Mina älskade barn, älskade Olof och älskade Greta, idag fyllde ni tre år och två månader och jag vill skriva lite (hehe, mycket) till er om er utveckling och om hur jag ser på den och er just nu.

Pratet.
Ni pratar så MYCKET nu. Herregud öronen håller ju på att trilla av på oss här hemma. Ni pratar med oss men också med varandra och det är nog det bästa jag vet: när jag och pappan kan stå i köket höra era lekar och samtal från barnrummet.

Du Olof pratar väldigt rent och riktigt. Du säger R och har ett omfångsrikt ordförråd. Din kommunikation är ofta väldigt känslosam eller helt hittepåig. Exempelvis: ”Det där var dumt gjort mamma. Nu blir jag ledsen på dig. Nu kommer det tårar. Dom rullar ner för mina kinder.” Eller: ”Va? Buzz Lightyear. En kajman kommer. Grävskopan gräver till saffransbullarna som kommer.” Det vill säga meningar och tankar som kommer ut ur din mun helt osorterat. Det känns som att det är väldigt mycket som pågår uppe i ditt huvud emellanåt. Din fantasi gör också att du skyller allt dåligt som du gör och säger på en pojke som heter Oliver som förut gick på er förskola. Enligt dig är det han som brukar säga ”bajskorv”, ”dumma” och kasta ner mat på golvet till exempel. Det är hemskt praktiskt att ha en Oliver verkar du tycka.

Du Greta pratar ett sånt gulligt barnspråk. Du ”äska din lilla mamma”. Du säger ofta T istället för K och J istället för R. Ofta försvinner någon bokstav men du gör dig ändå helt och fullt förstådd skulle jag säga. Exempel: ”Nu de ä fjedasfest! Vi måte-behöve mojot, chipss, dippsåsej och tyffelsala’mi!” Dina betoningar börjar bli mer korrekta vilket väl är bra men jag saknar den lilla persiskan som bodde här hemma. Som sa ”jah’ vet in’te” osv.

Maten.
Ni äter helt okej skulle jag säga. Min och pappans dröm är att ni ska bli två små läckergommar som kan dela mat- och smakupplevelser med oss i framtiden. Vi ser det helt enkelt som vår uppgift att göra er till två små kulinariska personer. Ibland känns det som att vi är på väg mot något bra men lika ofta kastar ni in grus i våra drömmar. Generellt är du Greta mycket mer nyfiken på smaker och konsistenser. Du har en ganska avancerad smak och gillar sånt som smakar mycket. Du gillar också grönsaker och bönor och gryn. Du Olof är väldigt intresserad av att hjälpa till runt matlagningen och går då och hämtar en liten pall som du ställer vid köksbänken för att nå upp. Du är med och rör och skär och rullar köttbullar men när det sen kommer till att äta är du inte riktigt lika intresserad. Du gillar enkla rena smaker och framför allt kolhydrater. Oftast vill du inte ens smaka på nya saker och kan ibland komma till bordet, titta på det vi ställt fram och sedan säga NEJ och gå därifrån. Det är okej med oss. Om du inte vill äta så behöver du inte men du får heller inte något annat. Det verkar som att du Olof helst bara äter ett rejält mål mat om dagen (förutom frukost) och sedan är du nöjd. Du Greta äter mycket vid alla tillfällen som det bjuds. När ni är hemma äter ni frukost, lunch och middag. Bara ibland äter vi mellanmål och då blir det frukt. Ni äter inte kvällsfika eller välling längre.

Era favoriträtter är: omelett, pannkakor och spagetti och köttbullar (Olof) och … nej, för dig Greta kan jag inte komma på en favoriträtt. Du gillar verkligen det mesta men skulle jag fråga dig skulle du nog säga pasta eller glass. Eller tryffelsalami.

Sömnen.
Ni sover inte lägre på förskolan och äntligen har vi hittat till en dygnsrytm som funkar. Ni somnar oftast runt sju, halvåtta (vissa kvällar kanske redan vid halv sju, kvart i sju om ni är riktigt trötta) och sover fram till sju ungefär. Ni somnar i era sängar med oss vid era sidor och vi vill gärna ha det så. Det är så vackert att få höra er somna. Jag och pappan lägger er tillsammans varje kväll som vi är hemma båda två, men det funkar fint att lägga er själv om den ena är borta. Så, ni somnar i era sängar men du Greta kommer in till mig och pappan nästan varje natt nu. Sex av sju nätter kommer du in runt midnatt och sover sedan lugnt och stilla mellan oss tills dess att vi alla vaknar. Du Olof brukar ropa på pappan vid fyrasnåret ungefär och då går Ulf över och lägger sig bredvid dig i din säng.

Leken.
Ni leker så mycket nu och ni drar fram osannolika mängder saker. Ni bygger kojor och har picnicar. Ni tar bort alla era sängkläder och har gympapass i era sängar. Ni leker mamma och pappa och att ni kör lastbil och åker båt. Du Olof gillar att leka med tågbanan och du Greta pysslar en del med era dockor. Men det du gillar mest av allt just nu Greta, det är att rita. SOM du ritar. Och du gillar att ”dega” Olof: du bakar och rullar och kavlar och fixar med trolldeg.

Ni tittar lite på tv varje dag. Era favoriter är Doktor McStuffins, Mouk och Sofia den första. Vi har fem filmer som vi alternerar: Totoro, Bilar, Planes 2, Toy Story och Den Lilla Sjöjungfrun. Ipaden och spel på den är helt ointressant just nu. Pussel däremot och böcker = stora favoriter.

