Ibland blir han så trött på oss, han vår lille Olof. Det är ju inte precis alltid som allt går som han vill och häromdagen sa han att han längtade tills han skulle flytta. Så bra hans liv skulle bli då.
– Vad skulle du göra då? frågade jag.
– Ha! TV:n ska stå på hela dagen och så ska jag sitta i soffan och spela Starwarsspel på paddan. HELA TIDEN.
Hans ambitioner är kanske inte så stora men dom är då tydliga i alla fall. Starwarsspel är för övrigt inget han får spela nu, jag vet inte ens om det finns något sådant men det ska han i alla fall spela. Hela tiden. Och hemma hos honom skulle det då INTE finnas några regler. Alls. Triumfatoriskt lämnade han matbordet efter det konstaterandet. Men efter att han hade myst klart med den där tanken på att dygna TV/spel på paddan och leva ett helt regellöst liv så blev han lite bekymrad. Han kom tillbaka till mig och sa att han ville lägga till lite saker till hans framtidsplaner. Han hade insett att han nog behövde regler. Så här kommer dom, Olofs husregler:
Olofs husregler:
- Man får inte puttas.
- Man får inte slåss.
- Man får inte pussas.
- Man får inte slicka på möblerna.
- Man får inte klistra på möblerna.
– En sak som är jättejätte JÄTTE förbjudet är det som kommer på 6:an.
– Okej. Vad är det då?
– Det är jätte jätte jätte JÄTTE förbjudet att lura varandra.
Så: - Man får inte lura varandra.
- Man får inte heller äta vuxenmat som chili och tomatsås (om det är chili i den).
Vid Olofs säng kommer det också sitta en förbudsskylt. På den ska det vara en bild på en pappa som hoppar i sängen men med ett stort rött kryss över.
Vidare.
Olof tänker att han ska bo i ett hus med fem fönster och en liten liten stuga där man kan tvätta saker. Den stugan ska han kalla för tvättstugan. Han är mycket nöjd över att han kommit på det namnet. Fnissigt nöjd till och med. Han tror för övrigt att det är han som har kommit på uttrycket ”hörru”. Det berättade han för mig häromdagen när jag sa just ”hörru” till honom. ”Vem har lärt dig att säga så mamma?” ”Eh, jag vet inte” svarade jag sanningsenligt. ”Det är ju jag mamman. Det är jag som har kommit på hörru *sniff*”
Han tänker inte bo ensam i sitt hus med fem fönster och den lilla stugan där man kan tvätta saker. Han ska ha en gullig, gullig, gullig, gullig, gullig, gullig, liten, liten, liten, liten, liten, liten, liten, gullig hamster som ska heta ”hjärtans kärlek”. I hans hus kommer det också bo några personer som heter mamma Erika, Greta Justina och pappa Ulf. Så efter en stunds fantiserande så verkade han inte längre vara så jätteangelägen om att lämna oss. Skönt. Han ska också ha många fler husdjur. MÅNGA MÅNGA fler husdjur, och här kommer dom i ordning:
Skalbaggar, en dyngbagge (som ska bo på bajsavdelningen) samt en sandjägare. Det finns tydligen en skalbagge som heter så. Han ska också ha en ekorre och en havstunnel med flundra, rödspätta, hummer, krabba, marulk, sjöstjärna, kungskrabba, kattfisk och en fjärsing. Ormar ska han också ha.
Jag var ju tvungen att fråga hur han skulle försörja sig och även det hade han ett tydligt svar på.
– Jag ska jobba med rekorik, med dig mamma (han tror att det heter rekorik och Rekorikmatchen men han menar ju retorik). Men mest ska jag jobba i en klinik där jag tar hand om djur. Alla djur: skalbaggar, dyngbaggar, ALLA DJUR, till och med drakar.
Jag vet inte hur ni känner, men spontant känner jag mig ju väldigt pepp på den här framtiden som han har målat upp för sig själv (och sin familj).
PS: Här är förbudsskyltarna som han redan nu har gjort i ordning för hans och Gretas våningssäng:
Förbudsskylten sitter på överslafen för det är där han är orolig för att det skulle kunna uppstå mest problem.
Här ser vi alltså en pappa som är uppe på överslafen. Längst till vänster är stegen och längst ner är det bäddat med täcke och kudde. Det som ser ut som typ vimplar är spjälorna som riskerar att gå sönder om en pappa skulle få för sig att hoppa i överslafen. Alltså: ett stort kryss över alltihopa. Pappor får INTE hoppa i överslafen.
10 comments
Vad gulligt. Har haft liknande samtal. Mitt barn ska hälsa pâ mig ofta :o) Kändes ju bra. OCH han älskar mig —till och med när jag är arg. YES. Vi har en rutin för skärmtid som funkar jättebra —just nu i alla fall. En film klockan 16 typ… Han har verkligen accepterat att det funkar sâ och läser själv klockan när vi är hemma. Men… det kan nog svänga när som helst. Han var hemma hos en kompis och de hade ”raptävling” sâ nu är ”bordsskicket” som vi nyss jobbat med till perfektion ;o) katastrofalt, och vi som ska resa utomlands snart, med typ 3 restaurangbesök om dagen ;o) hâhâjaja :o) men ibland undrar jag om det är inte bra om vi kan bjuda lite pâ att pensionärerna fâr förfasa sig över dagens uppfostran :o) tror de tycker det är roligt att förfasa sig ?
haha! åh, det är en så bra inställning till det som ju inte går att kontrollera (dvs sina egna barns trotsiga idéer och upptåg). I love it!
Fantastisk läsning!
Tack! <3
Det där var ju bara helt underbart! Man önskar att inget ska få förstöra barnens sätt att tänka! ❤
Åh ja! SOM jag önskar att det fanns något som kunde bibehålla den där självkänslan och förmågan att tänka så fritt!
Lilla Olof! Det är så underbart att läsa hans tankegångar. Också himla kul att ha läst vad du skrivit om honom sedan han var nyfödd och att han tycks ha haft en så tydlig personlighet ända från start. Klurig, eftertänksam, många egna intressen och enormt minne för att lära sig saker om typ skalbaggar och havet 😊
Så himla fin kommentar Elin, jag blir nästan lite gråtig. Och jag håller med dig: han har varit den här förtjusande lille figuren rätt intakt hela HELA tiden. <3
Det är precis detta som är det mest fantastiska med ett liv med barn, om du frågar mig. Att få äran att lyssna till deras tankar och planer. Allt är så enkelt och oförstört när de är små, till att bli så oöverstigligt när de är tonåringar. Och själv känner jag att när vuxenlivet kom så har jag stannat nånstans mittemellan. Livet!
Alltså, det är ju så gulligt så man nästan smäller av!!!!