Månadsdagen-arkiv - Erika kan berika

Hurra för tvillingarna! 4 år, 6 månader och 1 vecka idag!

21 februari, 2017 18 kommentarer

Älskade Greta och Olof,

för en vecka sedan firade vi er halvårsdag. Vi åkte till Fotografiska museet för jag hade läst att de skulle ha en utställning med Lennart Nilssons foton om hur ett barn blir till och utvecklas i en mammas mage. Ni tyckte inte alls om besöket och sa det också högt och tydligt. Flera flera gånger. Vi försökte äta och fika lite i restaurangen men även det blev bara till en stökig tjatfest så vi bestämde oss rätt snabbt för att lämna stället. (Ps. Lennart Nilssonutställningen bestod av typ åtta bilder så den var ju rätt snabbt överstökad). En sån upplevelse kan man som vuxen ta emot på lite olika sätt, och så här är hur jag och er pappa gjorde: Vi använde besöket som en slags reality check. Okej, ni är för små för vuxenställen och också för stora för att bara hänga med. För att vi som vuxna ska trivas måste ni också trivas och eftersom vi gärna vill göra utflykter med er så satte vi oss ner och gjorde en lista med utflyktsmål tillsammans. Jag återkommer till den. När vi kom hem hade vi det fint tillsammans, vi åt räkor och pasta med tomatsås och ni lekte med de leksaker som ni fått i halvårspresent. Och allt som allt tyckte ni att vi hade haft en toppendag (även om ”Moderna museet är ett mycket bättre museum” enligt er eftersom det finns en lekplats där).

Nu har ni alltså blivit fyra och ett halvt år och det har blivit dags för mig att skriva lite till er om er utveckling och hur jag uppfattar att ni har det.

Pratet.
Precis som för ett halvår sedan pratar ni båda två väldigt mycket. Både med oss, med varandra och med andra. Och ni är så ROLIGA att prata med. Ni funderar på saker och försöker förstå hur livet och hela alltet hänger ihop. Ni vill och önskar saker. Vi har till exempel gjort en lista med 16 utflykter som ni vill göra. Att skriva den var så fint. Vi satt vid matbordet och alla vi i familjen fick säga var sin sak i tur och ordning. Jag började med att föreslå Kaknästornet och sedan sa du Olof: ”Vem här runt bordet vill följa med mig till Aquaria vattenmuseum då?” Vi räckte alla upp våra händer och sa ”JA!” och lyckan sken från dig. Lite mindre glad blev du senare när vi kontrolläste listan (som innehåller helt rimliga utflykter som Judarskogen, badhuset, biblioteket, bio, Moderna museet osv) och ”Resan till Egypten” inte fanns med. Det här med Egypten har potential att bli din nya hangup. För är det något som kännetecknar dig Olof så är det hangups. I det senaste har det varit halloween och två böcker: en om livet under havsytan och en om olika dataspelskaraktärer, som mycket cirklat runt. Och nu tycks alltså Egypten bli en ny utmanare.

Du Greta kämpar på med att få ordning på hela alfabetet. Eller, det är bara R och S som är dina motståndare. Du säger fortfarande L ibland istället för R och ibland använder du ett R som känns mer stockholmskt/amerikanskt. S följt av en vokal har aldrig varit några problem men med en konsonant efter ett S har satt stopp, eller ‘topp som du skulle ha sagt det. Men nu säger du se’topp istället och det är så RASANDE GULLIGT att jag får hålla i mig allt vad jag kan för att inte pussa dig prick hela tiden. ”Jag hetel Gleta Se’tland och jag tyckel om se’kor, se’pela se’pel och jag älse’kar min familj”.

Och apropå bokstäver så kan ni skriva flera ord nu, förutom era namn. Du Greta kan skriva vad som helst om vi bokstaverar och du Olof har blivit inspirerad av Gretas framfart bland bokstäverna och har många funderingar runt ord och bokstäver. Ni försöker ljuda er till saker så känslan är att ni snart kommer att knäcka den där koden snart, om ert intresse håller i sig vill säga. Det här inget vi pushar men vi försöker uppmuntra er så gott vi kan.

Maten.
Maten är fortfarande en utmaning för oss. Vissa veckor vill ni inte äta något och tycker att allt det vi erbjuder är blä. Andra veckor, som de två senaste, har ni båda två varit både matglada och matintresserade så det här går väl upp och ner. På det stora hela följer ni samma mönster som tidigare. Det vill säga, du Greta är glad och nyfiken på mat medan du Olof är rätt skeptisk till det mesta.

Olofs favoritmat: sushi, pasta, hamburgare.

Gretas favoritmat: pizza, pasta, havremjölk med chokladsmak.

Sömnen.
Efter jul satte vi in en våningssäng i ert rum. Innan dess hade ni sovit i vår säng mer eller mindre varje natt sedan sommarsemestern. Nu somnar ni oftast i våningssängen där ni växlar mellan att sova i över- och underslafen. En natt av sju somnar någon av er i vår säng. Fem nätter av sju slutar med att Greta kommer in till vuxensängen. Jag älskar att samsova med er men det är rätt trångt nu när ni har blivit så stora. Ett tag hade vi planer på att köpa en ny, större säng till vårt sovrum men istället vände vi på dubbelsängen så att den blev två meter bred och 1,80 lång. Dom där 20 extra centimeterna gör enormt stor skillnad och de nätter som vi alla fyra samsas i vuxensängen fungerar det förvånansvärt bra. Vi är med er varje kväll tills ni somnar.

