Vissa saker är värd att läsa två gånger. Som det här blogginlägget till exempel som jag skrev i vredesmod i maj 2013:

När vi var i Köpenhamn köpte jag en jättefin leksak till Olof och Greta. Det är en plocklåda (kallas det för kanske?) i formen av Noas ark. I arken finns plats för två fåglar, två elefanter, två giraffer, två lejon och ytterligare fyra andra djurpar. Med finns också Noa och eh, ja, vad hette hon Noas hustru? (ps. det är henne man ser på väg in i Olofs mun. Leken går ut på att Olof och Greta är ett sjömonster som äter upp allt i sin väg. Det är därför Noa har gömt sig och trycker sig så hårt mot arkens bakre vägg. Men nu glider jag visst iväg allt för långt från mitt ärende:)

Det är i de här små sakerna som jag kan bli så förödande utmattad på allt. För när vi leker med arken känns det inte alls okej att leka med Noa och ”Noas fru”. Det är som att säga till våra barn att de heter Olof och ”Olofs syster”. Lite upplyftande ska jag kanske tänka att det är att frun överhuvudtaget är med på den här arken? Ett visst existensberättigande har hon alltså fått. Nöj dig med det lilla Greta. Du får i alla fall finnas.

Nej. Nej nej nej nej! Så kan vi inte ha det.

Så projekt ta reda på vad Noas hustru hette inleddes. Lite irriterad men mycket motiverad börjar mitt letande. Eller ska jag kanske säga googlade? Det är mer vad som faktiskt hände. Av siten Bibelfrågan får jag då veta att:

Det står faktiskt ingenstans i bibeln vad Noas fru hette, men enligt den judiska traditionen hette hon Naama. Det grundar sig på en kommentar i ”Midrash” (de rabbinska samlingarna av bibelutläggningar) där det står att en Rabbi Abba bar Kahanah sagt att Noa var gift med den Naama – syster till Tubal-Kain – som finns omnämnd i släktregistret i 1 Mos 4:22.

Naama betyder ”den sköna” eller ”den behagliga” och Rabbi Abba bar Kahanah förklarar att hon kallades Naama därför att ”hennes gärningar var behagliga”.

*muttrar*

Men det tar inte slut där. För jag hittar fler nyheter. (Och att det här är nyheter för mig skvallrar väl en del om hur gudfruktig jag egentligen är.) På wikipedia får jag nämligen veta att det var åtta människor på arken. Under rubriken ”Människorna på arken” får jag veta att de hette:

Noa.
Noas hustru. Som enligt boken Sefer ha-yashar (5:15) hette Naamah, medan hon i Jubileerboken kallas Emzara.
Sem, Noas son.
Sems hustru. Enligt Jubileerboken kallad Sedeqetelebab.
Ham, Noas son.
Hams hustru. Enligt Jublieerboken kallad Neelatamauk eller Naeltamauk.
Jafet, Noas son.
Jafets hustru. Enligt Jublieerboken kallad Adataneses.

Ni noterar samma sak som jag, eller hur? Av de åtta som fanns på arken är det bara Noa och hans tre söner som man säkert vet namnen på. Sen var det de där fyra andra, fruarna, som liksom fick sladda med på jollen.

Men allright. Allt det här är kanske inte helt chockerade. Att just det bibliska skulle vara så himla patriarkalt menar jag. Och kanske borde jag inte ha köpt just en ark, Noas ark, till mina barn om jag vill undvika irriterande osynliggörande strukturer där min dotter drar ett så kort strå att det inte ens syns.

Ändå. Så in under skinnet irriterande.

Och! Nu leker vi med Naama och Noas ark här hemma. För jag kan ge mig fan på att det var Naama som styrde skutan rätt. Medan Noa tog hand om djuren och hans söner lagade middagarna. Hon var nämligen behaglig på det sättet hon Naama. Hon tog Noa och sina söner och deras fruar och alla djuren i land, knäckte en kokosnöt och berättade helt vansinnigt spännande historier om livet på det stora havet. Ett precis lika rimligt scenario om ni frågar mig.

Spara