Jag önskade så starkt att det här skulle fått bli morgonen då jag satte mig ner vid frukostbordet tillsammans med mina barn och fick säga att vi för första gången skulle få en kvinnlig president i USA. Det blev inte så. Istället valde amerikanerna en man som sagt ”grab them by the pussy” framför att välja den första kvinnliga presidenten. Istället valde amerikanerna en president som sprider ilska och hat. Som har supportar som på valvakan istället för att jubla över hans vinst skanderade ”sätt Hillary i fängelse”. Supportar som vägrade prata med SVT:s reporter utanför samma valvaka, som istället för att säga ”YAY VI VANN” sa att hon skulle dra åt helvete. På grund av att hon är journalist. På riktigt, händer detta?
Under den här valrörelsen är det så många moraliska och etiska gränser som har överträtts. Förutom att han har trumpetat ut helt vansinniga idéer som att det ska byggas en mur längs USA:s södra gräns, att han vill förbjuda utländska muslimer att åka in i USA (visserligen temporärt men ändå) , att han vill avskaffa nationella läroplaner, att han vill inskränka aborträtten och straffa kvinnor som ändå gör abort OSV så har han legitimerat ett språkbruk och en idékanon som är grövre och elakare än vad vi någonsin upplevt tidigare, på den här nivån. Han är ett nättroll som klivit fram i ljuset, och detta ofattbara hände: han sprack inte. Han växte sig starkare.
I vanliga fall i såna här liknande situationer, som vi ju tyvärr verkar tvingas att bli allt mer vana vid, brukar jag rätt snabbt kunna omvandla känslor av hjälplöshet och panik till en konstruktiv kraft men det är som att det inte går den här gången. Jag känner mig nednött. Nednött och överbevisad. Vi har Sverigedemokrater i riksdagen, havererade och ovärdiga kommentarsfält på sociala medier, Brexit, en mur i Ungern, försök till abortförbud i Polen. Så länge du är vit, äldre och man behöver du kanske inte oroa dig men alla vi andra har stora skäl att känna oro. Och jag känner mig sjuk.
12 comments
Det gör så ont! Hur blir framtiden nu för oss, för våra barn, för mänskligheten och medmänskligheten. Ja, jag är så ledsen!
Jag med. Kram till dig och din fina familj!
Det kan inte ha funnits många amerikanska presidentkandidater med större politisk erfarenhet än Hilary Clinton. Då röstar man på Donald Trump! Nu är jag både gammal och cynisk och förvånas inte längre över människans dumhet; men ledsen och orolig blir jag fortfarande. Hur långt har vi kvar till jämställdhet? Härifrån och till månen verkar det som.
Jag håller med dig i allt du skriver. Faaaan vill jag bara ropa. Men det måste ju bli bättre. M Å S T E.
Det kändes inte roligt att i morse behöva berätta för dottern att Trump vann över Hillary. De pratar väldigt mycket om valet, och det politiska systemet här i trean så hon har frågat oss en hel del. Hon förstod inte varför, ”alla röstar ju för Hillary…”. Well, i vår megaliberala del av USA så är det ju så men det finns stora delar av USA som är så långt ifrån storstäderna på kusterna så vi kan inte ens förstå hur de tänker. Det finns många som inte ser hur Trump är antifeministisk för i deras verklighet så existerar inte feminism som värdering. Lågutbildade människor, som jobbar hårt för att försörja sin familj och känner det som rätt hopplöst att ha råd med sjukförsäkring, college etc.. Jag läste i New York Times (tror jag) om hur det handlar om liberal elitism när man/”vi” idiotförklarar Trump-supportrar och helt enkelt inte förstår deras verklighet.
Jag försöker intala mig att han nog kommer att vara bättre som president än som presidentkandidat. Hur han inte kommer att kunna slänga ur sig rasistiska tweets på det officiella potus-kontot eftersom inte ens han kan missbruka sin position på det sättet. Men i stort så känns det som en stor sorg, en svart klump i magen och en ärlig oro inför framtiden.
Åh Karin. Precis så som du skriver känner jag också. Det KAN inte bli så dåligt som han har gett sken av/löften om. Det är liksom omöjligt. Men när vittnesbilderna om hur människor nu börjat göra och säga nättrollssaker i verkligheten så blir jag så fruktansvärt rädd. Kvinnor som får sina slöjor avslitna, hispanics som får höra ”go home” osv. Han har verkligen legitimerat något oerhört allvarligt. Hur kommer det här att sluta? Men, och detta är ett viktigt MEN: det finns också starka motkrafter (och då menar jag inte dom som är lika röviga tillbaka) men vi kan nog mobilisera oss också i stunderna framöver när det kommer att behövas.
Håller med. Och har samma klump i magen…
Kram. <3
Känns oerhört tragiskt och ledsamt att hatet skall erövra mer mark. Det här jordklotet behöver inte mer hat någonstans överhuvudtaget. Har svårt att formulera mig kring det här, men det är som att ridån gått ner och vi fått en mörkare värld att leva i. Hoppas innerligt samma som Karin ovan – att han inte får utrymme att missbruka makten alltför mycket och skärper till sig. Men det är en mycket svagt fladdrande låga av hopp i det fallet.
Jag håller med dig i allt du skriver. Hoppet är allt vi har och det får han inte ta ifrån oss. Men det här känns så oerhört otäckt: att det enda vi vet är att vi inget vet om hur framtiden kommer att bli.
Alltså gråtsmiley på resultatet!
Verkligen. Fy vad jag har gråtit över det här valresultatet.