Leken.
Ni leker hela tiden. Alltså verkligen HELA TIDEN och det är helt magiskt att lyssna på er när ni leker tillsammans. Ni bygger alltid leken ihop och är så positiva till varandras idéer. Du Olof får en speciell röst, eller ett speciellt tonfall när du driver leken och det fnissar vi föräldrar rätt gott åt. Ni verkar ha så roligt tillsammans och ibland vill ni att vi ska vara med i era lekar men allra oftast är det liksom ni två nu. Ni stärker och peppar varandra men gör också varandra busigare och stökigare under era trotsperioder.

Aktiviteter.
För andra terminen går ni nu på dans på en dansskola vid Fridhemsplan. När ni förstod att Danny brukar (eller i alla fall brukade) dansa där trodde jag att ni skulle svimma. Ni älskar att dansa och ni älskar er danslärare Birgitta. Du Olof älskar henne så mycket att du döpt om din stora mjukishaj efter henne. När du fick den hette den Memo (eftersom det är vad du tror att Nemo heter) men nu heter den alltså Birgitta.
Du Greta gillar också dansen men är ännu mer peppad på att fotbollen ska börja igen. Där är er pappa tränare och det gör dig så stolt.
Ni är generellt väldigt peppad på aktiviteter just nu. Ni frågar om ni kan få gå simskola, Bamsegympa och så vidare. Vi får se hur det blir med den saken.

Övriga rutiner.
Ni borstar tänderna, badar och tar på er kläder och skor utan några direkta konflikter. Ni klär er själva och har båda två egna starka idéer om vad som är era stilar, vad ni gillar och inte gillar att ha på er. Varje kväll läser vi ett par tre böcker innan ni ska sova. Vi går till bibblan varannan vecka ungefär och ni har fått egna lånekort. Andra veckorutiner är att ni dansar på torsdagar och då dricker ni en smoothie i foajén innan vi åker hem och äter take-out sushi. Varje fredag äter ni glass och eventuellt lite snacks eller tryffelsalami. Varje lördag äter ni lördagsgodis. Då går ni med pappan till ICA Maxi och så får ni välja tio godisar var i varsin påse. Någon gång emellanåt får ni också välja en tidning var som ni sedan går hem och läser under stor koncentration.

Er relation till varandra.
Ni har blivit varandras bästa vänner även om det inte är så ni pratar om det. Men det ÄR så. Ni älskar att leka med varandra och SOM ni leker. Även om ni är mycket noga med vad som är tjejgrejer och killgrejer så leker ni lekarna tillsammans, så det där med könsuppdelningen tycks mest vara lingo. Eller så har det blivit ett sätt för er att förklara skillnaden er emellan? Jag tror också att förskolan och den gruppdynamik som finns där spelar in. Då och då frågar jag er vad det betyder det där med tjejsaker och pojksaker och varför det är viktigt men det har ni inte något riktigt svar på. Ni tycks ha full tillgång till varandras världar och värderar inte det ena högre eller lägre. Än så länge verkar ni inte känna några begränsningar när det gäller vad ni får eller inte får göra.

Ibland får du Greta för dig att du är yngre än Olof. Jag vet inte riktigt var det kommer ifrån men jag gissar att det har med er kontakt med andra, utanför familjen, att göra. Det är ju rätt stor storleksskillnad mellan er, och det är många som vid en första blick tror att du är Olofs lillasyster. Det har också blivit din förklaringsmodell Greta till varför du inte kan säga R och S fullt ut: ”Jag är inte lika stor som Olof det är därför. När jag har blivit lika stor kommer jag också kunna säga alla bokstäverna.”

Förskolan.
Ni går fortfarande i en åldersblandad grupp och ni trivs väldigt bra. Framförallt du Greta tycker om de mindre barnen och vill gärna hjälpa dom. Eftersom ni går på en montessoriförskola så innebär det att era fröknar hjälper er att utveckla det ni är intresserade av och just nu är det bokstäver och siffror för hela slanten. Du Greta älskar matte och kan räkna både plus och minus, till och med med stora tal. Du Olof har liksom tjuvlyssnat lite på vårt prat om matte men inte varit riktigt lika uppenbart intresserad. Hur som helst har effekten blivit att du också kan räkna. Ni har många kompisar där och det verkar som att ni kan leka med alla. Ni är på förskolan mellan halv nio och fyra.

Typiskt för er just nu.
Du tänker jättemycket på kärlek, pussar och relationer Greta. Du vill gärna leka lekar där era dockor blir ihop och dansar och du är gärna med på dom lekarna Olof. Du Greta älskar också den playlist som vi har skapat för dig på Spotify. Där lägger vi till låtar som du hör på radion eller lär dig av kompisarna på förskolan. På den finns Markus och Martinus, Dolly Style och en hideous grupp från Melodifestivalen som heter De vet du men också Silvana Iman, Adele och Prince.

Du Olof tänker väldigt mycket på Halloween och den fest du tänker att du ska ha då. Du pratar jättemycket om Star Wars fast du inte riktigt vet vad det är och är oerhört intresserad av tv-spelsfigurer som du läser om varje dag i en bok du lånade på bibblan sist vi var där.

