Om bara några timmar ska jag ta min bff under armen och gå och titta på Jonas Gardell. Jag har sett honom en gång tidigare. Det var för många år sedan. En finstämd kväll med Jonas Gardell. Jag gick i gymnasiet och det var min dåvarande pojkväns mamma som köpte biljetter åt mig. Hon, mamman alltså, var det bästa med min dåvarande relation. Jag tyckte så mycket om showen att jag köpte den på CD efteråt minns jag.

Sen dess har jag träffat honom många gånger. Som gäst i olika program som jag har jobbat med. Det där med att ha jobbat med olika kända personer har förstört en hel del av den idoldyrkan som var jag när jag växte upp. Men Jonas är ju Jonas och jag tror att jag än en gång kommer att få en fin kväll med Gardell. Och med bff. Men att jag skulle köpa hela föreställningen på CD efteråt? Nej, det känns ju helt världsfrånvänt. Fast man vet ju aldrig. Ibland kan jag vara både oförutsägbar och old school i en salig mix. Det här skulle ju onekligen vara ett utmärkt tillfälle att leva ut just den delen av min personlighet.