst. Greta jobbade i köket och Olof var hovmästare, servitör och diskare. Bäst tyckte dom att det var när mormorn serverades en spindelsmörgås och hon blev så rädd att hon tjöt till. BÄST!
Så kom vi fram till vårt nya hus. Det ligger i ett slags gated community i utkanten av Grasse.
Efter att vi hade installerat oss i våra rum åt vi lunch. Ulf gjorde några ”enkla smörgåsar bara”.
Sen var vi så svettiga.
Att det enda vettiga (hehe) var att kasta sig i poolen.
Jag hängde dock i skuggan på uteplatsen.
Läste guideböcker, skrev resedagbok. Sånt.
Heh, tog selfies i spegeln. Ni vet sånt där som man gör?
Jag tog också bilder av poolen.
Och försökte fånga utsikten som även här var helt otroligt fin.
Vips hade dagen gått och det var dags för middag. Jag hade ett ynkligt litet pyre i min famn denna afton.
Till efterrätt ordnade jag och Olof med jordgubbar.
Och efter middagen fick barnen varsin klubba. Vi hade ju glömt att köpa glass! Det är verkligen helt andra regler som gäller på semestern. Men dom är viktiga att följa. Mycket viktiga.
Sen lekte vi en ny lek.
Flygplansleken. Jag var Rip Slinger, Olof Dusty Spridenfelt och Greta Ishani.
Mormorn kastade sig in i flygtävlingen och fick vara Bulldog och herregud vad barnen skrattade. Åt allt! Samhörigheten. Leken. Semestern.
Greta hade nog en av sina bästa stunder på hela resan i detta här och nu.
Och jag tror att vi kommer att ha det precis lika bra i det här nya huset som i vårt gamla. Tror? Nej, vet.
Igår åkte vi alltså på en utflykt. I Menton hamnade vi bakom den här mannen som fick mig att tänka på Jaques Tati, Mon Oncle och annat från min tid som cineast. Bara angenäma tankar som ni förstår.
Målet för vår utflykt var Italien.
Precis på andra sidan gränsen ligger nämligen en av världens främsta trädgårdar.
Hansbury gardens heter den men man kan väl säga att vi missat högsäsongen lite.
Det mesta hade blommat redan och det var lite väl varmt för att det här gänget skulle orka gå genom hela trädgårdens alla olika zoner.
Men Olof trivdes bra bland kaktusar och suckulenter. Han kände sig som hemma, med sin ödla i handen.
Men när ovädersmolnen hopat sig så pass att det började komma regndroppar bestämde vi oss för att överge vår trädgårdstur. Men med tankar och drömmar om att få återkomma tidigare någon säsong.
Men vad nu? Olofs ödla hade rymt! Vi letade och letade men det var lönlöst. Lite deppigt men så är det när små salamandrar blir stora och slår sig fri.
Nåja. Vi åkte vidare till en olivoljetillverkare som vi fått tips om.
Där var det väldigt buissy stämning i den lilla butiken.
Vi köpte med oss så många godsaker. Olivoljor, oregano, mandarinlikör. Sånt som får magen att säga ih! av pirr och kurr.
Det var alltså här som vi skapade köpro åt mormorn.
Sen åkte vi in till centrum, eller ner till strandpromenaden i alla fall, för att äta pasta och pizza. La Grota hette stället som vi hittade till efter olika rekommendationer.
Jag åt den här sagolika pastan med olika skaldjur. Det är nog den godaste pasta som jag har ätit någonsin.
Olof åt så mycket spaghetti med tomatsås att han låtsassomnade vid bordet. Snarkade och allt!
Sen korsade vi gatan och gick ner till havet.
Vi fick sällskap av en fiskmås.
Den kollade in vår teknik när vi kastade sten.
För SOM vi kastade sten. All nötning i vår vik har gett resultat. Jag kastar jättelångt nu utan att ens anstränga mig. SÅ COOLT!
Mormorn var glad och det var liksom svårt att inte vara det under denna utflykt.
Greta tog av sig skorna.
Och så doppade hon och hennes bror fötterna i det italienska Medelhavet.
Sen åt vi gelato! Greta valde en kula med jordgubbssmak, Olof choklad, jag melon och mormorn kokos. Dom var så så SÅ goda. Voglia di Gelato hette stället.
Och även om jag nog tycker att jag mest är en kopia av min pappa så finns det vissa likheter med min mamma inte sant? Det här är inte medvetet synkroniserat utan hur vi äter glassen liksom.
Innan vi hoppade in i bilen och åkte den dryga timmen hem igen så fick barnen leka av sig lite i en lekpark. Den låg så föredömligt till i skuggan under palmer och tallar.
Arrivederci Ventimiglia! Hit skulle jag gärna åka igen.