En annan grej som ni också gör rätt ofta nu är att ni leker bebisar. Då kryper ni, kan inte prata och vill bli burna. Jag spelar alltid med för jag tänker att det här beror på att ni känner att ni växer och att ni använder den här tekniken för att få tillgång till hela det som är ni och hela det som är jag, er mamma. När jag vaggar och vyssjar er som när ni var små är det som att vi kopplar upp oss igen och bekräftar att allt som fanns då också finns kvar. Fast ni blir äldre.

Vad ni älskar.
Ni älskar så mycket och många saker. Ni är två väldigt levnadsglada och öppna individer och det är en gåva att få vara er mamma. Just nu är ni väldigt förtjusta i musik och varje dag dansar vi till era favoritlåtar. Jag och pappan värderar inte er musiksmak (så att ni märker det i alla fall) utan försöker bara visa att vi är så glada att ni tycker om musik, rytm och att dansa. Det är så coolt att se dig ta in musik Olof för du tar in den på samma sätt som jag gör. Jag lyssnar alltid på de olika lagren och jag kan se hur du, liksom jag, ibland följer en basgång eller ett beat eller en melodislinga när du dansar.

Jag älskar verkligen allt med er. För några veckor sedan kom ni ut på andra sidan från en ganska lång trotsperiod och det var ju skönt så klart. Jag vet att jag tyckte att det var rätt tufft att vara med er då, med alla era konflikter som ni ständigt sökte, men sanningen är att jag tycker om dom perioderna också. När ni utmanar mig gör det att jag också växer och jag älskar att jag får växa med er. Ni hjälper mig ständigt att hålla fokus på det som är viktigt och det är det vi, det oss, som vi har tillsammans. Jag älskar vår familj och det ni tar med er in i vår konstellation är stjärnstoff.

Jag älskar er så mycket att jag blir snurrig och kommer att fortsätta bära den ära det är att få vara er mamma ytterst. Ni är det bästa som har hänt mig och varje dag gör jag allt jag kan för att ni ska känna er så älskade som ni är.

Hurra för ettan och tvåan som blev fyra år, sex månader och en vecka idag!

Månadsdagen, Tvillingarna 4 år

Hurra för tvillingarna! Fyra år och en vecka idag!

21 augusti, 2016 3 kommentarer

08. Arsdagen KS
Kära Greta och kära Olof,

idag är det exakt fyra år sedan vi lämnade Karolinska sjukhuset och åkte hem som en ny liten familj till våningen i Vasastan. Igår åkte vi till KS för att ni skulle få se sjukhuset som ni föddes på. Vi hade pratat om att göra det länge och igår blev det äntligen av. Vi gick in genom entrén, tittade in genom rutan till Specialistmödravården och gick sedan i den korridor som jag och pappan gått igenom så många gånger på väg till och från alla ultraljudsundersökningar som vi gjorde. Det är samma korridor som vi gick genom när ni skulle födas och samma korridor som vi gick genom när vi en vecka senare åkte hem. Ni tyckte att det var lika delar spännande som lite läskigt. Du Olof hade fått för dig att du skulle få en spruta men så blev det inte. Vi åt en glass istället sittandes på bänkarna utanför huvudentrén, precis så som jag och er pappa gjorde några av dagarna i maj 2012 när jag låg inlagd (eftersom det verkade som att ni skulle komma ut alldeles för tidigt). För en vecka sedan fyllde ni fyra och jag vill nu skriva lite till er om hur ni är och hur vi har det.

Först och främst. Ni har blivit så stora. Under den här sommaren har ni vuxit så mycket, både rent fysiskt där ni börjar tappa bebisformerna och bli mer som barn i kroppen, men också som individer. Ni tänker så mycket. Ni funderar så mycket. Ni PRATAR så mycket. Herregud. Från morgon till kväll är det ett evigt tjatter och jag skulle äga miljoner om utbristandet av mamma var guld.

När jag läser om hur jag sett på er och eran utveckling tidigare så är det så tydligt att ni verkligen är ett par individer som satte era personligheter tidigt. Om jag jämför med hur jag skrev om er för ett år sedan så skulle jag säga att den enda stora skillnaden är att du inte längre har blöja Olof och att ni båda har slutat med nappar. I övrigt är det så mycket som är sig likt men låt mig göra en snabb genomgång ändå:

Pratet.
Du Olof pratar fortfarande rent och riktigt. Ordförrådet och resonemangsnivån är ofta väldigt hög. Du Greta har också ett omfångsrikt ordförråd och är en baddare på att argumentera. Jag som jobbar med retorik kan se hur du använder dig av olika tekniker för att få det du vill, och eftersom du är så skicklig så blir det också ofta så som du vill. Så här kan det låta: ”Snälla, snälla mamma, kan jag få titta lite på paddis (vår Ipad). Snälla, säg bara ja!” Detta sagt med mild röst. Om jag säger nej så kan det låta så här: ”Men jag kanske kan få titta på bara ett avsnitt? Så kan du sitta bredvid mig och gosa med mig?” Säger jag nej här kan tonen bli lite hårdare: ”Men mamma, igår sa du att jag skulle få titta på paddis efter maten, men det gjorde inte jag, och det var inte snällt av dig”. Ni förstår? Du är en tuff förhandlare och jag älskar det. Du pratar fortfarande inte rent och det tycker jag är så gulligt: du kan inte säga S om det kommer en konsonant efter, så skola heter ‘kola och springa ‘pringa … eller snarare ‘plinga eftersom du ersätter R med L. Följaktligen heter du Gleta ‘tland.

