Hade jag varit en lite flinkare person med både lite mer ork, kunskap och så vidare så hade jag bildsatt detta inlägg på ett festligt vis. Nu får allt detta bara ske inne i era huvuden, okej? Sätt på säkerhetsbältet för nu åker vi. Ner i det där kaninhålet som vi väl kalla Livskrisen Erika (TM)
Den här gången handlar det om något så ytligt som utseende och stil men jag orkar inte krisa om att jag krisar om min stil. Det blir bara ett led för mycket. Så tro mig bara. Det går att krisa över sin stil.
Jag har nämligen insett att jag har typ samma glasögon som Jimmy fracking Åkesson. Avgrunden som öppnar sig när man förstår en sån sak. AVGRUNDEN. Den är inte enkel att hantera. Hur kunde det bli så här? HUR? HUUUR! Addera till detta en frisyr som ser ut som grunge cirka 1993 (det var inte meningen det bara blev så orkar inte gå in på den ojämna långa pagens tillkomst) och min lättviktsdunjacka som man annars bara ser på damer med blåtonat hår.
VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!
Välden rasar samman och på något kusligt vis känns det som att det är jag som är orsaken till detta. Kan det vara min stil som gör att världen ser ut som den gör? Det skulle förklara ett och annat. Eller är det bara mitt undermedvetna som försöker hantera samhällsutvecklingen genom att dramatisera den medelst min stil? Hur det än ligger till så vill jag bara be whom it may concern: lägg av. Sluta. Tack.
Mvh Nej till stillös livsstil.
10 comments
Haha! Ja men å, klart man kan få krisa om sin stil! Helt plötsligt blir ens utseende som någon slags metafor för hela livet… Själv har jag efter en flytt till varmare land fått inse att den stil jag trivts så bra i rätt länge inte funkar och måste ändras om av rent praktiska skäl. Men det resulterar ju k en liten kris. Hur jag ser ut är ju det första folk uppfattar om mig och hur blir det nu? Känner mig då mycket tråkigare rent visuellt, blir jag en tråkigare person då också per automatik? Osv osv. Har tyvärr inga råd. Har köpt en del nys kläder som känns ok, men kanske är inte konsumtion lösningen ändå. Vet inte. Färga håret brukar annars vara min lösning när jag vill friska upp mig, men det kanske inte är fin grej? Fastkrisa är i alla fall helt ok. Kram
Jag ÄLSKAR att du delar med dig! Jag skriver under på allt till ett hundra procent. Tack för att du får mig att känna mig mindre ensam. <3
Ha, ha, den var rolig, och vad jag kan relatera! Men, faktum är att jag precis häromdagen tänkte när jag såg Jimmy Åkesson på TV att: ”Värst vad han har trendiga glasögon nu då, undrar om han fått hjälp med dem för att se ”trevligare” ut”.
Och så går jag och funderar på om jag ska klippa mitt äntligen ganska långa hår i typ hockeyfrilla (vet icke hur jag fastnat för det…), ska inte, inte, inte göra det. Inte heller klippa lugg, nej, nej, nej! Jag har ganska länge tänkt att jag äntligen hittat min stil, men nu är jag föräldraledig och har börjat fundera på om ”min stil” faktiskt är helt omodern… Ja, ja, svammel, svammel, du är i alla fall inte ensam!
Alltså jag har SKRATTAT så mycket åt den här kommentaren Eva. Tack! Och tillsammans är vi mindre ensamma i våra kriser. <3
Här sitter din medsyster i grön tunika inhandlad på Sisters i Solna Centrum … 2006, kanske? Med frisyr som frisören klippt efter instruktionen ”Det ska se okej ut om man bara låter det lufttorka, jag orkar inte föna och hålla på”. Till dig har jag inget peppande att säga mer än:
1) Reclaim glasögonen från Jimmie Å!! Låt oss göra starta en glasögonrevolution! Alla som står för allas lika värde och öppna hjärtan köper såna bågar från och med NU! Han kommer att bli superförvirrad och blir snart tvungen att börja agera som en person som står för allas lika värde med ett öppet hjärta, bara för att han har såna glasögon. *triumfatorisk segergest*
2) Ta ditt jag, gå till NK. Sätt dig i sminkbåset hos förslagsvis Armani och låtsas intresserad av produkterna. Du får gratis gott kaffe och en gratis helsminkning. Köp en foundation till slut (alltså, Armanis foundation är fan-tas-tisk), gå och sätt dig i champagnebaren, drick ett glas och skriv ner alla tankar som kommer i ett litet medhavt svart block (där har du sen början på din kommande storsäljande roman tror jag)
Älskar allt med detta Sara. ALLT! Jag har bara en önskan om ett tillägg: att DU ska vara med mig på allt detta. Så kan vi sitta där med våra svarta block och skriva storsäljande romaner tillsammans. <3
😍 Jag är helt för detta! 😘
Förutom att jag rekommenderar ett icke-djurtestat märke istället för Armani (ägs av Loreal) så håller jag med Sara, reclaim glasögonen och lyxa till det lite. Testa nya saker och gå tillbaka till din vanliga stil om du inte hittar en annan som passar dig bättre! :) Ett besök till frisören brukar vara uppskattat har jag hört. Själv nöjer jag mig med att färga håret hemma då och då samt klippa mig själv lite då och då. Mitt hår växer som ogräs så ibland tröttnar jag och klipper kort pixi och ibland låter jag det hänga i grungelooken. ;) Prova något så enkelt som ny lugg eller annorlunda bena?
Det där med att mixtra med håret är ju en lockande men så FARLIG väg att gå! Det enda som kan trumfa mitt livskrisande är klipptjurigheten. Men, nunär jag tänker på det så kanske det ändå skulle vara enklare att vara klipptjurig isf livskrisande? Håret växer ju ut igen och humöret likaså! :D
Haha, klipptjurighet! <3
Men jag måste bara fråga om du haft lugg någon gång och vad du tyckte i så fall? Jag kände ett motstånd till lugg förut då det kändes så… definitivt. ;) Men en lugg kan ju se ut på så många vis tänkte jag. Och som du säger, det växer ju faktiskt ut.
(Jag bjuder på ett knäppt tillägg: Att jag dessutom alltid tyckt att jag blev lite extra söt när jag hade huvudbonader av olika slag på mig fick mig att tänka på det här med lugg lite extra. Haha, fråga mig inte varför men jag tänkte att det hörde ihop lite, att det "saknades" något när jag inte hade lugg och mössan blev pricken över i:et.)