Ni går på Bamsegympa en dag i veckan och ÄLSKAR det. Du lyssnar väldigt bra på er frökens instruktioner Greta och är faktiskt den enda i er grupp som alltid gör det hon säger. Du Olof är lite mer ofokuserad och livlig. Det här universumet som du har inne i ditt huvud är liksom där du helst vill vara och det händer väl att jag och pappan säger till varandra att ”vi har nog det stökigaste barnet i gruppen” efter att vi har varit på den här Bamsegympan. Och där ligger vår största utmaning just nu: att få dig att bli bättre på att lyssna på vad andra säger till dig.

Ni är väldigt intresserade av bokstäver och pratar mycket om vilka som är era och andras. Ni kan identifiera flera ur alfabetet. O och G så klart men även E, U, S, J och M.

Nappar och blöjor.
Ja, här hittar vi vår andra stora utmaning. Den handlar om att få dig att sluta med blöja Olof. Men du vill verkligen inte. Du älskar din blöja och säger det ofta. Samma sak är det med era nappar. Ni älskar dom och vill inte alls sluta. Ni har bara napp när ni ska somna på kvällarna och eftersom den verkligen funkar som den pacifier som den heter på engelska så har jag och pappan väldigt svårt att hitta motivationen till att få er att sluta. Efter att ni har somnat plockar vi bort napparna för att undvika att ni ska få problem med tänderna.

Övriga rutiner.
Ni borstar tänderna, badar och tar på er kläder och skor utan några konflikter. Du klär dig helt själv Greta (men du behärskar inte dragkedja och knappar fullt ut ännu) medan du gärna tar lite hjälp Olof. Du kan nog egentligen själv men oftast går det så väääälllldiiiigt låååångsaaaamt att vi inte kan låta bli att hjälpa till för att vi någonsin ska kunna ta oss någonstans.

Er relation till varandra.
Ni leker mer och mer med varandra och blir mer och mer som ett team. Ni skyddar varandra och ser till att den andra får tröst om det behövs. Ni är ganska ofta oense om saker och gillar att retas sådär som syskon gör men allra oftast hittar vi er ändå tätt intill och oftast är ni väldigt fina mot varandra. Ni har båda två förstått att ni kan få andra att skratta genom att göra olika roliga och knasiga saker. Ni underhåller varandra lika ofta som ni underhåller oss.

Förskolan.
Ni går i en åldersblandad grupp och ni trivs väldigt bra. Vi tror att ni leker med alla men när vi frågar så svarar ni oftast ”Jag leker med Ellen” (Greta) ”Ehum, jag leker med INGEN!” (Olof). Det är nästan alltid pappan som lämnar och hämtar och allra oftast åker ni till och från förskolan i vår cykelkärra. Ni är där från halv nio till fyra.

Typiskt för er just nu.
Ni har upptäckt att ni kan viska så det viskas en hel del här hemma. Ni bygger kojor och hittar på egna världar. Du som alltid varit väldigt kräsen med dina kläder Greta och krävt att plaggen ska vara rosa eller lila har plötsligt släppt på det. Alltså, du är fortfarande väldigt petig med din stil men du kan nu tänka dig kläder i alla färger och det har gjort mig väldigt upplivad.

En sak som är typisk för oss som familj är att vi har infört familjesabbat med skärmfri, fokuserad familjetid varje fredag kväll till lördag kväll.

Vad ni älskar.
Ni älskar många saker och säger också det. Ni älskar när vi får besök. Ni älskar när vi har fredagsfest. Ni älskar Hummelviken. Ni älskar er mamma och er pappa. Ni älskar lördagsgodis (som än så länge består av torkad frukt som ni tror är godis). Du älskar mitt hår Greta. Du älskar dina kaniner och rävtrasan Olof. Ni älskar djur. Ni älskar äppeljuice och att äta frukost. Ni älskar att resa och att bo på hotell. Ni älskar paket och att få överraskningar. Ni är helt enkelt två små barn som ÄLSKAR väldigt mycket och det är så himla fint.

Åh ja! Varje kväll när ni röjt undan allt i era sängar så vill ni köra ett träningspass. Då slår ni på Dixie Chicks låt Long time gone och hoppar hoppar hoppar i era sängar. Ni älskar verkligen den där låten, och Landslide som kommer som spår två på skivan. Ni är inte så hemskt intresserad av musik för övrigt och hur det kommer sig att just Dixie Chicks blivit såna stora favoriter vet varken jag eller pappan men det gör mig glad att höra er spela sångerna om och om igen inne i ert rum.

Att få vara med er är det bästa jag vet. Ni är såna otroligt mysiga små individer som blir mer och mer egna personer för varje dag som går. Ni är finurliga, ni är varma och ni är generösa. Ni fyller mitt och pappans liv med liv om ni förstår vad jag menar? Ni gör att jag vill ändra mina vanor och bli en ännu bättre version av mig själv för ni är värda allt och lite till. Att vara med er ger mig nycklar till den jag har varit och den jag vill vara. Jag älskar er mer än vad jag kan beskriva. Jag och pappan tackar varje dag för att just vi får vara föräldrar till just er. Vilken lycka det är. Vilken lycka.

Hurra för ettan och tvåan som blev tre år och två månader idag!