Maten.
Med maten går det upp och ner. Precis som tidigare är du Greta mer intresserad av att äta allt möjligt och att smaka på saker än vad din bror är. Men bara precis innan sommaren så hände det något med dig Olof. Du gick från en lååååång period av att bara, enbart, vilja äta pasta/ris/bröd till att vilja smaka på allt. Du kallar dig själv för modig runt ätandet och det leder till att du provsmakar både det ena och det andra. Men favoritmat: pasta. Utan tvekan. Du har också fått för dig att du kan komma undan med att smaka saker genom att säga att du är allergisk: ”tyvärr kan jag inte smaka på det där för jag tål inte det” säger du bestämt. Vi går inte på det.

Även om ni ibland äter mindre så oroar vi oss inte. Ni tycks växa så som ni ska och några stora humörsdippar relaterat till maten märker vi inte heller av, så vi kämpar på med att introducera er för nya smaker. Jag längtar SÅ till den dagen då vi kan njuta av mat och måltider tillsammans.

Olofs favoritmat: pasta, pannkaka, färskpotatis med smör. Frukt.

Gretas favoritmat: pasta, pizza, tomater. Hjärtchips (hjärtformade ostbågar dvs). Frukt. Mjölk.

Åh, ja: ni äter lördagsgodis nu och det ÄR godis ni äter. Eller så här: ni älskar själva konceptet lördagsgodis men är faktiskt inte så förtjusta i själva godiset. Vi brukar gå och köpa plockgodis, och ni får välja själva vad ni vill ha, men det allra mesta ratar ni sen. Det är fortfarande en slags torkad fruktgodis som ni tycker är godast. Och glass. HERRE MIN SKAPARE vad ni älskar glass.

Sömnen.
Ni sover inte på förskolan och inte på eftermiddagarna hemma heller. Du Olof sover nästan alltid i din säng, och ropar på pappa någon gång under natten så att han ska komma och lägga sig hos dig. Du Greta sover fifty-fifty i din och vuxensängen.

Leken.
Ni leker hela tiden. Med lego/duplo. Med småfigurer. Med dockor. Med utklädningskläder. Med varandra! Äntligen leker ni med varandra. Ni har ju gjort det tidigare men aldrig på den här nivån. Ni leker mamma och pappa. Ni leker restaurang. Ni leker sjöjungfrur. Ni leker My Litte Pony.

Ni leker oftast tillsammans men faktiskt också en hel del själva. Du Greta kan ta dina olika figurer och dockor och leka med dom där du bygger upp hela världar tillsammans med dom. Och du Olof kan ta dina djur och skapa ett förhistoriskt museum eller regnskogen (mycket populär lek) eller dina bilar där du kan ligga på golvet och titta på hur dom rullar hur länge som helst.

Ni tittar mindre och mindre på TV utan vill hellre titta på Netflix eller Viaplay och styra över utbudet själva. Det är Greta som är drivande och jag tror att du skulle kunna kolla på serier och film en hel dag. Du tröttnar efter ett tag Olof och vill hellre leka. Under det senaste året har vi tittat mer på film också och det är roligt att göra det tillsammans med er. Vi tittar på Aristocats, Skönheten och Odjuret, Lilla sjöjungfrun, Frost, Kung fu panda … och så vidare.

Aktiviteter.
Förra året gick ni på Bamsegympa men mot slutet tyckte ni att det var sådär. Jag tror att nivån var för enkel för er och att era lärare inte alls förstod vilken nivå ni befann er på. I höst ska ni gå på fotboll och dans. Jag skulle tycka om att ha er på olika aktiviteter för att få lite mer egen tid med var och en av er – och att ni också fick vara ifrån varandra lite, men jag tänker att den tiden kommer. Än så länge vill vi erbjuda er samma saker för ni har så liknande intressen och av praktiska skäl (och typ inte ha ihjäl oss som familj i onödan) så kommer ni att få gå på samma saker vid samma tider.

När det gäller era fysiska färdigheter så fortsätter ni på det invanda spåret. Ni har fantastiskt fin kroppskontroll och klättrar säkert. Du hoppar på ett ben Greta och är så stolt över det. Du kan hoppa rätt långt och göra snurrar i luften. Du däremot Olof kämpar med att hoppa på ett ben, men det vill sig som inte riktigt. Du kan dock vissla (lite) och cykla på balanscykeln med stor säkerhet – till skillnad mot för dig Greta. Och det är en sån konstig sak för mig, för du är den med bäst balans och störst kroppskontroll men ändå kan du inte få det där med balanscykel att funka. Jag tror att det beror på ditt kontrollbehov. Du tappar kontrollen lite på cykeln och det gillar du inte. Cykel med stödhjul cyklar du på dock, skall sägas.

Nappar och blöjor.
Ja, som jag skrev så har ni slutat med allt sånt. När det gäller napparna så slutade ni på eget initiativ och det var helt odramatiskt konstigt (men skönt) nog. Du Greta slutade med blöjor för länge sedan medan du slutade i julas Olof. Det har gått okej fram till sommaren då du började kissa, småskvätta liksom, hela tiden. Det var (och ibland fortfarande är) som att du varken har tid eller vill kissa. Så du försöker hålla dig men det går inte alltid så bra. Men sedan vi införde ett belöningssystem där du får stjärnor för varje gång som du lyckas så har det gått fantastiskt bra. Efter tio stjärnor får du en belöning (någon slags leksak.) På förskolan är det här inte något problem alls.

Övriga rutiner.
Ni borstar tänderna, badar och tar på er kläder och skor utan några konflikter. Du klär dig helt själv Greta och behärskar dragkedja och knappar själv. Hur det står till med dig där Olof vet jag inte riktigt för runt påklädnad är du en sån drömmare. Du tar på dig dina kläder själv, men med skor och sånt så vill du gärna ha hjälp fortfarande. I alla fall hemma.

Er relation till varandra.
Ni leker som sagt mer och mer med varandra. Ni ryker fortfarande ihop då och då men när ni leker så bygger ni leken tillsammans. Ni har börjat gadda ihop er om saker och kan vara ganska så busiga mot oss föräldrar. Ni vet vad ni inte får göra och då kan ni teama ihop er så att vi inte ska märka att ni gör rackartyg. Ni säger till varandra att ni älskar varandra varje dag, men ni säger också varje dag att ni inte tycker om varandra längre. Det är ofta starka känslor inblandade när det gäller er.

Förskolan.
Ni går fortfarande i en åldersblandad grupp och ni trivs väldigt bra. Med åldern så verkar det bli så att ni leker mer och mer könsuppdelat. Du Greta leker ofta rollekar med dom andra tjejerna och du Olof leker med dom andra killarna. Men väldigt ofta leker ni också tillsammans. Eftersom ni går på en montessoriförskola så finns det också stort utrymme för er att vara för er själva och det tror jag är viktigt framför allt för dig Olof. Ni är där mellan halv nio och fyra.

Typiskt för er just nu.
Du är rätt känslosam just nu Olof. Det har du visserligen alltid varit och ju äldre du blir ju starkare tycks känslouttrycken bli. Du gråter ofta och behöver få gråta ut emellanåt. Då kan det hända att du säger: ”JAG VILL VARA IFRED OCH GRÅTA KLART!” sen efter en stund så ropar du ”KRAM!” och då kommer jag eller pappan till dig och kramar dig. Nu ser jag att det här får dig att framstå som en ledsen och arg person men så är det inte alls. Du är en mycket glad och rolig person som bara lever ut hela ditt känslospektra, kan man säga.

Typiskt för dig Greta är att du vill titta på serier på paddis. Du älskar relationer och blir alldeles fnissig när du ser kärlek på film eller tv.

Vad ni älskar.
Ni har alltid varit barn som har älskat många saker och så är ni fortfarande. Ni älskar era kompisar på förskolan. Ni älskar er familj. Ni älskar glass och att titta på Netflix. Ni älskar att leka, och att fylla år var ju GREJJEN NUMMER ETT. Ni älskar när vi har gäster och ni älskar att bli kliade på ryggen. Du Greta älskar fortfarande att gosa med mitt hår och du Olof älskar fortfarande dina tre gosiga kaniner och rävtrasan. Ni älskar att bo på hotell och att gå på restaurang.

Vad jag älskar med er är liksom allt. Ni är två helt fantastiskt charmiga, roliga och gulliga barn. Varje kväll när vi går och lägger oss, för vi nattar er fortfarande och har inte några planer på att ändra på det heller, så är det min bästa stund på hela dagen. När jag ligger där och hör era andetag finns det inget som kan komma åt mig. Hos er är jag helt i fas med mig själv. Jag är så innerligt tacksam att det fick bli så här för mig och för Ulf. Tänk att jag har fått vara er mamma i fyra år. Det är dom bästa fyra åren i mitt liv. Jag älskar er så.

Hurra för ettan och tvåan som blev fyra år och en vecka idag!

Spara

Månadsdagen, Tvillingarna 3 år

Hurra för tvillingarna som blev tre år och två månader idag!

14 oktober, 2015 2 kommentarer

Mina älskade barn, älskade Olof och älskade Greta, idag fyllde ni tre år och två månader och jag vill skriva lite (hehe, mycket) till er om er utveckling och om hur jag ser på den och er just nu.

Pratet.
Ni pratar så MYCKET nu. Herregud öronen håller ju på att trilla av på oss här hemma. Ni pratar med oss men också med varandra och det är nog det bästa jag vet: när jag och pappan kan stå i köket höra era lekar och samtal från barnrummet.

Du Olof pratar väldigt rent och riktigt. Du säger R och har ett omfångsrikt ordförråd. Din kommunikation är ofta väldigt känslosam eller helt hittepåig. Exempelvis: ”Det där var dumt gjort mamma. Nu blir jag ledsen på dig. Nu kommer det tårar. Dom rullar ner för mina kinder.” Eller: ”Va? Buzz Lightyear. En kajman kommer. Grävskopan gräver till saffransbullarna som kommer.” Det vill säga meningar och tankar som kommer ut ur din mun helt osorterat. Det känns som att det är väldigt mycket som pågår uppe i ditt huvud emellanåt. Din fantasi gör också att du skyller allt dåligt som du gör och säger på en pojke som heter Oliver som förut gick på er förskola. Enligt dig är det han som brukar säga ”bajskorv”, ”dumma” och kasta ner mat på golvet till exempel. Det är hemskt praktiskt att ha en Oliver verkar du tycka.

Du Greta pratar ett sånt gulligt barnspråk. Du ”äska din lilla mamma”. Du säger ofta T istället för K och J istället för R. Ofta försvinner någon bokstav men du gör dig ändå helt och fullt förstådd skulle jag säga. Exempel: ”Nu de ä fjedasfest! Vi måte-behöve mojot, chipss, dippsåsej och tyffelsala’mi!” Dina betoningar börjar bli mer korrekta vilket väl är bra men jag saknar den lilla persiskan som bodde här hemma. Som sa ”jah’ vet in’te” osv.

Maten.
Ni äter helt okej skulle jag säga. Min och pappans dröm är att ni ska bli två små läckergommar som kan dela mat- och smakupplevelser med oss i framtiden. Vi ser det helt enkelt som vår uppgift att göra er till två små kulinariska personer. Ibland känns det som att vi är på väg mot något bra men lika ofta kastar ni in grus i våra drömmar. Generellt är du Greta mycket mer nyfiken på smaker och konsistenser. Du har en ganska avancerad smak och gillar sånt som smakar mycket. Du gillar också grönsaker och bönor och gryn. Du Olof är väldigt intresserad av att hjälpa till runt matlagningen och går då och hämtar en liten pall som du ställer vid köksbänken för att nå upp. Du är med och rör och skär och rullar köttbullar men när det sen kommer till att äta är du inte riktigt lika intresserad. Du gillar enkla rena smaker och framför allt kolhydrater. Oftast vill du inte ens smaka på nya saker och kan ibland komma till bordet, titta på det vi ställt fram och sedan säga NEJ och gå därifrån. Det är okej med oss. Om du inte vill äta så behöver du inte men du får heller inte något annat. Det verkar som att du Olof helst bara äter ett rejält mål mat om dagen (förutom frukost) och sedan är du nöjd. Du Greta äter mycket vid alla tillfällen som det bjuds. När ni är hemma äter ni frukost, lunch och middag. Bara ibland äter vi mellanmål och då blir det frukt. Ni äter inte kvällsfika eller välling längre.

Era favoriträtter är: omelett, pannkakor och spagetti och köttbullar (Olof) och … nej, för dig Greta kan jag inte komma på en favoriträtt. Du gillar verkligen det mesta men skulle jag fråga dig skulle du nog säga pasta eller glass. Eller tryffelsalami.

Sömnen.
Ni sover inte lägre på förskolan och äntligen har vi hittat till en dygnsrytm som funkar. Ni somnar oftast runt sju, halvåtta (vissa kvällar kanske redan vid halv sju, kvart i sju om ni är riktigt trötta) och sover fram till sju ungefär. Ni somnar i era sängar med oss vid era sidor och vi vill gärna ha det så. Det är så vackert att få höra er somna. Jag och pappan lägger er tillsammans varje kväll som vi är hemma båda två, men det funkar fint att lägga er själv om den ena är borta. Så, ni somnar i era sängar men du Greta kommer in till mig och pappan nästan varje natt nu. Sex av sju nätter kommer du in runt midnatt och sover sedan lugnt och stilla mellan oss tills dess att vi alla vaknar. Du Olof brukar ropa på pappan vid fyrasnåret ungefär och då går Ulf över och lägger sig bredvid dig i din säng.

Leken.
Ni leker så mycket nu och ni drar fram osannolika mängder saker. Ni bygger kojor och har picnicar. Ni tar bort alla era sängkläder och har gympapass i era sängar. Ni leker mamma och pappa och att ni kör lastbil och åker båt. Du Olof gillar att leka med tågbanan och du Greta pysslar en del med era dockor. Men det du gillar mest av allt just nu Greta, det är att rita. SOM du ritar. Och du gillar att ”dega” Olof: du bakar och rullar och kavlar och fixar med trolldeg.

Ni tittar lite på tv varje dag. Era favoriter är Doktor McStuffins, Mouk och Sofia den första. Vi har fem filmer som vi alternerar: Totoro, Bilar, Planes 2, Toy Story och Den Lilla Sjöjungfrun. Ipaden och spel på den är helt ointressant just nu. Pussel däremot och böcker = stora favoriter.

Ni går på Bamsegympa en dag i veckan och ÄLSKAR det. Du lyssnar väldigt bra på er frökens instruktioner Greta och är faktiskt den enda i er grupp som alltid gör det hon säger. Du Olof är lite mer ofokuserad och livlig. Det här universumet som du har inne i ditt huvud är liksom där du helst vill vara och det händer väl att jag och pappan säger till varandra att ”vi har nog det stökigaste barnet i gruppen” efter att vi har varit på den här Bamsegympan. Och där ligger vår största utmaning just nu: att få dig att bli bättre på att lyssna på vad andra säger till dig.

Ni är väldigt intresserade av bokstäver och pratar mycket om vilka som är era och andras. Ni kan identifiera flera ur alfabetet. O och G så klart men även E, U, S, J och M.

Nappar och blöjor.
Ja, här hittar vi vår andra stora utmaning. Den handlar om att få dig att sluta med blöja Olof. Men du vill verkligen inte. Du älskar din blöja och säger det ofta. Samma sak är det med era nappar. Ni älskar dom och vill inte alls sluta. Ni har bara napp när ni ska somna på kvällarna och eftersom den verkligen funkar som den pacifier som den heter på engelska så har jag och pappan väldigt svårt att hitta motivationen till att få er att sluta. Efter att ni har somnat plockar vi bort napparna för att undvika att ni ska få problem med tänderna.

Övriga rutiner.
Ni borstar tänderna, badar och tar på er kläder och skor utan några konflikter. Du klär dig helt själv Greta (men du behärskar inte dragkedja och knappar fullt ut ännu) medan du gärna tar lite hjälp Olof. Du kan nog egentligen själv men oftast går det så väääälllldiiiigt låååångsaaaamt att vi inte kan låta bli att hjälpa till för att vi någonsin ska kunna ta oss någonstans.

Er relation till varandra.
Ni leker mer och mer med varandra och blir mer och mer som ett team. Ni skyddar varandra och ser till att den andra får tröst om det behövs. Ni är ganska ofta oense om saker och gillar att retas sådär som syskon gör men allra oftast hittar vi er ändå tätt intill och oftast är ni väldigt fina mot varandra. Ni har båda två förstått att ni kan få andra att skratta genom att göra olika roliga och knasiga saker. Ni underhåller varandra lika ofta som ni underhåller oss.

Förskolan.
Ni går i en åldersblandad grupp och ni trivs väldigt bra. Vi tror att ni leker med alla men när vi frågar så svarar ni oftast ”Jag leker med Ellen” (Greta) ”Ehum, jag leker med INGEN!” (Olof). Det är nästan alltid pappan som lämnar och hämtar och allra oftast åker ni till och från förskolan i vår cykelkärra. Ni är där från halv nio till fyra.

Typiskt för er just nu.
Ni har upptäckt att ni kan viska så det viskas en hel del här hemma. Ni bygger kojor och hittar på egna världar. Du som alltid varit väldigt kräsen med dina kläder Greta och krävt att plaggen ska vara rosa eller lila har plötsligt släppt på det. Alltså, du är fortfarande väldigt petig med din stil men du kan nu tänka dig kläder i alla färger och det har gjort mig väldigt upplivad.

En sak som är typisk för oss som familj är att vi har infört familjesabbat med skärmfri, fokuserad familjetid varje fredag kväll till lördag kväll.

Vad ni älskar.
Ni älskar många saker och säger också det. Ni älskar när vi får besök. Ni älskar när vi har fredagsfest. Ni älskar Hummelviken. Ni älskar er mamma och er pappa. Ni älskar lördagsgodis (som än så länge består av torkad frukt som ni tror är godis). Du älskar mitt hår Greta. Du älskar dina kaniner och rävtrasan Olof. Ni älskar djur. Ni älskar äppeljuice och att äta frukost. Ni älskar att resa och att bo på hotell. Ni älskar paket och att få överraskningar. Ni är helt enkelt två små barn som ÄLSKAR väldigt mycket och det är så himla fint.

Åh ja! Varje kväll när ni röjt undan allt i era sängar så vill ni köra ett träningspass. Då slår ni på Dixie Chicks låt Long time gone och hoppar hoppar hoppar i era sängar. Ni älskar verkligen den där låten, och Landslide som kommer som spår två på skivan. Ni är inte så hemskt intresserad av musik för övrigt och hur det kommer sig att just Dixie Chicks blivit såna stora favoriter vet varken jag eller pappan men det gör mig glad att höra er spela sångerna om och om igen inne i ert rum.

Att få vara med er är det bästa jag vet. Ni är såna otroligt mysiga små individer som blir mer och mer egna personer för varje dag som går. Ni är finurliga, ni är varma och ni är generösa. Ni fyller mitt och pappans liv med liv om ni förstår vad jag menar? Ni gör att jag vill ändra mina vanor och bli en ännu bättre version av mig själv för ni är värda allt och lite till. Att vara med er ger mig nycklar till den jag har varit och den jag vill vara. Jag älskar er mer än vad jag kan beskriva. Jag och pappan tackar varje dag för att just vi får vara föräldrar till just er. Vilken lycka det är. Vilken lycka.

Hurra för ettan och tvåan som blev tre år och två månader idag!

Allmänt, Månadsdagen, Tvillingarna 2 år

Hurra för tvillingarna! Två år och tio månader igår!

15 juni, 2015 2 kommentarer

Mina älskade barn, min lilla Greta och min lilla Olof, igår blev ni två år och tio månader. Under helgen har vi varit ute i Hummelviken och när vi är där blir er utveckling så tydlig för mig. Att återkomma till en plats med viss regelbundenhet hjälper mig att få perspektiv på allt det där som annars bara pågår. Så här: För ett år sedan när vi var där sov ni fortfarande middag och pratade ingenting, för två år sedan kröp ni när vi var där. Det står allt mer tydligt att det är två större barn vi har att göra med här nu för tiden.

Nu väljer jag att rikta mig till er en och en. Ni är så olika och det vill jag försöka beskriva här utan att jämföra er.

Till att börja med. Greta, min lilla Greta. Du har fått din första fraktur. För bara några dagar sedan bröt du ditt nyckelben när ni var på utflykt med förskolan. Du har ont men du är också väldigt … du i det hela. Du biter ihop och håller din lilla arm tätt mot kroppen som om den var i en mitella så att du fortfarande ska kunna göra allt som du vill. Det är väldigt rörande att se dig nu Greta, hur du kämpar för att allt ska vara som vanligt men ditt kroppsspråk avslöjar dig.
Annars skulle jag säga att du fortsätter att vara den väldigt glada, öppna och varma tjej som vi har fått förstå att du är. På förskolan berättar dom hur du är den som hjälper nya barn att ta sig in i gruppen och du beskrivs som en bra kompis. Du är väldigt fysiskt och älskar att klättra, balansera och springa. Du utmanar dig själv hela tiden i kroppskontroll och du hoppar redan på ett ben. Du älskar rosa och lila och allt som har med prinsessor att göra. Någon gång varje dag gör du en slags nigning som du tycker är väldigt prinsesslik och du gör det med så stort allvar att man bara smälter. Du klär dig helt själv och är nu helt blöjfri. Det är så roligt att laga mat till dig för du äter av allt och med stor aptit. Eller, du smakar av allt och äter med stor aptit det du tycker är gott. Du pratar allt mer men med många egna ord. ”Wott-ott” betyder ”varsågod” och dina betoningar är ofta helt oemotståndliga. Det är som att du skulle ha persiskt påbrå när du säger ”ja vett in-teh!”. Din favoritlek är när jag är en katt som vilar i ditt knä, då är jag ”mamma mauen” och du är min matte. Du har en stor integritet och du vill göra prick allt själv. Om vi hjälper dig när du inte har bett om det blir du helt rasande och sen tittar du försmått på oss och säger ”jag är arg på dig nu”. Du låter inte någon trösta dig där du ramlar för det är som att du mer är förbaskad på omständigheterna runt ditt trill snarare än att du har ont. Du tycker väldigt mycket om att sätta upp håret i tofs eller med hårspänne men du tycker inte så mycket om att ha spännena eller snoddarna kvar i håret. Det leder till att du kan be mig ”läpa dig” tusen gånger på rad med tofsarna och spännena och naturligtvis gör jag det. Du hatar när strumbyxorna korvar sig och allra helst skulle du gå omkring i bara trosor om det gick.

Och du Olof, min älskade Olof. Du pratar mycket med ett enormt ordförråd. Du har en klisterhjärna som minns allt. ALLT. Du kan så många olika djurarter att det är omöjligt att hålla ordning på allt och det räcker med att vi berättar en gång vad något heter så kan du det. Du minns även detaljer och platser som vi har besökt. Du är musikalisk och tonsäker och sjunger nästan jämt på en sång. När det gäller det motoriska så är du helt ointresserad av att klä dig själv. Lika ointresserad är du av att klä av dig även om det går lite bättre. Du förstår inte alls konceptet potta/toalett utan älskar att ha på dig blöja. Du har slutat med napp om dagarna utan sover bara med den. Du kallar den nappis och den är ditt sällskap tillsammans med kaninerna och rävtrasan. I och med att du har fått språket så har du också blivit väldigt mycket mer social på förskolan. Du initierar rollspelslekar och tycker allra mest om att leka djurräddare tillsammans med Greta. Då är du Diego och Greta är Alicia som är två karaktärer från ett tv-program. Du älskar också att leka med dina havsdjur och ganska ofta är våra trasmattor hav eller floder där djuren simmar. Du tycker även om dina bilar och ditt lego som du bygger med och du kan ligga i timmar på golvet och bara titta på hjulen som snurrar på bilarna som du rullar på golvet. Av allt som du tycker om så är ju djur oomtvistlig etta. Herregud vad du älskar djur. Du läser böcker om djur, du pratar om djur, du förhör Greta om hur mycket hon kan om vad olika djur heter.

När det gäller ert samspel Olof och Greta så leker ni allt mer med varandra. Jag och er pappa blir mindre och mindre viktiga för er sociala tillvaro även om vi behöver komma in och medla lite då och då. Ni har haft en period då ni säger ”dumma” till varandra och både jag och pappan envisas med att förklara att ni inte får säga så. Ni kan göra dumma saker mot varandra men ni är inte dumma. Och ni har förstått att ni inte får säga så men också att det är väldigt kittlande med det där ”dumma” så här om dagen gick ni in i ert rum och stängde dörren om er. Sedan hörde jag hur ni stod och sa ”dumma Greta!”, ”dumma Olof” till varandra och fnissade.

Ni har också delat upp oss föräldrar nu. Jag är Gretas mamma och Ulf är Olofs pappa. När jag säger att du är min lilla Olof och att jag är din mamma så säger du ett klart och tydligt NEJ. I er värd är jag är inte din mamma, jag är Gretas mamma. Både jag och pappan hoppas att det här är en fas som ska gå över snart (även om den på sitt sätt också är ganska gullig).

Det är en sån fröjd att jag får vara er mamma mina älskade små lejonungar. Och jag säger det till er. Att jag är så tacksam över att just jag får vara mamma till just er. Och varje kväll när vi ligger i era sängar och väntar på sömnen och ni säger till varandra och till mig och pappan att vi och ni är underbara då sjunger det i mitt hjärta. Mina älskade barn, som det sjunger i mitt hjärta då och det är den vackraste visan om kärleken.

Hurra för ettan och tvåan som blev två år och tio månader igår!